EE a sens palats, som under hela tiden varit ett föremål för eldens anfall, går tydligen som gegrare ur striden. Timmarne skrida fram; den 178 morgonen uppgår för att skåda på förstörelsen. Elden har i det närmaste slocknat, en tjock förgväfvande rök har trädt i stället. Dock att elden verkligen slocknade kan i ringa mån tillräknas vårt brandmanskap, på hvilket man med skäl skulle kunna lämpa det ordspråket: brändt barn skyr elden, Ty nog fruktade det elden, när det kom jemt en timme för sentX, och nog är det brändt — af opinionen nemligen. Om sprutorna och annat tillbehör vilja vi ej tala, emedan allt står i ett så harmoniskt och ömkligt förhållande det ena till det andra. Det är morgon som sagit. Stockholm, som förunderligt nog i ett ganska ringa antal syntes till om natten, störtar nu från alla håll, likt lössläppta strömmar, mot förödelsen. Huset står dystert hotande, liksom hufvudlöst, ett spöke ur natten som glömt att försvinna när sol går upp. Man är till en början förfärad, man är stum, man liksom pleknar vid berättelserna från natten; men snart tager Stockholmsnaturen ut sin rätt, man skämtar, man ler åt det hela; man gör infall. Stockholms flanöror tacka ödet, deras gudomlighet, att det skänkt iem ett slags uppfriskzning, att det ryckt dem för att ögonblick ur deras far niente. Men vi träda in i huset. Folk stojar rundt omkring; vatten, uppblandadt med kol och all slags smörja, bildar stillastående Hoder. Vi stiga högre uppåt; vi närma oss platsen för nattens fasansfulla bändelse. Vi sträfva uppför den forna trappan, nu ett lager af kol, den enda på hvilken vindsvåningens olyckliga invånare hade att komma ved, men hvilken var endast eld, eld när offren uppvaknade. Här uppe gräfver man pland svartnade bränder, bland eska och lemningar af husgerådssaker. Hvarefter gräfver man? Efter skatter? Nej, efter förbrända menniskolik, Man har lyckats i sitt arbete. Se, der borta vid ena sidan, se och rys! En till en svart oformlig klump förvandlad menniskokropp ligger der. Han lade sig i godan ro förliden qväll. Der äro bans qvarlefvor. Förunderliga syn; skäranle motsats! Himlen ler klar, lugn och vlå, likt ett drömmande barnahjerta; folket sorlar dernere, som gällde det dans bland rosor. Lifgardets musikkår marscherar just nu fram öfver torget; en glädtig marsch föres 1undtomkring på vindens vågor. Och här uppe? Här ligger den förbrända kroppen och liksom stirrar med ett svartnadt ansigte mot en så klar, så mild, så ljuflig himmel. Här gräfves och gräfves. — Vi skola nog hitta på flera, säger en; ty ännu lärs tre personer vara borta, om hvilka man ej vet hvar de finnas. Denne uppbrände lär vara snickeriarbe. taren Elias Svensson. Vi begifva oss ned; vår mening är att besöka serafimerlasarettet för att efterhöra om nattens offer derstädes ännu lefva eller äro döda, På vägen ned möta vi likkistan, i hvilken den döde deruppe-skall nedläggas. Vi inträda inom serafimerlasarettets portar. Allt är der som vanligt tyst och stilla. Här befinna de sig nu, alla de som störtat ned från taket och vindskuporna, somliga högljudt klagande, andra qvidande, några sanslösa. Den förekommande läkaren å kirurgiska afdelningen gifver oss upplysningar, hvilka vi här i korthet vilja anföra: Åtta personer blefvo natten förut från brandstället förda till lasarettet. Af dessa afled hotelluppasssren Carl Leonhard Carlsson, en 46 år gammal man, !2 timme efter ankomsten dit. Dansösen vid k. testern Ida Berger, 30 år gammal, är i hopplöst tillstår.d; ett par af refbenen äro afbrutiia och underkäken krossad. Fröken Carolina Edgren, 23 år gammal, är i samma tillstånd som Berger; hennes ena arm är afbruten, brösten krossade m, m. Städerskan Hedda Regina Eriksson, 31 år gammal, har kontusioner å ryggraden samt åtskilliga brännskador, men tros kunna räddas. Trädgårdseleven Erik Emanuel Eriksson, 22 ät; och ynglingen Johan Fredrik Eriksson, 16 år, Kafva fått åtskilliga skador, men tros de äfven kunna räddas. De två personer, som inävept sig i våta lakan och störtade sig ved utför den brinnande trappan, voro måleriarbetaren C. O. L. Grauditz, 33 år, och kKans hustru Anna Grauditz, 31 år. Båda lida af svåra brännskador, dock är hustrun mindre skadad. Man tror att mannen genom insupande af rök och eld fått några inre ädlare delar skadade; hans tillstånd är betänkligt. Här skulle man nu kunna framställa en tafla af de arma offren på sina sjuksängar, deras blodiga lommar, deras plågor, deras jämmer. Men lidandet är heligt. Låtom 085 draga oss tillbaka. (Af en annan referent.) Hörnhuset nr 18 Fredsgatan har en bottenvåning, derofvabpå tre höga våningar; på den öfversta af dessa våningar ligger