och beundrat denna sköna Helena med gazell-
ögonen, så blef nu också hela Europa kalladt
att bevittna hennes fall. Och hvar kunde hon
väl vänta medlidande, när de som funnit henne
brottslig, voro adeln, som hon bedragit, sam-
hället, som hon förorättat, de qvinliga rivaler-
na, som hon fördunklat, och de manliga be-
undrarne, som hon narrat? I sanning obarm-
hertigare domare än de som sutto i Albas
blodsdomstol!
Emellertid erbjöd sig mången för hennes
gkönhets skull att herbergera henne; och hon
kunde icke längre anse dylika anbud förnärman-
de. Hon antog dEtoiles protektion. Men den
tillflyktsort, ban ställde till henes disposition,
syntes henne dyster som evt kloster. Ej un-
derligt, då man betänker, att hon som herr-
skat i Europas slott, numera fann sig lik-
ställd med en Viola V — hon som glänst
bland damer af kungligt blod och mottagit in-
bjudningar till S:t Cloud och Windsor, skulle
hädanefter betraktas som en kamrat till
lejoninnan vid rue Breda!
Listig och tålig vid sträfvandet till sitt fö-
resatta mål, bade ziguenerskan Redempta ge-
nom väl beräknande efterforskningar och med
slumpens tillhjelp slutligen kommit den för-
näma damens hemlighet på spåren. I hen-
nes händer hade den emellertid föga värde —
ty hvem skulle väl ha satt tro till iandstry-
kerskans berättelse? Säkerligen hade en hvar
lett deråt och fortfarit att hylla den stolta