Svenska slöjdföreningen. Föreningens sammankomst i går afton var besökt af en ovanligt talrik församling. Äfven demer hade infunnit sig för att åhöra de i annonserna utlofvade föredragen. Med anledning af amerikanska regeriogens inbjudning till Sverige Norge att deltaga i verldsutställningen i Philadelphia 1876, har k. m:t genom kommerskollegium låtit infordra yttrande af, bland andra, svenska slöjdföreningen. Med anledning häraf har föreningens styrelse uppsatt förslag till ett underdånigt utlåtande, som vid denna sammankemst underställdes föreningens pröfnivg, och hvari styrelsen obetingadt tillstyrker k. m:t att antaga inbjudsingen samt uttslar såsom sin åsigt att staten bör anslå nödiga medel för ett svenskt kommistariat vid expositionen och till understöd för obomedlade handtverkare, som viljs resa dt, äfvensom att ett kronans fartyg bör för transporten af expositionsartiklar få användas. Rörande detta förslag uppstod nu hos föreningen en kortare öfverläggning, hvari her Löwstädt, Ljungberg, Hichhorn och Dietrichson deltogo. Hr Ljungberg erinrade om stt man på senare tider börjat flerstädes draga i tvifvel, huruvida de kanske alltför tätt återkommande verldsutställningarnå verkligen äro af en vytta, som motsvarar dan dryga kostnaden för desamma; antydde vidare attianseende till Philadelphias aflägsna läge vere att befara att utställningen derstädes endast till namnet skulle blifva en verldsexposition, samt påyrkade, tt förenin gen måtte tillstyrka inbjudningens antagande blott under vilkor, att ett lifligare intresse för saken visade sig hos våra större industriidkare, så att någon utsigt funnes att vårt land komme att bli vid utställningen värdigt representeradt. Hr Hichhorn villö äfven att i skrifvelsen till k. m:t borde med någon lämplig fras antydas önskvärdheten af att ett sådant intresse förefuanes, innan mån antog inbjudningen, men att föreningöhs tillstyrkan icke borde göras Häraf beroende. Föreningen godkände emellertid till, sist styrelsens skrifvelseförslag utan alla ändringar, på skäl, som dels af professor Dietrichson och dels af hr oräföränden y. Dardel anfördes, och hvilka hufvudsakligen gingo derpå ut, att ett folz, gom vill anses för och verkligen vara ett kulturfolk, i våra dagar icke kan undandraga sig stt deltaga i de civiliserade nationernas täflingar, åtminstone icke så länge dessa följas af allmänna sympatier, Härefter fick man höta ett föredrag af pföfessor Dietrichson törande-nordens konstindustri och verldsutställningen i Wien — en liflig framställning, som väl skulle förtjonat en ännu talrikare åhörarekrets. Efter att ha kastat en hastig blick — ty tiden. meädgaf icke annat — öfver svenska afdelningen vid Wien-expositionen och dervid anmärkt bland hvad som icke fanns der representeradt: 1:o guldsmedsyrkets produkter (hvårför tsl. ahsåg oss böra vara våra guldameder tack skyldiga, ty de skulle annars ara gjort oss skam); 2:o jernindustriens alster (hvilket tal. djupt beklagade, huru glädjande det än ur en viss materialistisk synpunkt kan tyckas vara, att vårt jern går i marknaden lika bra, utan att på detta sätt föras till torgs); och 3:o glasvaror (det som afsändes gick sönder på vägen, efter hvad ref:s granne upplyste), öfvergick tal. till några reflexioner rörande nvad vi lärt oss af Wien-expositionen; och förklarade han den värdefullaste lärlomen vara denna: de sma nationernas industri kan aldrig göra sig observerad -på den stora verldsmatknader, såvida den icke är byggd på nationel grund,