enligt hvilken Henrik V presenterar sig Bom
en riktigt konstitutionel hederspascha. Om
hang Sprincipt var knappast längre fråga,
men så mycket mera om författning och
modern statsuppfattning, och det hvita lilje-
banEret tycktes icke vera precis ovilligt att
ödmjukt sjunka i stoftet inför trikoloren.
Hade hr Ciesnelong målat i mindre starka
färger, hade han mindre uppmärksamt och
Gudi behsegligt följt gn jesuitisko biktfaders
diktamen, hvem vet — kanske hade då
bourbonen låtit 5 vara jemt och först efter
fullbordad omröstring förklerat at för —
ett gräsligt missförstånd.
Men så rent af modern, så rent af kon-
stitutionel, så svåra anfrätt af det revolu-
tionära giftet som Chesnelong utmålat ho-
nom, vågade grefvon af Chambord icke låta
sig vara framställd. Ty i samma ögonblick
förlorade han ju inför sig sjelf och inför
de egentliga legitimisterna hvarje existent-
berättigande. Vore han icke längre det ends
oförfalskade Guds-nåde-dömets representant,
då måste ju de oförvitlige representanterna
för det gamla feodalväldet helt enkelt vända
honom rTyggen och azse honom för en åt-
minstone andlig bastard af hans stora för-
fäder. ;
Men just detta måtte Henrik V ha känt
då han såg OChesnelongs fromma lögn i hela
dess krasshet. Och för första gången i hela
denna tid af ränker och köpslagande för en
kronas skull, för första gången handlade han
verkligt kungligt då han-genom ett öppet
bref till lögnaren desavouerade denne på sin
egen bekostnad, vägrade att bli sina grund-
satser otrogen och nekade att genom en hand-
ling af svaghet och inkonseqvens inviga en
regering, som blott genom sin inre följä-
riktighet skulle vara i stånd att uppnå det
stora målet:: fosterlandets återupprättande.
Med ett ord, Henrik V: bekände åter sina
grundsatser om Guds-nåde-dömet och feodal-
väldet, om konungamaktens oinskränkthet
och undersåternas fullkomliga beroende.
Förgäfves ha högra centerns fiffikusar
sökt förhindra att en :dylik skrifvelse
blefve offentliggjord, och pretendenten visste
fullväl att offentliggörandet vore detsamma
som dödsdomen öfver hans utsigter. Men —
han ryggade icke tillbaka fast han tyckes
ha haft klart för sig att för flertalet af
bans kommittenter inom parlamentet skulle
hans skrifvelse betyda hvarken mer eller
mindre än hans afsägelse.
Då Sardanapalus, den assyriske konungen,
såg allt vara förloradt, samlade han sina
trogna, sina hustrur, sina dyrbarheter för
att tillsammans med dem förinta sig och
dymedelst åtminstone dö kungligt. Henrik
V hado ännu icke uppstigit på tronen, men
— hur få imponerande egenskaper han el-
jest må besitta — det politiska rvjelfmord
han nu begått låter honom icke utan en viss
kunglig storhet afträda från scenen.
Kungadömet i Frånkrike ligger nu på pår
och få äro de som sörjande stå vid den
öppna grafven. Men då fordom en konung
dog i landet ljöd genom hela riket ropat:
Kungen är död — lefve kungen! Nu skallar
det med tusenstämmigt eko rundt kring hela
Frankrike: Kungen är död —lefve republiken !
ed Ad sh Vi RR As dgr ET RR At SER NR OR UTE RA RA RNE RTR RN