oo SB och fiskazbåtarnes kvita segel lyste så klart mot den dunkelblå bakgrunden. Endåst hafvets brus och fogelsången störde den djupa tystovad, som rådde i denna trädgård, särdeles på en skuggrik plats under tvänne lummiga lindar, der luften fylldes af ötaliga blommors doft, och hvarifrån man hade utsigt öfver den solbelysta viken. Och här satt en Undine i sin ungdoms vår .— hennes gestalt var så eterisk och poetisk, sö Dante föreställde mig paradisets englaväsen, eusr som de varelser, hvilka Guido Reni i sina visioner såg sväfva öfver himmelen, alltför lätta och rena för att med jordiska färger kunna framställas. Skalder och målare skulle ha älskat detta ansigte, fastän de hvarken i verser eller på duken torde kunnat föreviga dei Ty denna skönhet var upphöjd öfver alla ord och öfver all konst. , i Pannan var bred, hyn påminnande om en hvit törnros; endast på kinderna märktes en svag skär rodnad. De stora ögonen beskuggades så af de silkeslena ögonbåren, att de, ehuru dunkelblå, syntes nästan svarta, Men hvad som förorsskade att denna uppenbarelse stod öfver all diktkonsts framställningar, hvad som gjorde henneg skönhet så obeskriflig, var det andliga elementet derhos, hvilket syntes så herrskande öfver det sinnliga, som vore hon redan nu undanryckt de lägre passionernas och de jordiska drifter