derson öfverallt der derag härar stötte till-
sammans, och då Anderson på en sida an-
föll Namaqua, var Jonker på ett annat
håll och plundrade Anderzon och hans da-
maraer.
Då Anderson vid Lilla Barmen mördade
en af Jonkers män, flydde han öfver till
Hererå-stammen i Damaralandet och retade
den till krig mot Namaqua för att undgå
straffet för sin gerning. Damaraerna voro då,
liksom Anderson sjelf, oförberedda på att
kriget skulle börja så hastigt, men Jonker
hade väl genomskådat Andersons planer, han
var beredd och han blef segrare. Bå fort-
gick kriget i tre år. De flesta hvite blefvo
ruinerade eller lemnade landet. Anderson
förlorade allt, utom ett par hundra punds
värde, som en i hans tjenst varande svensk
räddade åt honom, Slutligen blef Jonker
Afrikanern vid en plats, der jag äfven varit
helt nyligen, den 18 juni vid en flod som
heter Natjemaas omringad af Hererås tal-
rikare, ehuru sämre väpnade skaror, En af
hans höfdiogar, vid namn Nannyp (bstyder
sex), föll, och hans makt blef der kros-
sad. Andergon var icke närvarande vid denna
seger. Här blef Jonker tvingad att sluta
fred och afstå landet från Windhock till
denna plats åt Damara. Windhock var Jon-
kers residens. Namsquaerna hafva nu återfått
detta land på vissa vilkor, men det räknas
ännu tillhöra Hererå; likväl residerar nu
Jonkers son, John Afrikanen, vid Windhock,
Så blef Jonker Afrikanern slutligen besegrad
af dem han förut ansett som sina slafvar,
och af hvilkas oräkneliga hjordar han vid
Windhock fråssat i öfverflöd med sina många
hustrur och tjenare. :
Jonker var en intelligent man och särde-
les vänligt sinnad mot alla hvite. Att han
betraktade damaraerna som sina slafvar, hvil-
kas boskap han ansåg sig hafva rätt att taga
när han ville, hade en traditionel orsak: så
hade hans fäder gjort före honom i århun-
draden.
Damaraerna äro ett herdefolk, som inträngt
norrifrån på namaquaernas jord, och hvilka det
senare, mera krigiska folket endast tolererat
i den beräkning att efter behag kunna skatta
de talrika hjordar, dem damaraerna upp-
föda endast för det nöjet att se dem äta
gräs och dricka vatten.
Jag anser damaraerna vara ett mycket bättre
folk än namaquaerna, ehuru de såsom herdefolk
äro mindre krigiska. Många med mig hysa
samma tanke.
Man kan väl knåppast kalla damaraerna för
hedningar; de dyrka ett högsta väsende of-
van skyn och ett annat under jorden samt
hafva omskärelsen och offra för menniskor-
nas synder. Do äro ettresligt, vackert, brons-
färgadt folk och hafva ett välljudande språk,
utan de smällar mot gommen som utmärka
namaquaernas och Buschmännens språk. Deras
vapen äro assegaj, klubba och pilar; numera
hafva dock de fleste bland dem eldvapen,
ehuru de ej jaga mycket.
Damaraerna lefva nästan endast af mjölk, och
den som kan dricka mycket sur sådan är af
dem ansedd som en gentleman. Jag kan
försäkra att jag bland dem är den mest
fulländade gentleman någon kan önska sig.
Sina kreatur sköta de utmärkt väl, och de
fattiga bland detta folk, de som ej hafva
kreatur att vakta eller af andra ej kunna
få några att sköta, äro mycket arbetsamma.
Kunna de ej få arbete i sitt eget land,
vandra de ut till Namaqus och äfven till
Kap-kolonien och äro alltid bättre än hot-
tentotterna. Damara-tjenare har jag fun-
nit hufvudsakligen hafva endast ett fel, det
att de äro särdeles kinkiga på kosten; de
vilja äta mycket och godt: -Särdeles äro de
kinkiga på kaffe, det vilja de hafva utsökt.
Endast vid offerhögtider, omskärelse, bröl-
lop och begrafningar äta de kött, men då i
ofantliga qvantiteter. Vid en rik mans be-
grafning kunna slagtas och uppätas etthundra
oxar, utom de kreatur som sändas till höf-
dingen och hvilka han är skyldig att slågta
och uppäta till ett offer. Af de offer som
slagtas vid omskärelsen få ej qvinnorna äta.
Damaraerna slagta djuren på det sätt, att en
man fattar oxen i mulen och kastar honom på
ryggen med en knyck, den endast en da-
maraer kan verkställa; derefter sätter han sitt
knä mot oxens strupe och qväfver honom;
då oxen är död, aftager han dess hud. Blo-
det :samlas inuti djuret, liksom lapparne göra
då de slagta renar, (Forts.)
Bazaineska rättegången.