tadt det ej var mer än två minuter mellan nödropen och hans sammanträffande med Carlsson. an har ansett det vara förunderligt att Carlegon, com är en groflemmad, stark karl, kunnat af tvenne, som Carlsson uppgifvit, obeväpnade pergoner låta sig så bebandlag, att han af dem utan ringaste motstånd skulle kullkastats och dragits ett långt stycke från vägen och der plundrats. Likaledes har det förefallit egendomligt, att den uret vidhängande kedjan, hvilken var instucken i ett af knapphålen till västen med knappen deröfver knäppt, kunnat frånryckas Carlsson utan att knapphålet deraf det ringaste tagit skada. En sjökapten Pålsson hade, samma afton rånet uppgafs hafva skett, af Carlsson lånat 5 riksdaler. Vid detta tillfälle hade Carlsson öppnat sin annotationsbok, deri visserligen några sedlar lågo, men dock långt ifrån så stor suomma som 450 riksdaler, enligt Pålssons mening. Carlsson hade såväl då som vid föregående tillfällen omnämt att han skulle utgifva 450 rikedaler till ångslupsaktiebolaget och klagat öfver, att han ej hade penningar. FIL Eelutet af oktober hade Carlsson till en poliskonstapel Sjöberg lemnat några tumslåoga papperslappar, hvilka han sagt sig hafva funnit på stället der rånet föröfvats. Papperslapparne, tydligen af en sönderrifven räkning, hafva emellörtid befunnits eå oskadade och siffrorna så nyskrifna, att de omöjligen kunnat ha legat ute under en tid af 14 dagar, då stark nederbörd varit rådande. Det förefaller dessutom otroligt att rånarne skulle gifvit sig tid att i tamslånga bitar sönderrifva en räkning, inran de begåfvo sig från stället. Poliskammaren beslutade i går, att rapporten ten angående Carlsson skulle få bero på ny anmälan. LANDSORTE 9. Åtalet mot landtbrukaren F. Lindberg på Dintestorp. Sedan Lindberg, enligt Wartofta häradsrävts fastställda beslut, egle att inför nämda häradsrätt svära och betyga itt han icke sjelt eller genom någon annan under tiden från den 1 november 1867 till den 16 februari 1869 vid bränvinstillverkning i sitt bränneri å Saxarp från beskattning undansnillat 97,871 kannor 68 kubikfot bränvin, eller något mindre belopp deraf, fullgjorde Lindberg denna värjemålsed den 10 sistlidne september. Derefter meddelade häradsrätten den 25 derpå följande oktober i tärskildt utslag, att enär indberg genom den aflagda värjemålseden betygat att han icke sjelf eller genom annan undansnillat bränvin, kunde han på åtalet i denna del icke fällas, men enär genom Lindbergs eget orkännande och i målet hörda vittnens berättelser blitvitstyrkt att hans tjenare Flodin natter mellan den 15 och 16 febroari 1869 under det bränvinsbränning pågått i Saxarps bränneri medelst falsk nyckel öppnat det af kontrollören äsatta låset till spritkällarerummet, i afsigt att från beskattning undansnilla bränvin, samt att detta skett med Lindbergs vetskap och vilja, hvadan Lindberg var skyldig att för sagda för. brytelse ansvara, pröfvade häradsrätten, med förktaratide ätt åtalet mot Flodin icke kunde till någon påföljd för honom föranleda, rättvist fälla Lindberg att böta 1;500 rår, deraf två tredjedelar skulle tillfalla åklagaren och en tredjadel Sandbems sockens fsatiigkassa; derjemte dömdes de af åklagaren i beslag tagna redskap jemte bränvin och kärl förbratna. (A.-B.)