Bazaineska rättegången. Mea måndagen den 20 d:sioträdde rättegången med Bazaine i ett nytt skede, Det var nemligen då gom vittnesförhören, såsom våra läsare veta, togo sin börjar. Om än aen föregående delen af denna rättegång erbjöd mindre af allmänt in1resse, kan man: dock vänta och ser redan af det som hittills förlupit att den senare delen, eller den som började den 20:e, skall komma att skänka mången förtroligare inblick i förhållandena under fransk-tyska kriget gsamt spänna och intressera allmänheten mera än den första mäktat. Vi vilja derför i dag börja att något närmare än hvad hittills genom telegrammen skett följa denna rättegång, som, om den än i och för sig är af rigga betydelse, dock får en sådan genom den så åvt säga lefvande kommentar den bildar till krigsbistorien af 1870. Redogörelser föreligga ou för de tre första rättegångsdagarne sedan vittnesförhören togo sin början. Första dagen hördes hufvudsakligen de fem befälhafvarne för de lika många afdelningarne af Rhen-arm6n och undersökningen giillde det tilletånd hvari denna befann sig då Bazaine den 12 eller 13 på morgonen öfvertog ledningen af densamma. Det erbjöd ett lifligt men sorgligt intresse detta förhör, ty af detsamma framgick bur cerbörd den förvirring och oreda var som i snart sagdt alla hänseenden gjort sig gällande hvad ledningen af armårörelserna beträffar. Marskalk Leboeuf, hvilken var det första vittne som hördes, uppgaf att armån, då kejsaren åt marskalk Bazaine ötverlemnade befälet öfver densamma, räknade 178,692 man och 39,500 hästar samt hade betydliga förråd, hvilka dock fördelats här och deroch på punkter som voro oförsvarade och hvilka man redan från första dagen måste öfverlemna, den ena efter den andra, åt fienden. Det var emellertid en stor och en präktig armö; men hur leddes den? Marskalk Bazaine skulle ha öfverbefälet, men men af Leboufs vittaesmål framgick att det var kejsaren som faktiskt hade det. Och den stridsplan denne ville ha följd var att man stridande skulle draga sig tillbaka. Men för gättet att utföra detta fanns ingen bectimd plan, ingen ordning. Tillfälliga befallnipgar utan sammanhang med hvarandra, order och kontraorder, som nådde sin bestämmelse eller icke gjorde det, deri bestod ledningen. En oundviklig villervalla var följden Käraf. Hvyarje kår stod öfverlemnad åt sig. sjelf. General. Lebrun, äfven ett af dagens vittnen, påstod sålunda att han hölls i okunnighet om allt, han var, sade han; blott ett vittne, jag