Musik. Söndagen bjöd På tvenne konserter, båda väl besökta. I den ena beundrade man de båda musikoch naturundren, syskonen Hansen från Köpenhamn. Den trettonårige violöntelliston är verkligen en lefyånde anäkronispi, MAn förvånas. öfver mn liten pilt kan utveckla så mycken passion, Bä stor energi OCH visa nig lika förttogen med bravurstilen som med det finare Adagioföredraget. Detta allt är grundsät på en. kanska längt utbildad tekhik som ieko lemnar honom i sticket; terzgångar, Krömatiska oktavpassager m. m. utför han lika djerft som säkert: Om passagerna stundom klingade något kärft. och torrt, så torde detta måhända till större delen få tillskrifvas instrumentets beskaffenhet; naturligtvis är ickö heller sista handen lagd vid verket. — Dessutom lärer den lille virtuosen vara god qvartettspelare och äfven förtrogen med de svårare kompositionerna i denna väg. Den lillw pianisten åter, som endast räknar 8 år, är likaledes ett fenomen, synnerligast som mat väl kunde taga honne för ett par år yogrö. Man märker väl att äfven hon är predestinerad för musiken; man finnerdöt af den tvärsäksrköt, den orubbliga, takt som aldrig sviket henne, men isynhet af den ifver och synbårliga förnöjelse som så lifligt uttrycka; sig hos henne då hon sitter vid . pianot. Det är: första-guistan fill musikalisk inspiration, Oaktadt sin fasta ;tektkänsla. följer hon i ackompagnementet dock noga broderns rubatv, och änskönt månget ställe kan ligga fätt obeqvämt för denna späda hand, låter hon ändå ingen ton tlipps undan; allt måste fram. — Utan tvifvel skall män. ej underlåta att utmilda denna, rika natur till motsvarande onst. Samtidigt härmed gaf hr Meissner sin föräta populära iastrumentalkonsert, lika ledes för fullt hus, sämt eftör ött särdele: lyckligt valdt program, Vi kunde emellertid endast öfvefvara tre satser af slutnumret, som ock var glanspunkten, femligen Beethovens fjerde symfoni, B-dur, med det berömda pukadagiot, det märkvärdigt rytmi