och beundrat denna sköna Helena med gazellögonen, så blef nu också hela Europa kalladt att bevittna hennes fall. Och hvar kunde hon väl vänta medlidande, när de som funnit henne brottslig, voro adeln, som hon bedragit, samhället, som hon förorättat, de qvinliga rivalerna, som hon fördunklat, och de manliga beundrarne, som hon narrat? I sanning obarmhertigare domare än de som sutto i Albas blodsdomstol! Emellertid erbjöd sig mången för hennes gkönhets skull att herbergera henne; och hon kunde icke längre anse dylika anbud förnärmande. Hon antog dEtoiles protektion. Men den tillflyktsort, ban ställde till henes disposition, syntes henne dyster som evt kloster. Ej underligt, då man betänker, att hon som herrskat i Europas slott, numera fann sig likställd med en Viola V — hon som glänst bland damer af kungligt blod och mottagit inbjudningar till S:t Cloud och Windsor, skulle hädanefter betraktas som en kamrat till lejoninnan vid rue Breda! Listig och tålig vid sträfvandet till sitt föresatta mål, bade ziguenerskan Redempta genom väl beräknande efterforskningar och med slumpens tillhjelp slutligen kommit den förnäma damens hemlighet på spåren. I hennes händer hade den emellertid föga värde — ty hvem skulle väl ha satt tro till iandstrykerskans berättelse? Säkerligen hade en hvar lett deråt och fortfarit att hylla den stolta