Svenska slöjdföreningen.
Föreningens sammankomst i går afton var
besökt af en ovanligt talrik församling.
Äfven demer hade infunnit sig för att åhöra
de i annonserna utlofvade föredragen.
Med anledning af amerikanska regeriogens
inbjudning till Sverige Norge att deltaga i
verldsutställningen i Philadelphia 1876, har
k. m:t genom kommerskollegium låtit in-
fordra yttrande af, bland andra, svenska
slöjdföreningen. Med anledning häraf har
föreningens styrelse uppsatt förslag till ett
underdånigt utlåtande, som vid denna sam-
mankemst underställdes föreningens pröf-
nivg, och hvari styrelsen obetingadt till-
styrker k. m:t att antaga inbjudsingen samt
uttslar såsom sin åsigt att staten bör anslå
nödiga medel för ett svenskt kommistariat
vid expositionen och till understöd för obo-
medlade handtverkare, som viljs resa dt,
äfvensom att ett kronans fartyg bör för
transporten af expositionsartiklar få använ-
das. Rörande detta förslag uppstod nu hos
föreningen en kortare öfverläggning, hvari
her Löwstädt, Ljungberg, Hichhorn och Die-
trichson deltogo. Hr Ljungberg erinrade om
stt man på senare tider börjat flerstädes
draga i tvifvel, huruvida de kanske alltför
tätt återkommande verldsutställningarnå
verkligen äro af en vytta, som motsvarar
dan dryga kostnaden för desamma; antydde
vidare attianseende till Philadelphias aflägsna
läge vere att befara att utställningen der-
städes endast till namnet skulle blifva en
verldsexposition, samt påyrkade, tt förenin -
gen måtte tillstyrka inbjudningens antagande
blott under vilkor, att ett lifligare intresse
för saken visade sig hos våra större indu-
striidkare, så att någon utsigt funnes att
vårt land komme att bli vid utställningen
värdigt representeradt. Hr Hichhorn villö
äfven att i skrifvelsen till k. m:t borde med
någon lämplig fras antydas önskvärdheten
af att ett sådant intresse förefuanes, innan
mån antog inbjudningen, men att förenin-
göhs tillstyrkan icke borde göras Häraf be-
roende. Föreningen godkände emellertid till,
sist styrelsens skrifvelseförslag utan alla
ändringar, på skäl, som dels af professor
Dietrichson och dels af hr oräföränden y.
Dardel anfördes, och hvilka hufvudsakligen
gingo derpå ut, att ett folz, gom vill an-
ses för och verkligen vara ett kulturfolk,
i våra dagar icke kan undandraga sig stt
deltaga i de civiliserade nationernas täflin-
gar, åtminstone icke så länge dessa följas
af allmänna sympatier,
Härefter fick man höta ett föredrag af
pföfessor Dietrichson törande-nordens konst-
industri och verldsutställningen i Wien —
en liflig framställning, som väl skulle för-
tjonat en ännu talrikare åhörarekrets. Efter
att ha kastat en hastig blick — ty tiden.
meädgaf icke annat — öfver svenska afdel-
ningen vid Wien-expositionen och dervid
anmärkt bland hvad som icke fanns der re-
presenteradt: 1:o guldsmedsyrkets produkter
(hvårför tsl. ahsåg oss böra vara våra guld-
ameder tack skyldiga, ty de skulle annars
ara gjort oss skam); 2:o jernindustriens
alster (hvilket tal. djupt beklagade, huru
glädjande det än ur en viss materialistisk
synpunkt kan tyckas vara, att vårt jern går
i marknaden lika bra, utan att på detta sätt
föras till torgs); och 3:o glasvaror (det som
afsändes gick sönder på vägen, efter hvad
ref:s granne upplyste), öfvergick tal. till
några reflexioner rörande nvad vi lärt oss
af Wien-expositionen; och förklarade han
den värdefullaste lärlomen vara denna: de
sma nationernas industri kan aldrig göra sig
observerad -på den stora verldsmatknader,
såvida den icke är byggd på nationel grund,