Bekanta män inom franska natio-
nålförsamlingen.
En korrespondent till engelska tidningen
Daily News har lemnat en liflig skildring
af franska nationalförsamlingens öppnande.
Han inleder den med en teckning af scener och
personer delsjå jernvägsstationen St, Lazare
i Paris (derifrån de deputerade fara till
Versailles), dels i ett botell i Versailles,
hvarest ytterst. högern plägar samlas. Det
skall säkerligen intressera att läsa några af
dessa personalteckningar.
Först skildras en hederlig, enfaldig, kon-
sorvativ landtman. Derefter heter det:
Eno man af helt annan prägel är denne lif
ligt, gestikulerande, gamle horre med de mörka,
gnistrande ögonen och grå håret. Öfverste
Langlois förde med tapperhet sin bataljon
nationslgardister vid utfallet från fästet Montre-
tout, der han blef sårad, Då han skickades
till Bordeaux såsom en af de deputerade för
Paris, väckte den komiska häftigheten i hans
gostikulation sådant uppseende, att han vid
sitt första uppträdande i församlingen helsa.
des med rop af: A Charenton! (Till Kon-
radsberg); men trots sitt excentriska sätt, har
den tappre öfversten gjort sig förtjent af lika
mycken aktniog såsom deputerad som han åt
njuter såsom so.dat. Der vid pelaren står
sonen till en stor fader. Det är imellertid
icko såsom astronom eller lärd som Etienno
Arago åtnjuter anseende, utan på grund af
sin ytterst voluminösa, klara barytonstämma.
Då han talar på sitt vanliga sätt, tränger lju
det at rösten till hvarje vrå af salongen; då
han skriker — och det inträffar icke så sällan
— kommer han pelarne att darra, Inbegripen
i samtal med en engelsk journalist, gitter dor
en man med djertva, skarpt markerade drag,
med ett uttryck af lugna öfver djerfheten. Det
är Henri Martin, historioskrifvaren; det fin
nes icke mången dugligare man i församlin:
gen, vare sig som författare eller historie-
skrifvare. För ett par, tre år sedan voro vi
vane att höra mera talas om denne långe,
muskulöse man än vi göra nu för tiden. — Jules
Ferry inträdde först; på den politiska banan
under kejsardömet, såsom deputerad för Pa
ris och tillbörande-oppositionspartiet, och han
vann, ett visst rykte genom den -häftighet,
hvarmed han angrep Haussmann, Vid rege-
meontstörändrivgen: var han en af de mest
framstående medlemmarne af nationalförsvars
regeringen, och det var hans omtanke, mer
än något annat, som satte Paris i stånd att
hålla ut så länge det gjorde, utan att helt
och hållet duka under för hungern. Då kom-
munen kom till väldet, var han Seine-prefekt
och fick underkasta sig att af herrarne från
gatan köras ut ur Hötel de Ville. Efter att
i främmande land ha haft en diplomatisk an-
ställning, är ban nu helt enkelt deputerad för
sin födelseort, Vogeserna. Soepå den der herrn
nära intill. dubbeldötrarne, som icke, alls .sy-
nes vilja ådraga sig någon uppmärksamhet.
För mindre än fjorton dagar sedan fanns det
knappast någon map) i HKuropa,.om -hvilken.
man talade och, skrof- möra än, om honom ;
men hans ryktbarhet var tillfällig, efemerisk
och äfventyrlig, och mannen har åter trädt i
skuggan. Denne herre är Chesnelong, den
högeligen sangviniske tolken af gretvens af
Chambord yttranden, ...Hvilka , egenskaper ens
tarflig landsortsbo, sor genom fromhet och
fläsk kontrakter svingat gig upp frän gin plats
bakom disken till en plats i nationalförsams
lingen, som han inonshar för att vara, ett me
dium mellan Frankrike. och Henric af Bour
bon — det ätrett af de problem, hvilzas löst
ning skulle vark omöjlig utan en blick bakom
kulisserna;
Denne bleka man med de slappa dragen; de
.rinnandeögonen och den tjocka hängande läppen
är d6 Pressens6, på samma gång protestan
tisk-prest-och-medlem af-nationalförsamlingen.
Hos oss äro prester; och dvilbor; lika, i döt
afseendet, att de äro inkompetenta att ropre-
sentera sina medborgare: i. parlamentots urk
franska nationalförsamlingon söps , Visssrligön:
också inga damer, moå der finnas sekil ga
prester. Hr de Pressens6 ären omtygkr pre
dikantyooh fr ever dnatfört sfp liogsng tölpre:
stol. har: Jan? Örat te Dun 7 Ean vara Säl
talig. TY8t fåns en tid, dä han tycktes vända
sig mot högra contero, men restauratiovens
tillställningar drofvo honom tillbakaAfl. Fen.,
stern och framkaliada från honöfå ett brof tll
biskopen af Orlean , hvilket ej var utan sin
B tal omvigt fias en bötydltig sådan —
både i fysiskt, finansiolt och poiri-ks bäno-
seende. — ivdenne, man mod: da grofsa tom
marne och det breda-ansigtet: Leona Say, Han
är bankdirektör och direktör för ott jrravägs:
bolag och enman med: betydlig förmögenhet.
I ett kaf6 å et-af hotellön i Versailles på
träffar brefskrifvaren åter några deputerade,
hvilka han skildrar sålunda: Gent bmöt mig,
just på den plats der prins Leopold af Hohent
zollern brukade sitta, sitter pu en man med
välbildade drag, buskiga, sammanvuxna ögön
-bryn .och-ett bestämåt, nästan vildt ättfyck i
sitt ansigte, hvilket uttryck ännu mera förhöjes
genom det korta; svarta skägg, söimn Böstickör
hans haka, Just i detta rum har jäg hört
skarpa, fördömande-ord yttras om just denne
man, ty strängt lades det honom itill last ätt
han hade brutit sitt ord och derigenom satt
på spel både sin hedor och sina rättigheter
såsom krigstånge. AUt-detta är nu försvun
net och glömdt och Duerot dricker Sitt kaffe,
-ander-det han pratar fisd hr de: Carayon, en
f. d. öfverste vid smobilgardet — just dör
samme som beklagade sig öfver att en gång
den radikale prefekten i Lyon, då man hade
inrapporterat att Carayons mobilsoldater voro
marodörer; utfärdade den milda och trefliga
ordern: Låt skjuta det der folket!
Den mörke mannen med det vackra ehuru
asketiska utseendet, söm sittör vid bordet bred
wid, är vicomte de Meaux, Montalemberts svär.
son, en af det klerikala partiets ledare, fana
tisk isin tro på underverk och den gudom-
liga rätten.
Ttrikes-Nyheter