Ett skeppsbrott på öppna oceanen. Ett af de förfärligaste skeppsbrott, som senare tidens annaler hafva att uppteckna, bar för ej länge sedan timat å norra Atantiska oceanen, Det är deti Rostock hemmahörande barkskeppet Calsow Stesow, fördt af kapten Roggensack, på resa från Newyork till Konstantinopel, med last af petroleum, hvarom fråga är; och då nämda faryg äfven besökt vår hufvudstad, der befälanafvaren har flera bekanta och vänner, är det af ett visst intresse att följa hans skildring af detta skeppbrott i bref till sin hemort, hvarur vi, efter Dagbladet; lemna följande utdrag: Fartyget, som den 15 sistlidna augusti lemnade Newyork, träffades den 24 i samma månad, då det befann sig på 40 gr. N. lat., 63 gr. V. long., af-en förfärlig storm. Den tilltog vid middagstiden sä, att skeppet allt mer och mer lade sig på sida; hvarefter besättningen knappt hade tid att äntra upp i lovarts vant, förrän det kantrade med masterna längs vattnet. Sjön spolade tätt öfver tolket. Väl försökte man så godt sig göra lät att fastsurra sig med tågändar, men snart bortsletos derifrån matrosen Beyer och jungman nen Bentin och försvunno i böljorna. Jungmannen Schwartz hade redan vid kantringen spolats öfverbord. Etter ungefär 1!J3 timmes förlopp började skeppet räta sig, besättningen hastade för-ut och lyckades, nu inalles 7 man, att lyckligen: upppå förmärsen. Skeppet var nu totalt vrak. Luckorna och de begge båtarne hade bortslitits af sjön. Petroleumfaten flöto ut ur lastrummet. Halfdäcket var inkrossadt, och allt började flyta ut från kajutan. Sjön bröt 5fver hela skeppet som öfver en klippa. Folket skattade sig under sådana omständigheter lyckligt att finna plats till väders, och dock erbjöds dessa 7 man knappt nog plats, ty mirsen var endast tillgänglig på babords sida; på den andra sidan var den afbruten. Sex fulla dagar och nätter måste dessa olyckliga, 6 man utom kaptenen, nu atbärdai denna ställning utan mat, utan dryck. Mera än höngern pinade dem naturligtvis törsten. Dermed hade dock deras lidanden ej uppnått höjdpubkten.. Härom -berättar kaptenen sjelf följande: sÅden sjunde dagen var sjön ej så våldsam. Vi lemnade masten;och förtrodde oss åt vraket. Man beslöt att försöka komma akter-ut till fartyget och uppnå kajatan; emedan man hoppades att der finna något njutbart. Sagdt och gjordt! Men af kajutan var ej ett spår tillfinnandes. Allt var af sjön bortspoladt. : Man undrade blott, huru fartyget så länge kunnat hålla ihop.:. Nu var nöden stor! På 7 dagar ingenting att äta, ingenting att dricka. Det låtar otroligt, men är fullkomligt sannt. Styrmannen och båtsmannen placerade nu en bom rätt upp och ned till durken sfkajutan och döko ned i:vatinet för att forska efter något. njutbart. Efter långa fruk:lösa bemödanden lyckades det dem att uppfiska 2 flaskor Newyork-öl. Glädjen var stor. Ölet delades redligt i sja lika delar och dracks girigt. Denna första dag af glädje påträffade man vidare 6 flaskor öl och en dosa med 6 skålpund preserveradt kött, som naturligtvis samvetsgrannt delades och begärligt förtärdes. Följande dag var man åvyo ned på dykning och så flera dagar efter hvarandra på samma sätt. Härunder erhöllo vi inalles 12 flaskor öl, 2 flaskor rödt vin, 1 flaska pepparmyntsvatten, några flaskor medicin och 4 flaskor ättika. Men hvad var detta för sju pergoner, då vi endast en gång under:hela tiden erhållit regnvatten och då endast samlat omiring en half flaska per man? Af ätbart påträffade vi tre dosor å 6 skålpund preserveradt kött, vidare några stycken saltadt, men helt och hållet af petroleum genomdränkt kött; men hvad hj-lpte det — det måste dock förtäras. Ätven hade vi emellanåt ätit af det i Golfströmmen påträffade sjögräset. . Städse hade jag dock varnat för att dricka saltvatten. Jag ätlyddes villigt, fastän tungan: var fasttorkad i munnen. O, den var förfärlig denna törst! : Hungern försvann öch man kunde knappt nedsvälia något — endast dricka! Vårt hopp om att blifva upptagna af.något fartyg försvann mer och mer: Fartyg kommo visgerligen inom synvidden och man måste obetingadt. hafva sett oss, ty vi hade å foczmasten nppsatt en 26 fot hög stång med vidfästade 3 flaggor; men man gjorde ingen min af att rädda oss. En afton styrde en skonert rätt ned på 088, . Det var något före solnedgången och skonerten var endast 2 å 3 engelska mil aflägse från oss, åå den plötsligt vände. AUt vårt hopp var då ute. Våra krafter försvunno,så småningom; Vi sågo det på hvarandra; man kände sjelf, stt det ej skulle töfva så länge med lifvets utslocknande, helst som kajutvakten Roggensack, liknande ett skelett. den 8 septembar nppgaf andan. Visänkte honom i hafvets djup. Två dagar derefter aflod båtsman Jochumsen och ytterlizare två dagar derefter matrosen Mickelsen, alla tre ett offer för hungersdöden. — Den 11 september vid dagbräckningen sågo vi ett skonertskepp, efter utgeendet en amerikanare, styra ned på oss. Men det närmade sig oss endast på 3 engelska mils afetånd och seglade derpå vidare, utan att taga vidare notis om oss, ehuru vi ströko flaggorna ned och upp. Straxt derefter .kom tt annat fartyg i sigte, det var en skonert. Vi trodde knappt våra ögon, då den, styrande rakt-ned på oss, ntsatte och bemannade en båt för ätt afhemta öbg. OP denna glädje, vi kände, var obeskriflig. Vi lyckades nu, jag och de fyra af min besättning öfverlefvande, att komma ombord till skanerten. Kaptenen och: hans follz giprae allt möjligt att vederqvicka oss. Vi voro Bå syaga, att vi knappt kunde stå upprätt. Omåttlighet under dylika omständigheter skulle hafva medfört döden. Skonerten varen spanjor, hemma på Majorca, lastad med socker och kaffe samt från Partorico destinerad till Vigo. Hade han komtm ka an VR AA EA ARR