Bazaineska rättegången.
Mea måndagen den 20 d:sioträdde rättegången
med Bazaine i ett nytt skede, Det var nemligen
då gom vittnesförhören, såsom våra läsare veta,
togo sin börjar. Om än aen föregående delen
af denna rättegång erbjöd mindre af allmänt in-
1resse, kan man: dock vänta och ser redan af
det som hittills förlupit att den senare delen,
eller den som började den 20:e, skall komma att
skänka mången förtroligare inblick i förhållan-
dena under fransk-tyska kriget gsamt spänna
och intressera allmänheten mera än den första
mäktat. Vi vilja derför i dag börja att något
närmare än hvad hittills genom telegrammen
skett följa denna rättegång, som, om den än i och
för sig är af rigga betydelse, dock får en sådan
genom den så åvt säga lefvande kommentar den
bildar till krigsbistorien af 1870.
Redogörelser föreligga ou för de tre första
rättegångsdagarne sedan vittnesförhören togo sin
början. Första dagen hördes hufvudsakligen de
fem befälhafvarne för de lika många afdelnin-
garne af Rhen-arm6n och undersökningen giillde
det tilletånd hvari denna befann sig då Bazaine
den 12 eller 13 på morgonen öfvertog ledningen
af densamma. Det erbjöd ett lifligt men sorg-
ligt intresse detta förhör, ty af detsamma fram-
gick bur cerbörd den förvirring och oreda var
som i snart sagdt alla hänseenden gjort sig gäl-
lande hvad ledningen af armårörelserna beträffar.
Marskalk Leboeuf, hvilken var det första vittne
som hördes, uppgaf att armån, då kejsaren åt
marskalk Bazaine ötverlemnade befälet öfver den-
samma, räknade 178,692 man och 39,500 hästar
samt hade betydliga förråd, hvilka dock fördelats
här och deroch på punkter som voro oförsvarade
och hvilka man redan från första dagen måste
öfverlemna, den ena efter den andra, åt fienden.
Det var emellertid en stor och en präktig armö;
men hur leddes den?
Marskalk Bazaine skulle ha öfverbefälet, men
men af Leboufs vittaesmål framgick att det var
kejsaren som faktiskt hade det. Och den strids-
plan denne ville ha följd var att man stridande
skulle draga sig tillbaka. Men för gättet att ut-
föra detta fanns ingen bectimd plan, ingen ord-
ning. Tillfälliga befallnipgar utan sammanhang
med hvarandra, order och kontraorder, som nådde
sin bestämmelse eller icke gjorde det, deri be-
stod ledningen. En oundviklig villervalla var
följden Käraf. Hvyarje kår stod öfverlemnad åt
sig. sjelf. General. Lebrun, äfven ett af dagens
vittnen, påstod sålunda att han hölls i okunnighet
om allt, han var, sade han; blott ett vittne, jag