Utrikes-Nyheter. . Från Frankrike. Nationalförsamlingen kommer icke att sammanträla i förtid. På regeringens uppmaning har högern afstått från denna plan. Det är således först i midten af november som Frankrikes öde skall komma att afgöras. Men det är icke utan att betinga sig en fördel eom högern gjort denna eftergift. Det är nemligen 13 platser som ännu stå obesatta inom nationalförsamlingen och hvilka således böra fyllas till dess hon sammanträder: Men på högerns begäran har regeringen medgifvit att blott två af dem skola i november tillsättas. Det är inom departementen Aube och Seine-Införieur som valstriderna denna gång skola utkämpas, Och de ha redan tagit sin början. Monarkisterna göra allt för att tillkämpa sig en seger om hvilken dock rtepublikanarne äro viss Föröfrigt är situationen temligen oföränArad. Partierna sluta sig blott allt tätare tillsamman för att liksom i slagordning möta den kommande månadens tilldragelser. Regeringen har genom på telegrafisk väg utfärdade befallningar ålagt alla prefekter och alla som inneha militärbefäl att infiona sig på sina poster. Allt antyder att man anser sig ha allt i ordning för kungadömets införande, att ridån blott behöfver gå upp för att dramat i rask scenföljd kan utföras för verldens blickar, Är då segern så viss som monarkisterna och deras organer låta påskina? Eller, med andra ord, ega verkligen de konungske röstöfvervigt inom nationalförsamlingen? Ty härpå hänger allt. Frågan är svår, om ej rent af omöjlig att besvara, ty omständigheter hvilka man ej på förhand kan beräkna kunna i sista stunden komma alla kombinationer och beräkningar på skam, Men se här hvad en korrespondent från Paris till VInddp. Belge säger i frågan. Det besvarar henne i viss mån. För några veckor sedan sände jag er ett slags mönsterralla öfver nationalförsamlingen, hvars riktighet de senare händelserna ej ha jäfvat. Några af de män, hvilka jag utmärkta som tveksamme, hafva sedan uttalat sig för republiken; andra lära nu vara vunna för den konungska mauövern; men frågan qvarstår i vid pass samma skick som förut. Mellan de säkre republikanerna och de afgjorde bourbonisterna står ett femtiotal tvifvelaktige riksdagsmän. Och det är dessa räkningen gäller. Onyttigt. att säga er, att man under de sis förflutna dagarne skärskådat och ransakat dessa herrar hvar för sig. Man har frågat dem och fått mer eller mindre tydliga, mer eller mindre jesuitiska svar. Tidningar hafva allmängjort och offentliggöra ännu några af dem. Andra förblifva manuskript. Jag vill här gifva erutslaget af undersökningen. För att få en konungsk röstöfvervigt, måste 40 eller 45 af det tveksamma femtiotalet förklara sig för Henrik V. Skola så många göra det? That is the question. Enligt alla räkningar, alla öfverslag, alla gjorda Iöften och förklaringar har venstera sju eller åtta rösters öfvervigt, hvartill komma rösterna af de fyra nyvalde i sjelfva Frånkrike och en från kolonierna, Härtill-skulle man kunnat lägga ytterligare tolf röster, om icke regeringen, invecklad i bourbonistarnas stämplingar, ställde det så, att de lediga stolarne i nationalförsamlingen förblifva tomma, då den stora frågan afgöres Dessa räkningar, det föreäkrar jag er, hvila på den säkraste grundval. Men får man deraf sluta, att det monarkiska företaget skall stranda i nationalförsamlingen ? Nej. När republikanerna endast hafva ett tiotal rösters öfvervigt, men de sammansvurne äro vid makten och beslutit våga allt, har man mycket att frukta, mycket att vara på sin vakt emot. Man skall i nödfall fortsätta att köpa röster, såsom man redan gjort. Detta dölja bourbonisterna icke; de tvärtom skryta dermed, och de åberopa som ursäkt Walpoles och Pitts skamliga röstköp i England. De framhålla som föredöme att Irlands: parlament efi gång lät köpa sig. Ränkerna läggas af män, som hafva till grundsats: ne helgar medlen. Må man ej glömma etta. När man ej kan köpa en röst, köper man sig en röstnedläggning eller en tillfällig frånvaro då slaget står. Brefskrifvaren säger vidare att en, blott ep, inom regeringen är främmande för dessa intriger, och det är Deseilligny, ehuru han fyen är monarkiskt sinnad. Hvad beträffar Mac Mahon, vill man i det längsta tro på hans ärlighet och oveld. Man vet dock att de klerikale. ha stor makt öfver honom genom hans gemål. Emile Ollivier, som i tre-år bott i Pol: ione vid Biella i norra Italien, har nu afrest med sin familj till Saint-Tropez i södra Frankrike. Han efterlemnar i Pollone, skrifves det, ett mycket godt minne. Alla höllo af honom för hans godhet och anspråkslösSet, Han har begagnat dessa: tre åren i Pollone; ill utarbetandet af en skrift, hvari han vill söka rättfärdiga sitt handlingssätt som Frankrikes förste minister under kejsardömets senare tids Denna skrift är nu färdig för tryckning. Från Tyskland. Kejsar Wilhelm och furst Bismarck vände i lördags från sitt besök i Wien åter till Berlin. Både i officiösa öch icke officiösa tidaingar framhålles -i starka uttryck den bjertlighet) som inträdt i umgänget melJan: de båda kejsarne och deras ledande statsi vilja här blott citera en, National