oo RR — Jag är hans wördare! Stig undan! Mannen intogs af fasa, och darrande drog han sig åt sidan. Strathmore ryckte upp dörren samt låste den derefter inifrån med dubbla lås. Likvaktaren var nu utestängd, och Strathmore befann sig allena med den döde. Och här stod han nu bredvid honom liksom i verldens begynnelse den förste mördaren stod bredvid sin broder, som han dödat i blomman af hans ungdom, emedan afunden till den gral bländat honom, att han ansåg det gräsliga brottet tillåtet och berättigadt — och likasom Kain i denna förfärliga stund hörde Guds röst, som fordrade af honom det lif han utsläckt, så hörde äfven Strathmore nu samma röst, när han i sin förtviflan anropade den döde stt vakna och taga förbannelsen ifrån honom. Men endast en hemsk tystnad besvarade hans böner... Han ryste, en isande köld genomträngde hela hans varelse, oaktadt dagens hetta, och tärd af de grymmaste samvetsqval, blickade han åter på det bleka, fridfulla ansigtet och det blodbesudlade blonda håret. Huru hade icke denne man älskat honom, lidit för honom, uppoffrat sig och fördragit bittra orättvisor för Hans skull! Innerligare än en broder hade Erroll varit fästad vid honom — och han hade vedergällt hans tillgifvenhet genom att skjuta ihjäl honom, såsom man dödar ett vildbråd.