Ra oaktadt sin kroppsliga svaghet, alldeles ursinnig. Hvad-mig angår, ämnar jag begifva mig öfver gränsen, emedan jag: icke Har lust att afvakta det väsen som med säkerhet kommer att uppstå i anledning af denna sak. — Gör som ni för godt finner; det rörer icke mig! Den andre såg upp till honom, och då. han fann Strathmores ansigte fortfarande bära samma prägel af likgiltighet som under vännens dödskamp, erfor han en känsla af lifig ovilja och afsky för honom, Han var. sjolf soldat och hade såsom sådan vant sig vid att icke anse ett menniskolif synnerligen mycket värdt; men en sådan kallblodighet som Strathmores kunde han ändå icke fatta: — Nej, sade han helt uppriktigt; jag. tror verkligen, att ni icke frågar efter något annat här i verlden än ert eget välbefinnande... Men Erroll bad mig att, om han skulle bli dödad, lemna er detta bref. Det var det enda uppdrag han gaf mig — förutom ett annat, gom rörer ett fruntimmer i England. Han sträckte upp armen, och Strathmore mottog brefve , hvarefter de båda männen skiljdeg, utan att ett enda ord vidare ytirades dem emellan. Emellertid hade det blifvit så ljust, att man utan svårighet kunde läsa åtminstone hvad som icke var alltför fint och otydligt ekrifvet. När Strathmore nu stod här i den öde