querna äro på sitt vis ganska skick-
liga are, men de kunna aldrig skjuta på
ett rörligt föremål. Då jag skjuter en fågel
i flygten och en hottentott ser det, kommer
han alltid och tager min bössa, betraktar
den först, sätter den sedan från sig med
ett visst misstroende; han tänker att det
ligger något. trolleri i detta gevär. . Deras
klädnad består i en hud som, fästad om hal-
sen, nedhänger på ryggen. Både män, och
dvinnor hafva dessutom en mängd perlband
och ringar af jern eller koppar om armar
och fotlöder. De föra med sig en skål af
ett sköldpaddskal att hemta vatten med,
eller ock ställa de sig på alla fyra och
dricka vatten som en hund. Damerna måla
sig i ansigtet med frömjölet af röksvamp
och bära detta färgämne med sig i en liten
dosa af en art små sköldpaddor, den de ha
hängande om halsen i ett snöre. Alla främ-
lingar få här ett nytt namn, emedan in-
födingarne ej kunna uttala de. europeiska
namnen. Hr Bergwall kallas Bobby och
jag heter 4Cho Cho KoaobbX, hvilket be-
tyder en man som fångar alla slags kryp-
djar.
Namaquaerna äro särdeles ärliga, man be-
höfver aldrig frukta att de. stjäla något;
endast man ser på en af detta folk,
tror han att man är skyldig honom tobak
och det eviga tiggeriet af denna vara är
verkligen besvärligt. Då jag sätter mig på
marken att preparera mina djur, har jag all-
tid en hel skock omkring mig; de öppna helt
ogeneradt mina lådor, men taga intet; dere-
mot begära de få allt, isynnerhet allt som
är af metall, men nöja sig med om jag de-
lar ut två knappnålar åt dem hvar eller
nystar af litet tråd på ett papper och ger
dem. Min nyckelknippa bar varit dem en
stor frestelse; de betrakta kläderna, som
jag har på mig, och begära att få hatten;
rocken, västen, byxorna och skjortan. Då
frågar jag om de vilja att jag skall gå na-
ken som de, och då skratta de och finna
att de begärt någonting, dumt. De vilja
sälja allt; en man kommer till mig med en
ödla och en möd en ingokt och vill stt jsg
skall. köpa. dem, det vill säga: gifva en bit
tobak derför. Då säger jag dem att jag kan
taga sådana. sjelf, .så många jag. vill hay
och då gifva dö för intöl Är det något
godt fynd, ger jag dem en bit tobak eller
köttet af em uggla, en: hök eller någon an-
nan fågel som vi ej äta. Doe äta alla slags
djur, .
Då vi anlända till en plats der det. finnes
bhottentotter, komma, de.alla, .män, qvinnor
och barn, i högtidlig procession, gående, i
gåsmarsch, bärande träskålar med mjölk, och
man måste taga dem alla i handen; helsa dem
god moro4 (god morgon) hvilken tid på
dagen som helst, eljest är man högfärdig;
och detta är här det störstå fel någon kar
ha, Derpå sätta de.sig.på något -afståndd
och vänta; bjuder man dem nu en bägare
kaffe, det spad hvari köttet kokats,..eller
gifver dem litet tobaky så får man. mjölgzen.
Ger man dem intet, bära de sin mjölk hem
igen. För. en gammal rock gaf sen. hötten-
tott mig två mjölkgetter, men jag blef snart
nödsakad att byta bort dem mot litet krut-
och hagel, emedan min ammunition tagit
slut och det ej fantis någon hvit maninär-
heten som jag.kunde få. något-af. Ensan-
nan gång fick en hottentott begär till on
gammal väst, Jag sade bonom, att om han
sköt en bock och lät mig. taga: skinnet af
den; skulle han äster, men det fans
inga bockar i när! ; han gaf mig då ett
beredt springbockskinn, men då jag ej var
nöjd dermed, hemtade han dertill två vackra
beredda kattskinn, och nu fick han västen.
De trenne skinnen voro värda tia riksdaler
stycket. Dagen derpå träffade jag samma
man och sadätill honom att han förra da
gen hade I mig på handeln och fått vä-
sten för alldeles för godt pris. Mannen
skrattade och såg helt knipslug: ut, jag våg
på honom att han tänkte: jaha, så skall
man lura da hvita männen ! Ammubition
är här mycket dyr;. för ett skålpund krut
kan stundom betalas en oxe, värd 60 rika-
daler, och för ett skålpund bly. en. hvit
stratsfjäder, värd tio. riksdaler. Ettstearin-
ljus två riksdaler fomtio öre, För ett skål-
pund kaffe kan man få en bock och för en
gammal bössa en häst och en ko.
Den mängd djur och fåglat söm träffas
vid vattenplatserna är vörkligen förvånande.
Fåglarne likna moln och flyga rakt i ansig-
tet-på betraktaren, om man en stund står
stilla. För insektsfångst har denna tid, som
här är viotren, varit mindre lämplig: Ua-
der färden från Kofontän i Lilla-Namaqba-
landet till Windhock har jag endast fångat
tretusen insekter; men bland dem flera stora ar-
ter Buprestis, och det har förundrat mig att
deras-fygtid infaller under vintern.
För helsan är denna tid ganska frestande.
På middagen hafva vi ofta haft 299 Cels.,
men på natten så stark frost, att min huf-
vudkudde , på, morgonen vafit dermedså öf.
verdragen som om det snöat på honom. I
Buschmanlahdet hade vi vid mildagstiden
409 Cels. och på natten - 99 Cels. Jag
bar dock haft helsan utom vid det tillfälle
i Buschmanlandet, som jåg omnämt, då jag
blef sjuk dels af öfveransträngning, dels af
förkylning.
Skinn af fåglar och mindre döggdjur samt
ormar och ödlor har jag samlat i mängd.
Min ormfångare har jag.tvås gånger förlorat
under resan, men båda gångerna återfått
den af hottentotter, som passerat vägen fram
after nan hviltat kan tilana asnm att havia