Ra
oaktadt sin kroppsliga svaghet, alldeles ursin-
nig. Hvad-mig angår, ämnar jag begifva mig
öfver gränsen, emedan jag: icke Har lust
att afvakta det väsen som med säkerhet kom-
mer att uppstå i anledning af denna sak.
— Gör som ni för godt finner; det rörer
icke mig!
Den andre såg upp till honom, och då. han
fann Strathmores ansigte fortfarande bära sam-
ma prägel af likgiltighet som under vännens
dödskamp, erfor han en känsla af lifig ovilja
och afsky för honom, Han var. sjolf soldat
och hade såsom sådan vant sig vid att icke
anse ett menniskolif synnerligen mycket värdt;
men en sådan kallblodighet som Strathmores
kunde han ändå icke fatta:
— Nej, sade han helt uppriktigt; jag. tror
verkligen, att ni icke frågar efter något an-
nat här i verlden än ert eget välbefinnande...
Men Erroll bad mig att, om han skulle bli dö-
dad, lemna er detta bref. Det var det enda
uppdrag han gaf mig — förutom ett annat,
gom rörer ett fruntimmer i England.
Han sträckte upp armen, och Strathmore
mottog brefve , hvarefter de båda männen
skiljdeg, utan att ett enda ord vidare ytira-
des dem emellan.
Emellertid hade det blifvit så ljust, att
man utan svårighet kunde läsa åtminstone
hvad som icke var alltför fint och otyd-
ligt ekrifvet.
När Strathmore nu stod här i den öde