tt (RR
Strathmore, då han med tigerns lystnad
betraktade sin barndomsväns dödskamp och
icke tycktes finna lugn, förrän dennes lif
flytt och allt åter blef tyst och stilla.
— Det har ban glömt, tänkte Valdor
med förvåning, rörelse. och ovilja. - Han
dödade utan förbarmande och lefver utan
ånger!
Så obetänksamt och oriktigt döma men-
niskorns, då de endast se på ytan och der-
af draga sina slutsatser. Vill du lära kän-
na en mensklig varelse, så skall du gifva
akt på henne i stunder, då hon tror sig
ensam, och då hon afslöjar sin själ inför
Gud.
FJERDE KAPITLET.
Biand dalens liljor.
Varm sken solen öfver land och haf; när
några dagar efter Strathmores nyss omtala-
de stora diver en ångjskt änlände till vi-
ken vid Silverrest och der kastade:ankar.
- 90, der ligger .ert Torlynne, Valdor,
sade Sirathmore, då han en stund sednare
med sin reskamrat vandrade uppför stran-
den, och härvid pekade han på ett högt,
spet:igt tek, som framskymtade mellan