Ett skeppsbrott på öppna oceanen.
Ett af de förfärligaste skeppsbrott, som
senare tidens annaler hafva att uppteckna,
bar för ej länge sedan timat å norra At-
antiska oceanen, Det är deti Rostock hem-
mahörande barkskeppet Calsow Stesow, fördt
af kapten Roggensack, på resa från New-
york till Konstantinopel, med last af petro-
leum, hvarom fråga är; och då nämda far-
yg äfven besökt vår hufvudstad, der befäl-
anafvaren har flera bekanta och vänner, är
det af ett visst intresse att följa hans skil-
dring af detta skeppbrott i bref till sin
hemort, hvarur vi, efter Dagbladet; lemna
följande utdrag:
Fartyget, som den 15 sistlidna augusti lemnade
Newyork, träffades den 24 i samma månad, då
det befann sig på 40 gr. N. lat., 63 gr. V. long.,
af-en förfärlig storm. Den tilltog vid middags-
tiden sä, att skeppet allt mer och mer lade sig
på sida; hvarefter besättningen knappt hade tid
att äntra upp i lovarts vant, förrän det kantrade
med masterna längs vattnet. Sjön spolade tätt
öfver tolket. Väl försökte man så godt sig göra
lät att fastsurra sig med tågändar, men snart
bortsletos derifrån matrosen Beyer och jungman
nen Bentin och försvunno i böljorna. Jungman-
nen Schwartz hade redan vid kantringen spolats
öfverbord. Etter ungefär 1!J3 timmes förlopp
började skeppet räta sig, besättningen ha-
stade för-ut och lyckades, nu inalles 7 man, att
lyckligen: upppå förmärsen. Skeppet var nu
totalt vrak. Luckorna och de begge båtarne
hade bortslitits af sjön. Petroleumfaten flöto ut
ur lastrummet. Halfdäcket var inkrossadt, och
allt började flyta ut från kajutan. Sjön bröt
5fver hela skeppet som öfver en klippa. Folket
skattade sig under sådana omständigheter lyckligt
att finna plats till väders, och dock erbjöds dessa
7 man knappt nog plats, ty mirsen var endast
tillgänglig på babords sida; på den andra sidan
var den afbruten. - Sex fulla dagar och nätter
måste dessa olyckliga, 6 man utom kaptenen, nu
atbärda- i denna ställning utan mat, utan dryck.
Mera än höngern pinade dem naturligtvis törsten.
Dermed hade dock deras lidanden ej uppnått
höjdpubkten.. Härom -berättar kaptenen sjelf
följande:
sÅ- den sjunde dagen var sjön ej så våldsam.
Vi lemnade masten;och förtrodde oss åt vraket.
Man beslöt att försöka komma akter-ut till
fartyget och uppnå kajatan; emedan man hoppa-
des att der finna något njutbart. Sagdt och gjordt!
Men af kajutan var ej ett spår tillfinnandes. Allt
var af sjön bortspoladt. : Man undrade blott, huru
fartyget så länge kunnat hålla ihop.:. Nu var nö-
den stor! På 7 dagar ingenting att äta, ingen-
ting att dricka. Det låtar otroligt, men är full-
komligt sannt. Styrmannen och båtsmannen pla-
cerade nu en bom rätt upp och ned till durken
sfkajutan och döko ned i:vatinet för att forska
efter något. njutbart. Efter långa fruk:lösa be-
mödanden lyckades det dem att uppfiska 2 flaskor
Newyork-öl. Glädjen var stor. Ölet delades
redligt i sja lika delar och dracks girigt. Denna
första dag af glädje påträffade man vidare 6
flaskor öl och en dosa med 6 skålpund preser-
veradt kött, som naturligtvis samvetsgrannt dela-
des och begärligt förtärdes. Följande dag var
man åvyo ned på dykning och så flera dagar ef-
ter hvarandra på samma sätt. Härunder erhöllo
vi inalles 12 flaskor öl, 2 flaskor rödt vin, 1 flaska
pepparmyntsvatten, några flaskor medicin och 4
flaskor ättika. Men hvad var detta för sju per-
goner, då vi endast en gång under:hela tiden
erhållit regnvatten och då endast samlat omiring
en half flaska per man? Af ätbart påträffade vi
tre dosor å 6 skålpund preserveradt kött, vidare
några stycken saltadt, men helt och hållet af
petroleum genomdränkt kött; men hvad hj-lpte
det — det måste dock förtäras. Ätven hade vi
emellanåt ätit af det i Golfströmmen påträffade
sjögräset. . Städse hade jag dock varnat för att
dricka saltvatten. Jag ätlyddes villigt, fastän
tungan: var fasttorkad i munnen. O, den var
förfärlig denna törst! : Hungern försvann öch man
kunde knappt nedsvälia något — endast dricka!
Vårt hopp om att blifva upptagna af.något far-
tyg försvann mer och mer: Fartyg kommo vis-
gerligen inom synvidden och man måste obetin-
gadt. hafva sett oss, ty vi hade å foczmasten
nppsatt en 26 fot hög stång med vidfästade 3
flaggor; men man gjorde ingen min af att rädda
oss. En afton styrde en skonert rätt ned på 088, .
Det var något före solnedgången och skonerten
var endast 2 å 3 engelska mil aflägse från oss,
åå den plötsligt vände. AUt vårt hopp var då
ute. - Våra krafter försvunno,så småningom; Vi
sågo det på hvarandra; man kände sjelf, stt det
ej skulle töfva så länge med lifvets utslocknande,
helst som kajutvakten Roggensack, liknande ett
skelett. den 8 septembar nppgaf andan. Visänkte
honom i hafvets djup. Två dagar derefter aflod
båtsman Jochumsen och ytterlizare två dagar
derefter matrosen Mickelsen, alla tre ett offer
för hungersdöden. — Den 11 september vid dag-
bräckningen sågo vi ett skonertskepp, efter ut-
geendet en amerikanare, styra ned på oss. Men
det närmade sig oss endast på 3 engelska mils
afetånd och seglade derpå vidare, utan att taga
vidare notis om oss, ehuru vi ströko flaggorna
ned och upp. Straxt derefter .kom tt annat far-
tyg i sigte, det var en skonert. Vi trodde knappt
våra ögon, då den, styrande rakt-ned på oss,
ntsatte och bemannade en båt för ätt afhemta
öbg. OP denna glädje, vi kände, var obeskriflig.
Vi lyckades nu, jag och de fyra af min besätt-
ning öfverlefvande, att komma ombord till ska-
nerten. Kaptenen och: hans follz giprae allt möj-
ligt att vederqvicka oss. Vi voro Bå syaga, att
vi knappt kunde stå upprätt. Omåttlighet un-
der dylika omständigheter skulle hafva medfört
döden. Skonerten varen spanjor, hemma på
Majorca, lastad med socker och kaffe samt från
Partorico destinerad till Vigo. Hade han kom-
tm ka an VR AA EA ARR