sig eller sänker hufvudet, trycka på ds båda
hufvudådrorna vid tinningärne och genast drif-
va blodet till kinderna. Medlet är ypperligt,
vid hvarje helsning eller förlägenliet antager
damen ett utseende af den blygaste oskuld
och blir förtjusande söt.
Tio dagar utam föda, En hund,
tillhörande en person i London, försvann plöts-
ligt den 5 oktober. Som hunden var sin
herres favorit, sändes bud åt alla väderstreck,
gjordes alla möjliga försök att återfinna honom,
men förgäfves. Några nätter derefter blef
starkt tjut hördt i en nybyggnad, som höll på
att uppsättas i närheten af staden. Arbetarno
trodde dessa manande ljud vara en varning
för en-kommande olycka och visade motsträf.
vighet att fortsätta med arbetet, intilldess ega
ren af den förlorade hunden en dag fick höra
omtalas denna händelse och modigt beslutade
att lösa mysteriet. Med denna föresats an-
lände han till stället morgonen den 15 oktober.
Han hade ej länge befunnit sig der förrän
han på skallet igenkände sin länge saknade
hund. Hunden hade lagt sig att sofva under
det då ännu ej lagda golfvet mellan tvär-
bjelkarne ; man hade sålunda byggt in honom,
och der hade han varit fångad under tio da-
gar utan vatten. eller föda. Efter att hatva
kommit ut, blef hunden inom kort återställd.
En näsvis tjuf. Mademoiselle Rosalie
van Caster promenerade häromdagen utanför
rådhuset i Namur, Derunder erfor hon en
stark böjelse att göra en kort kurs i praktisk
juridik. Hon trädde in i rättens förmak. Der
såg hon ett skåp. Hon blef nyfiken. Hon
öppnade ena dörren. Doörinne hängde dom:
stolsledamöternas ståtliga embetsdrägt. Hon
tog en af dessa sammetsmössor, hvarmed de
bekläda sitt visa hufvud, lindade in den i en
näsduk och stack paketet under armen. Så
tänkte hon att hon ej behötde mer och vände
sina steg mot utgången, med innan hon hann
dit varseblef hon en lagbok. Den var natur-
ligtvis oumbärlig för henne. Så tog hon den
med och gick. Just fom hon trädde ut ge-
nom porten kom en poliskonstapel och bjöd
henne artigt armen samt förde henne i kurran
— utan att ens låta henne behålla lagboken att
studera. — Han hade i mademoiselle Rosalie van
Caster igenkänt en två gånger för stöld straf:
fad flicka, som vanligen helt enkelt kallades
Tehiboule.
Medellitslängdemn har enligt dr Engels
beräkningar för åren 1816—1866 i medel-
tal varit 26,4—28.so år, och han har icke
funnit någon bekräftelse på den åsigten att
menniskans lifsläogd skulle vara i tilltagande.
Dödligheten bland barn i första letnadsåret
är, enligt dr Mayr, minst i Norge, nemligen
10, procent, störst i Wiärtemberg 36 procent,
hvilka båda länder bilda lägsta och högsta
gränsen; i Danmark dö omkriog 14 procent
af barnen i första året. Med hänsyn till
dödligheten inom de olika samhällslagren, har
dr Casper i Berlin räknat ut, att den för-
mögnes barn i medeltal ha utsigt att lefva
18 år längre, än den fattiges.