Kondenserad belletristik
af Bret Harte.
Vi meddela här en af den så ryktbar
blifne amerikanske författarens parodier på
allnännare bekanta litteraturalster:
Qvinnan
efter Michelet.
I.
Qvinnan såsom institution.
sOm det inga qvinnor funnos, voro endast
få af oss till i närvarande ögonblick. — Detta
är en observation af en försigtig och diskret
författare. Han var också skarpsinnig och
intelligent.
Qvinnan? Se på henne och beundra henne.
Boskåda henne och älska henne. Om hon
önskar att omfamna dig, så låt henne göra
det. Kom: ihåg att hon är svag och du är
stark.
Men behandla heane icko ovänligt. Göricke
kur för en annan qvinna när hon ser på det,
äfven om hon är din: hustru, Gör det icke.
Var alltid höflig, äfven om hon skulle tycka
mera om en annan än om dig.
Om din moder, min käre Amandis, icke
hade tyckt om din fader mera än om någon
annan, så hade du måhända varit son af denne
andre. Tag detta under öfvervägande. Var
alltid filosof, äfven när det angår qvinnan.
Få män förstå qvinnan. Fransmän måhända
bättre än någon annan, Jag är fransman.
H
Barnet,
Hon är ett barn — ett litet väsende — en
flickunge.
Hon har en fader och moder, Låt oss exem-
pelvis antaga att de äro gifta. Låt oss vara
moraliska, om vi icke kuona vara lyckliga och
fria — alltså, de äro gifta — do älska hvar-
andra — hvem vet?
Men hon vet intet af allt detta. Hon är
än barn — ött litet väsende — en baga-
tell.
Hon är icke gonast vacker. Det är må-
hända Härdt att säga, men hon är röd och
till och med faslig. Det skär honno i bjertat
och hon skrik Hon gråter, Ack, min Gud,
hvad hon gråter! Hennes skrik ock jämmer äro
verkligen ängslande.
Tårarne löpa ned utför henne i strömmar.
Hon känner djupt och fallt liksom hr Al
phonse de Lamarttine i sina Confessions.
Om ni är Hennes moder, min fru, vill ni
straxt tänka på mask. Ni vill söka i hennes
linne efter knappnålar och jag vet icke hvad.
Ack, bycklerska! Ni sjelf, ni missförstår
henne.
Och likväl har hon förtrollande naturliga
infall. Se hur hon slänger med de trinda,
med små gropar prydda armarne, Hon ser
så längtansfullt på sin moder. Hon har sitt
ogöt språk för sig, Hon säger A, alt och
ma, ma.
Hon är matt, den stackars varelsen. Hon
hungrar. Hon vill ha di, Gif henne di,
moder!
Dot är en moders första pligt att gifva di
ät sitt barn. et att al