nona nägra elefanter och strutsar samt drifva handel med damaraerna. ——! Från Sverige har jag ej fått någon underrättelse sedan januari månad och kan nu ej ha något hopp att erhålla bref förr än nästa år, då jag återkommer till Windhock, om jag lefver och allt går lyckligt. Jag måste bedja eder ursäkta att detta bref är så knapphändigt, men jag har så mycket att verkställa här, att jag har ofantligt liten tid att egna åt brefskrifning. Något af naturalier vill jag samla äfven från denna plats, och medan vi ligga här måste jag ordna mina anteckningar så godt den knappa tiden tillåter, på det de må kunna förstås af andra, ifall jag skulle gå bort. Under resan har jag på dagen sällan tid att anteckna något; det sker vanligen vil vaktelden om natten, der jag skrifver med blyerts. Dessa anteckningar blifva ganska svåra för någon annan att reda. Oftast stanna vi om aftnarne klockan nio eller tio och börja dagens färd ett, tu eller tre på morgonen. Under den korta tid som bestås till hvila lägger man sig under en buske eller i vagnen och sveper ett par filtar oni sig samt har en dyna under hufvudet. En man gör alltid vakt vid elden, som brinner hela natten; för öfrigt vakta hundarne, så att inga vilddjur ofreda oxar, får eller getter; af hvilka man måste hafva en bjord med sig till att slagta af ifall man ej lyckas få något : vildt. Under mitt vistande vid Kofontän fick jag besök af en rik handlande här i landet, tysk till börden; han tillbjöd mig en garanti af ett tusen riksdaler om året och fria omkostnader. om jag för något museum i Tyskland ville resa i Afrika och samla naturalier. Tillbudet var verkligen lockande, efter allt det krångel och den småaktighet jag varit utsatt för. Jag rådgjorde med hr Bergwall, men då han afrådde mig derifrån och stod fast vid sitt löfte att understödja mig, sade jag för närvarande nej, stödjande mitt hopp först och främst på Gud och dernäst på denne inot mig så välvillige och frikostige mecenat, Jag sade honom, att om detta tillbud gjorts mig för ett par månader sedan, skulle jag utan någon tvekan mottagit det, och om du säger att jag bör det, då mottager jag det; sedan du lofvat hjelpa mig, är det endast med motvilja jag går att arbeta för någon annan. — Således är jag ännu fri från någta sand, och jag samlar hädanefter som hittills för min egen räkning, glad att ej af någon förbindelse vara bunden, hvarken på den högra sidan eller den -venstra. Aldrig kunde jag anå att min obetydliga verksamhet, som; från fäderneslandet rönt så ridga uppmuntran, att vetenskapsmän, till hvilka jag sändt samlingar, icke anse sig skyldige att derför säga så mycket som tack, från utlandet tilldragit sig någon uppmärksamhet, . Det är för mig glädjande att så skett, men jag har alltid älskat att vara fri och jag tackar Gud att icke nöden tvingar mig att påtaga någon bojs, åtminstone icke för det närvarande. Skulle det framdeles blifva mig nödvändigt, har jag hör en säker reträtt; jag har derför endast sagt nej för det närvarande, emedan jag nu har alla mina tillhörigheter redan på förhand förda uppåt landet, men jag har anhållit att framdeles få afgifvarett bestämdare svar. Bolagsmannen till den person, söm till mig framställde detta förslag, bör vid firmans handelsplats i Stora Namaqualandet. För några Feckor sedan gick jag fram någta timmars väg från denna plats. Han sände då presenter af ett fett får, en säck socker, en dosä khallhattar och någta andra nödvändighetsartiklar, med helsning att han var ledsen att jag ej tagit vägen förbi hans handelsplats, så att han fått se mig. I detta handelshus skall den årliga försäljningssumman vara -129,000 rår, enligt hvad mig blifvit berättadt. Hvilken stor vinst häraf uppstår kan man lätt tänka sig, då man vet att handeln här pifver från fömtio till femhundra procents vinst, sedan alla omkostnader äro afdragnä. Skulle det lyckas mig att tunier resan få någon lägenhet att hemsända bref, skall jag begagnå mig deraf; i annat fall kan jag ej vidare låta höra af mig, förrän jag nästa år återkommer till Windhock, Jag vill afsluta detta bref med ett vädjande till mina landsmäns och landsmaninnors goda hjertan. Jag vet att man ej för. gäfves vädjar dertill; Denna gång är det fyra små plantor i Afrikas jord, .som-behöfva omhuldas och skyddas mot nöd och, elände, De skola en dag med glad tacksägelse belöna dem, som under deras bjelplösa barndom gifvit dem ett behöfligt stöd. De ha icke edra ljusa ansigten, mina läsarinnor, mön de äro dock menniskor och barn af kristna föräldrar, ehuru deras öga är svart och deras hy mörk. En fattig Namaquaqvinna; vid Berseba i stora Namaqualandet; födde för två månader sedan på en gång fyra barn, tre flickor och en gosse; barnen äro alla vid lif och så friska och raska som något barn kan vara, Fadrens namn -är Jackobys: Vriis: Till; sin familjs försörjande och barnens uppfostran har han ingenting annat än den ovissa jagten efter villebråd. Gifven en skärf till de små barnens uppfostran, mina landsmän och landsthaninnor! Jag är säker att den skall medföra välsignelse, och jag är äfven förvissad att redakVäs tr TE RT