steg mot det kyrkliga motståndet. Den första snön. Löffällningen, som vanligen sker i trenne hvarf, började natten till den tredje oktober och blottade träden fullkomligt ) den femtonde och tjugofemte; De bäda första hvarfven voro åtföljda af temligen stark nattfrost, så att vägarna voro hårda och smärre vattendrag belagda med is, I förra tider hände det rätt ofta att vintern infann sig alldeles oanmäld, men numera, sedan landet försett : sig med telegtaf och jernväg, sändes förbudssedeln gerna med dem, Bå att den kalla gästen kan få varma serveter när han kommer fram, Väl blommade maskrosen på kalljord, myran krälade utanpå stacken, hästarne svettades och luften var blid ännu i oktobers sista dagar, men så skrefs det från Gefle att vintern der hade infunnit sig, klädd i störa snöskör. När han sistlidne söndagsaftonen bit anlände, voro skorna illa medfarna, mon lemnade dock ett lätt hvitt spår efter sig, det första på efs teråret. För den uppmärksatöme boiraktaren hade dessutom andra tecken till vinter redan varit synliga. De fåglar, hvilka under sommaren helst uppehålla sig i skogarne, började nomligen infiona sig vid gårdar och boningshus — ett säkert förebud att vintern är i annalkande. Längre fram under Vinterns löpp är det roande att iakttaga huru dess olika lynne förkunnas af olika slags fåglar. Sålunda har man funnit att talgmesarne sqvallra om barvinterns ankomst. De infinna sig då kort förut helt närgånget vid boningshusen, hvarest de djerft hacka kittet å fönsterrutorna, När deremot kramefåglar och domherrar flockvis besöka trädgårdarne, brukar detta förebåda snövinter, först duktigt med snö och derpå köld. Har stark oe jemn köld länge varit rådande, äro de härdiga gråsparfvarne de första, som förkunna ett annalkande blidväder. De gifva detta tillkänna genöm att samla sig i flock i ett träd — här i Stockbolm ofta vid Operakafet — för att der under synbart välbes finnande uppstämma ett qvitter, så lifligt att detsamma understundom får tycke af sång, hvilket är mycket af gräspariven, men så kan naturen genom öfvergång från strängt allvar till blidhet stämma äfven dessa små till ljuft vemod. Det är i öfrigt icke blott fåglarna, som hafva denna fiva förkänsla af väderleken, Äfven insekter och blötdjur äro i hjg grad dermed utrustade. För några år sedan tog en landtman:tvenne sniglar (Helix hortensis) i förvar, sedan de väckt hans uppmärksamhet för sin starka aptit på blommorna till ett ärtträd -(guldregnet) i hans trädgård. De fingo till boningshus en glaskupa och todrades med guldregn så länge detta varade. De trifdes väl, åto fem å sex gånger om dagen samt kröpo omkring ännu i september och första veckan af oktober, hvarefter de upphörde att äta, äfvensom att krypa, och drogo sig in i sitt lilla hus, som de med slem fäste i taket af glaskupan. Ofta ansågos de döda eller inslumrade i vintersömn, men egaren märkte då till sin förvåning att de fingo nytt lif när häftigt väderskifte var i faggorna, Sniglarna visade då stor oro till och med om natten, krypande af och an i kupan, och fodrades vid sådana tilltällen med svampar, som de höllo väl till godo med. Landtmannen hade fattat så stor tillit för de små väderspåmännen, att han brukade medföra dem på längre resors Sålunda foro de emellan Vermland och Stockholm instufvade i ett med papper ombundet dricksglas och detta senare inpackadt i eh nästan lufttät koffert — hvilken svåra medfart dock ej i ringaste mån tycktes besvära dem. En sådan natur anstår ju också djur, om hvilka somliga för: fattare påstå att de ligga i vintersömn utan att andas. Med tillbjolp af dessa små krypdjur, af vissa vänliga vinkar från småfåglarno utanför fönstren samt af husljurens mer eller mindre skarpa utdunstning; m: fl. iakttagelser å sin omgifning hade landtmannen bildat sig en väderlekslära, hvars noggranhet väckte uppse: ende i orten och stundom öfverträffade gran: narnes med qvicksilfver fyllda barometrar. . Sedan sniglarne länge tjenat som barometer, gingo de slutligen på allvar i vinterqvarter, Först länsades tarmkanalen, hvarefter de gräfde sig ned i jorden under mossa och löf, dervid begaznande foten som murslef och slemmet som murbruk till dess hela vinterhuset med sitt dömeartade tak var färdigt. När så våren kom, bröto sjusofvarne alla:sina murar för att illustrera talesättet Omnia mea mecum porto. Mest roande var dock de nyväcktes frieri, hvilket erinrade om fabeln med Kupidos pilar, ty strax före föreniogen sköt hvarje snigel liksom ett kastspjut, eller pil, mot den andra och tre veckor dsrefter förefannos en stor mängd hvita ägg. För att återkomma till ämnet torde det ofvanstående få gälla som anteckning af efter årets första vinterdag, hvilken i fjorinträffade den 6 november. 4, B. 8. —-— ) Pyramidpoppeln är den som längst trotsar vintern och har ännu icke helt och hållet afklädt sig. Hvarjehanda nyheter. En ny modeartikel, förträfflig för