tt (RR Strathmore, då han med tigerns lystnad betraktade sin barndomsväns dödskamp och icke tycktes finna lugn, förrän dennes lif flytt och allt åter blef tyst och stilla. — Det har ban glömt, tänkte Valdor med förvåning, rörelse. och ovilja. Han dödade utan förbarmande och lefver utan ånger! Så obetänksamt och oriktigt döma menniskorns, då de endast se på ytan och deraf draga sina slutsatser. Vill du lära känna en mensklig varelse, så skall du gifva akt på henne i stunder, då hon tror sig ensam, och då hon afslöjar sin själ inför Gud. FJERDE KAPITLET. Biand dalens liljor. Varm sken solen öfver land och haf; när några dagar efter Strathmores nyss omtalade stora diver en ångjskt änlände till viken vid Silverrest och der kastade:ankar. 90, der ligger .ert Torlynne, Valdor, sade Sirathmore, då han en stund sednare med sin reskamrat vandrade uppför stranden, och härvid pekade han på ett högt, spet:igt tek, som framskymtade mellan