steg mot det kyrkliga motståndet.
Den första snön.
Löffällningen, som vanligen sker i trenne
hvarf, började natten till den tredje oktober
och blottade träden fullkomligt ) den femtonde
och tjugofemte; De bäda första hvarfven voro
åtföljda af temligen stark nattfrost, så att
vägarna voro hårda och smärre vattendrag
belagda med is,
I förra tider hände det rätt ofta att vin-
tern infann sig alldeles oanmäld, men numera,
sedan landet försett : sig med telegtaf och
jernväg, sändes förbudssedeln gerna med dem,
Bå att den kalla gästen kan få varma serveter
när han kommer fram, Väl blommade mask-
rosen på kalljord, myran krälade utanpå stacken,
hästarne svettades och luften var blid ännu i
oktobers sista dagar, men så skrefs det från
Gefle att vintern der hade infunnit sig, klädd
i störa snöskör.
När han sistlidne söndagsaftonen bit anlände,
voro skorna illa medfarna, mon lemnade dock
ett lätt hvitt spår efter sig, det första på efs
teråret.
För den uppmärksatöme boiraktaren hade
dessutom andra tecken till vinter redan varit
synliga. De fåglar, hvilka under sommaren
helst uppehålla sig i skogarne, började nomligen
infiona sig vid gårdar och boningshus — ett
säkert förebud att vintern är i annalkande.
Längre fram under Vinterns löpp är det ro-
ande att iakttaga huru dess olika lynne för-
kunnas af olika slags fåglar. Sålunda har man
funnit att talgmesarne sqvallra om barvinterns
ankomst. De infinna sig då kort förut helt
närgånget vid boningshusen, hvarest de djerft
hacka kittet å fönsterrutorna, När deremot
kramefåglar och domherrar flockvis besöka
trädgårdarne, brukar detta förebåda snövinter,
först duktigt med snö och derpå köld. Har
stark oe jemn köld länge varit rådande,
äro de härdiga gråsparfvarne de första, som
förkunna ett annalkande blidväder. De gifva
detta tillkänna genöm att samla sig i flock i
ett träd — här i Stockbolm ofta vid Opera-
kafet — för att der under synbart välbes
finnande uppstämma ett qvitter, så lifligt att
detsamma understundom får tycke af sång,
hvilket är mycket af gräspariven, men så kan
naturen genom öfvergång från strängt allvar
till blidhet stämma äfven dessa små till ljuft
vemod. Det är i öfrigt icke blott fåglarna,
som hafva denna fiva förkänsla af väderleken,
Äfven insekter och blötdjur äro i hjg grad
dermed utrustade. För några år sedan tog
en landtman:tvenne sniglar (Helix hortensis)
i förvar, sedan de väckt hans uppmärksamhet
för sin starka aptit på blommorna till ett ärt-
träd -(guldregnet) i hans trädgård. De fingo
till boningshus en glaskupa och todrades med
guldregn så länge detta varade. De trifdes
väl, åto fem å sex gånger om dagen samt
kröpo omkring ännu i september och första
veckan af oktober, hvarefter de upphörde att
äta, äfvensom att krypa, och drogo sig in i
sitt lilla hus, som de med slem fäste i taket
af glaskupan. Ofta ansågos de döda eller
inslumrade i vintersömn, men egaren märkte
då till sin förvåning att de fingo nytt lif när
häftigt väderskifte var i faggorna, Sniglarna
visade då stor oro till och med om natten,
krypande af och an i kupan, och fodrades vid
sådana tilltällen med svampar, som de höllo
väl till godo med.
Landtmannen hade fattat så stor tillit för
de små väderspåmännen, att han brukade med-
föra dem på längre resors Sålunda foro de
emellan Vermland och Stockholm instufvade
i ett med papper ombundet dricksglas och detta
senare inpackadt i eh nästan lufttät koffert
— hvilken svåra medfart dock ej i ringaste
mån tycktes besvära dem. En sådan natur
anstår ju också djur, om hvilka somliga för:
fattare påstå att de ligga i vintersömn utan
att andas.
Med tillbjolp af dessa små krypdjur, af
vissa vänliga vinkar från småfåglarno utanför
fönstren samt af husljurens mer eller mindre
skarpa utdunstning; m: fl. iakttagelser å sin
omgifning hade landtmannen bildat sig en
väderlekslära, hvars noggranhet väckte uppse:
ende i orten och stundom öfverträffade gran:
narnes med qvicksilfver fyllda barometrar.
. Sedan sniglarne länge tjenat som barometer,
gingo de slutligen på allvar i vinterqvarter,
Först länsades tarmkanalen, hvarefter de gräfde
sig ned i jorden under mossa och löf, dervid
begaznande foten som murslef och slemmet
som murbruk till dess hela vinterhuset med
sitt dömeartade tak var färdigt. När så våren
kom, bröto sjusofvarne alla:sina murar för att
illustrera talesättet Omnia mea mecum porto.
Mest roande var dock de nyväcktes frieri,
hvilket erinrade om fabeln med Kupidos pilar,
ty strax före föreniogen sköt hvarje snigel
liksom ett kastspjut, eller pil, mot den andra
och tre veckor dsrefter förefannos en stor
mängd hvita ägg.
För att återkomma till ämnet torde det
ofvanstående få gälla som anteckning af efter
årets första vinterdag, hvilken i fjorinträffade
den 6 november. 4, B. 8.
—-—
) Pyramidpoppeln är den som längst trotsar
vintern och har ännu icke helt och hållet af-
klädt sig.
Hvarjehanda nyheter.
En ny modeartikel, förträfflig för