- AT —-—-
vinge. Men huru mycken brådska han än
gjorde sig, hade han dock blifvit förekommen
af en annan person... När snikenheten och
hämnålystnaden springa i kapp, är det säkert,
att den sednaro vinner priset, ehuru båda äro
mycket snabbfotade. Det först aflåtna bud-
skapet hade följande lydelse:
Från lord Cecil Strathmore i Paris, hotel
de Londres, till herr William Vere Lucing-
ham, anställd vid engelska legationen i Kon-
stantinopel. — Efter hvad jag erfarit, har er
kusin, markisen af Vavasour i natt, plötsligt
ooh utan testamente aflidit. Vppsök mig så
snart ni kommer hit; annars kan det hända,
att ni går miste om största delen af hans per-
gonliga förmögenhet.
Som markisen i alla tider hyst en ytterlig
wotvilja för allt hvad testamente heter och
städse ängsligt undvikit att tänka på eller
tala? om döden, så borde naturligtvis, då
nu intet testamentariskt förordnande fanns,
familjgodsen och titeln tillfalla Vere Lucing-
ham, som var markisens närmaste slägtinge,
och den stora personliga förmögenheten blif-
va enkemarkisinnans tillhörighet. Derför när
den unge attahen på morgonen vid kaffebor-
det fått mottaga detta telegram, somi un-
derrättade honom om den lycka, döden, alla
lefvandes bäste vän, beredt homom, blef han
helt fundersam med anledning af pslutsatren.
Men han kände alltför väl Stratbmores karak-
ter — han hade arbetat under honom vid be-