nona nägra elefanter och strutsar samt
drifva handel med damaraerna.
——!
Från Sverige har jag ej fått någon un-
derrättelse sedan januari månad och kan nu
ej ha något hopp att erhålla bref förr än
nästa år, då jag återkommer till Windhock,
om jag lefver och allt går lyckligt.
Jag måste bedja eder ursäkta att detta
bref är så knapphändigt, men jag har så
mycket att verkställa här, att jag har ofant-
ligt liten tid att egna åt brefskrifning. Nå-
got af naturalier vill jag samla äfven från
denna plats, och medan vi ligga här måste
jag ordna mina anteckningar så godt den
knappa tiden tillåter, på det de må kunna
förstås af andra, ifall jag skulle gå bort.
Under resan har jag på dagen sällan tid
att anteckna något; det sker vanligen vil
vaktelden om natten, der jag skrifver med
blyerts. Dessa anteckningar blifva ganska
svåra för någon annan att reda. Oftast
stanna vi om aftnarne klockan nio eller tio
och börja dagens färd ett, tu eller tre på
morgonen. Under den korta tid som bestås
till hvila lägger man sig under en buske
eller i vagnen och sveper ett par filtar oni
sig samt har en dyna under hufvudet. En
man gör alltid vakt vid elden, som brinner
hela natten; för öfrigt vakta hundarne, så
att inga vilddjur ofreda oxar, får eller getter;
af hvilka man måste hafva en bjord med
sig till att slagta af ifall man ej lyckas få
något : vildt.
Under mitt vistande vid Kofontän fick jag
besök af en rik handlande här i landet,
tysk till börden; han tillbjöd mig en ga-
ranti af ett tusen riksdaler om året och
fria omkostnader. om jag för något museum
i Tyskland ville resa i Afrika och samla
naturalier.
Tillbudet var verkligen lockande, efter
allt det krångel och den småaktighet jag
varit utsatt för. Jag rådgjorde med hr
Bergwall, men då han afrådde mig derifrån
och stod fast vid sitt löfte att understödja
mig, sade jag för närvarande nej, stödjande
mitt hopp först och främst på Gud och
dernäst på denne inot mig så välvillige och
frikostige mecenat, Jag sade honom, att
om detta tillbud gjorts mig för ett par må-
nader sedan, skulle jag utan någon tvekan
mottagit det, och om du säger att jag bör
det, då mottager jag det; sedan du lofvat
hjelpa mig, är det endast med motvilja jag
går att arbeta för någon annan. — Således
är jag ännu fri från någta sand, och jag
samlar hädanefter som hittills för min egen
räkning, glad att ej af någon förbindelse
vara bunden, hvarken på den högra sidan
eller den -venstra.
Aldrig kunde jag anå att min obetydliga
verksamhet, som; från fäderneslandet rönt
så ridga uppmuntran, att vetenskapsmän,
till hvilka jag sändt samlingar, icke anse
sig skyldige att derför säga så mycket som
tack, från utlandet tilldragit sig någon upp-
märksamhet, . Det är för mig glädjande att
så skett, men jag har alltid älskat att vara
fri och jag tackar Gud att icke nöden tvin-
gar mig att påtaga någon bojs, åtminstone
icke för det närvarande. - Skulle det fram-
deles blifva mig nödvändigt, har jag hör en
säker reträtt; jag har derför endast sagt
nej för det närvarande, emedan jag nu har
alla mina tillhörigheter redan på förhand
förda uppåt landet, men jag har anhållit
att framdeles få afgifvarett bestämdare
svar.
Bolagsmannen till den person, söm till
mig framställde detta förslag, bör vid firmans
handelsplats i Stora Namaqualandet. För
några Feckor sedan gick jag fram någta
timmars väg från denna plats. Han sände
då presenter af ett fett får, en säck socker,
en dosä khallhattar och någta andra nödvän-
dighetsartiklar, med helsning att han var
ledsen att jag ej tagit vägen förbi hans
handelsplats, så att han fått se mig.
I detta handelshus skall den årliga för-
säljningssumman vara -129,000 rår, enligt
hvad mig blifvit berättadt. Hvilken stor
vinst häraf uppstår kan man lätt tänka sig,
då man vet att handeln här pifver från
fömtio till femhundra procents vinst, sedan
alla omkostnader äro afdragnä.
Skulle det lyckas mig att tunier resan få
någon lägenhet att hemsända bref, skall jag
begagnå mig deraf; i annat fall kan jag ej
vidare låta höra af mig, förrän jag nästa år
återkommer till Windhock,
Jag vill afsluta detta bref med ett väd-
jande till mina landsmäns och landsmanin-
nors goda hjertan. Jag vet att man ej för.
gäfves vädjar dertill;
Denna gång är det fyra små plantor i
Afrikas jord, .som-behöfva omhuldas - och
skyddas mot nöd och, elände, De skola en
dag med glad tacksägelse belöna dem, som
under deras bjelplösa barndom gifvit dem
ett behöfligt stöd.
De ha icke edra ljusa ansigten, mina lä-
sarinnor, mön de äro dock menniskor och
barn af kristna föräldrar, ehuru deras öga
är svart och deras hy mörk.
En fattig Namaquaqvinna; vid Berseba i
stora Namaqualandet; födde för två månader
sedan på en gång fyra barn, tre flickor och
en gosse; barnen äro alla vid lif och så
friska och raska som något barn kan vara,
Fadrens namn -är Jackobys: Vriis: Till; sin
familjs försörjande och barnens uppfostran
har han ingenting annat än den ovissa jagten
efter villebråd.
Gifven en skärf till de små barnens upp-
fostran, mina landsmän och landsthaninnor!
Jag är säker att den skall medföra välsig-
nelse, och jag är äfven förvissad att redak-
Väs tr TE
RT