svarta ögonbrynen hvälfva sig. öfver en orolig,
inåt vänd blick, Ett mera oskyldigt svärmeri
utmärker domprosten i Upsala, medlemmen af
kommissionen för bibelöfversättningen, profes-
sor Tor6u. hvilken i likhet med qväkarne tye
kes ha något inre ljus, som upplyser honom.
Han råkar vid dylika tillfällen ordentligt i
extas och begagnar en mycket besynanerlig
klimax i sitt föredrag, påminnande om någons
uttryck: Många tusen, ja många hundra
personer . .., är för öfrigt en älskvärd och
sanningsälskande man.
För att nu lemna de enskilda åsido och
betrakta detta sextiotal i massa, så förefaller
det visserligen då och då, som om denna
vördnadsvarda församling stode alldeles utan-
för samtidens ideala lif. Föredragen klinga
stundom så besynnerligt som om de otaliga
trådar blifvit sönderklippta, hvilka kunna för-
binda religionen med det bästa, ett folks ve-
tenskap, diktping och konst ha skapat, Men i
allmänhet gör 1873 års kyrkomöte ett intryck,
som om det vore medvetet om nödvändigheten
af stor försigtighet och mycken resignation.
Man vill visserligen icke gerna tvifla på sina
innersta åsigters riktighet, men man tviflar på
dessa åsigters framgång, och derför låter man
pruta med sig. Naturligtvis ansor mani sjelfva
verket att staten är en Guds omedelbara in-
stitution, i närmåste sammanhang med den
lika Omedelbart anordnade kyrkan, men man
finner dock nödvändigt att i flera fall lossa
banden och låta äfven kättare lefva som men-
niskor med fullt medborgerliga rättigheter.
Högst märkligt har ock varit att se, hvilka
eröfringar tidsandan gjort rörande den vigti
gaste fråga, som hittills varit före på mötet:
den nya bibelöfversättningen, Exempelvis an-
såg en af kommissionens medlemmar, professor
Lindgren, det ej vara under sin värdighet att
upptaga till besvarands inom mötet en mot
öfversättningen riktad kritik af Vietor Rydbergi
Svensk Litteraturtidskrift. En anmärkning, som
denne gjort möt ett bibelställes till utseendet
godtyckliga förändring, förklarades vara språk-
ligt befogad, och begärd rättelse utlofvades.
I stället att såsom brukligt varit inom det
ortodoxa lägret kalla denne författare en
Sotrosbjelte, benämde honom hr Lindgren
försigtigtvis en celebritet och uttalade ber
låtenhet deröfver att han i allmänhet funnit
bibeltolkningen tillfredsställande. Otvifvelakr
tigt gjorde detta humana svar ett högst ber
bagligt intryck påtden öfverfyllda åhörare-
läktaren, der man förut under dagens lopp
fått vara vittnö till ett yttörst hetsigt utfall
af hr Warholm mot de små epigoner inom
svenska pressen, Som våga grånska hvad våra
teologer företaga sig. Och det är ej rätt
många år sodån detta var det vanliga beteenr
det at Svenska kyrkans män, då man ock med
od smak upptog i sitt öfversättningsarbete
bevisligen förfalskade bibelställen, såsom det
mycket bekanta stödet för treenighetsläran, 1
Joh. 5: 7, 8, Tre äro som vitna i himmelen,
Fadrev, Ordet och den Helige Ande, hvilket
nu blifvit struket och af hr Torån i en motir
vering inför-kyrkomötet-erhållit hvsd-han sjelf
uttryckligen benämde dödsstöten. Man har
ock goda skäl att förmoda att den öfversättr
ving, som efter en förnyad revesion skall till
definitivt antagande eller förkastande förelägr-
gas det efter fem år åter sammanträdande
kyrkomötet, kommer att i ött för nutiden fullt
begripligt språk leridå en samvetsgrann tolkr
ning at gruodtexten.