EE a
sens palats, som under hela tiden varit ett
föremål för eldens anfall, går tydligen som
gegrare ur striden.
Timmarne skrida fram; den 178 morgo-
nen uppgår för att skåda på förstörelsen.
Elden har i det närmaste slocknat, en tjock
förgväfvande rök har trädt i stället. Dock
att elden verkligen slocknade kan i ringa
mån tillräknas vårt brandmanskap, på hvil-
ket man med skäl skulle kunna lämpa det
ordspråket: brändt barn skyr elden, Ty
nog fruktade det elden, när det kom jemt
en timme för sentX, och nog är det brändt
— af opinionen nemligen. Om sprutorna
och annat tillbehör vilja vi ej tala, emedan
allt står i ett så harmoniskt och ömkligt
förhållande det ena till det andra.
Det är morgon som sagit. Stockholm,
som förunderligt nog i ett ganska ringa antal
syntes till om natten, störtar nu från alla
håll, likt lössläppta strömmar, mot förödel-
sen. Huset står dystert hotande, liksom
hufvudlöst, ett spöke ur natten som glömt
att försvinna när sol går upp. Man är till
en början förfärad, man är stum, man liksom
pleknar vid berättelserna från natten; men
snart tager Stockholmsnaturen ut sin rätt,
man skämtar, man ler åt det hela; man
gör infall. Stockholms flanöror tacka ödet,
deras gudomlighet, att det skänkt iem ett
slags uppfriskzning, att det ryckt dem för
att ögonblick ur deras far niente.
Men vi träda in i huset. Folk stojar
rundt omkring; vatten, uppblandadt med
kol och all slags smörja, bildar stillastående
Hoder. Vi stiga högre uppåt; vi närma oss
platsen för nattens fasansfulla bändelse. Vi
sträfva uppför den forna trappan, nu ett
lager af kol, den enda på hvilken vindsvå-
ningens olyckliga invånare hade att komma
ved, men hvilken var endast eld, eld när
offren uppvaknade. Här uppe gräfver man
pland svartnade bränder, bland eska och
lemningar af husgerådssaker. Hvarefter
gräfver man? Efter skatter? Nej, efter
förbrända menniskolik, Man har lyckats i
sitt arbete. Se, der borta vid ena sidan, se
och rys! En till en svart oformlig klump
förvandlad menniskokropp ligger der. Han
lade sig i godan ro förliden qväll. Der äro
bans qvarlefvor. Förunderliga syn; skä-
ranle motsats! Himlen ler klar, lugn och
vlå, likt ett drömmande barnahjerta; folket
sorlar dernere, som gällde det dans bland
rosor. Lifgardets musikkår marscherar just
nu fram öfver torget; en glädtig marsch
föres 1undtomkring på vindens vågor. Och
här uppe? Här ligger den förbrända krop-
pen och liksom stirrar med ett svartnadt
ansigte mot en så klar, så mild, så ljuflig
himmel. Här gräfves och gräfves.
— Vi skola nog hitta på flera, säger en;
ty ännu lärs tre personer vara borta, om
hvilka man ej vet hvar de finnas.
Denne uppbrände lär vara snickeriarbe.
taren Elias Svensson.
Vi begifva oss ned; vår mening är att
besöka serafimerlasarettet för att efterhöra
om nattens offer derstädes ännu lefva eller
äro döda, På vägen ned möta vi likkistan,
i hvilken den döde deruppe-skall nedläggas.
Vi inträda inom serafimerlasarettets portar.
Allt är der som vanligt tyst och stilla. Här
befinna de sig nu, alla de som störtat ned
från taket och vindskuporna, somliga hög-
ljudt klagande, andra qvidande, några sans-
lösa. - Den förekommande läkaren å kirur-
giska afdelningen gifver oss upplysningar,
hvilka vi här i korthet vilja anföra:
Åtta personer blefvo natten förut från
brandstället förda till lasarettet. Af dessa
afled hotelluppasssren Carl Leonhard Carlsson,
en 46 år gammal man, !2 timme efter
ankomsten dit. Dansösen vid k. testern Ida
Berger, 30 år gammal, är i hopplöst till-
står.d; ett par af refbenen äro afbrutiia
och underkäken krossad. Fröken Carolina Ed-
gren, 23 år gammal, är i samma tillstånd
som Berger; hennes ena arm är afbruten,
brösten krossade m, m. Städerskan Hedda
Regina Eriksson, 31 år gammal, har kon-
tusioner å ryggraden samt åtskilliga bränn-
skador, men tros kunna räddas. Trädgårds-
eleven Erik Emanuel Eriksson, 22 ät; och
ynglingen Johan Fredrik Eriksson, 16 år,
Kafva fått åtskilliga skador, men tros de äf-
ven kunna räddas. De två personer, som
inävept sig i våta lakan och störtade sig
ved utför den brinnande trappan, voro må-
leriarbetaren C. O. L. Grauditz, 33 år, och
kKans hustru Anna Grauditz, 31 år. Båda
lida af svåra brännskador, dock är hustrun
mindre skadad. Man tror att mannen ge-
nom insupande af rök och eld fått några
inre ädlare delar skadade; hans tillstånd är
betänkligt.
Här skulle man nu kunna framställa en
tafla af de arma offren på sina sjuksängar,
deras blodiga lommar, deras plågor, deras
jämmer. Men lidandet är heligt. Låtom
085 draga oss tillbaka.
(Af en annan referent.)
Hörnhuset nr 18 Fredsgatan har en bot-
tenvåning, derofvabpå tre höga våningar;
på den öfversta af dessa våningar ligger