AR OO Läst wu re omkring två decennier bedrifvits, är den i de flosta fall ett våld, ej allenast på kommande slägtens rätt, utan ock, hvad värre är, på na turen, som med hårda slag straffar alla öfvergrepp på sig. Då en barrskog tätt uppvuxit, äro vid 40 års ålder, den ålder som pitprops i medeltal innehar, omkring 2,000 träd pr tunnland qvarstående, emedan om skogen från de första åren varit tullt sluten minst 2,000 träd blifvit redan förut förqväfda eller måst utgallras. Af dessa förstnämda 2,000 träd kunna endast 4 3 500 qvarstå vid 100 å 120 års ålder, så att minst 1,500 dels nu gsnast vid de 40 åren, dels under loppet af ytterligare 40 år, böra borttagas, i annat fall tvinga do starkare de svagare ej allenast att upphöra att fortväxa utan ock döda dem, då de nedvissna utan att komma skogens egare till någon nytta. Om deremot dessa träd, som redan börjat undertryckas, försigtigt utgallras, så erhålles icke allenast pitprops, utan skogen underlättas i sin växtlighet och tilltager således årligen i större kubikmassa än han skulle göra, om genom uppstående kamp han skulle sjelt gallra sig. På Bå sätt huggen pitprops underlättar skogshushållningen och gifver skogens sgare on zod, behöflig inkomst, äfven om med hans skogsvård afses timmerbildning. Skulle med skogshushållningen å en ort afses endast framalstrandet af pitprops, eller andra smärre skogsalster, så ligger icke något hinder emot det rätta härutinnan, ty det in dustrin behöfrer, det måste framalstras och kan ej med lagar och tvång undertryckas, förutsatt att ett fritt och oberoende samt civiliseradt folk bebor landet, Icke heller har det stora inflytande gom skogen eger på ett lands bördighet och trefnad m. fl. goda Verkningar för dess bestående, pitpropshuggniogen, rätt uttörd, derå något menligt inflytande, ty om endast marken; der skog bör växa, är af den beskuggad, torde föga betyda om han är några alnar högre eller lägre; ty hufvudsaken är att all mark, som endast kan bära skog, är fullt boskuggad, det må vara af ung eller gammal skog. Således är pit ropshuggningen, under nu antydda förbållandoo, en god och icke för ömlig sak; mea åter så som don allmänligen förehatves höget fördömlig och för landets framtid olycksbringande. Inom mellersta och södra Bverige är pit Propshuggningen sedan ett par år snarare i till: än aftagande, efter att ha något saktat sig under några år efter dess första uppträdande, hvarvid mången blef bedragen på den stora vinst som förespeglades, mestadels dock uppstånden derigenom att allmogen icka hade sig bekant. hvad det -vill säga att i rått tillstånd på långa och dåliga vägar transportera skog. Mången jernvägsstation är nu så belamrad med pitprops, förutom andra skogseffekter, att man sannerligen kan förundra sig öfver att så mycken vacker ungskog efter många års, ja äecenniers, skogssköfling kan förefinnas. Än mer stiger denna förvåning hos en reflekte) rande man, då han betraktar de oerhördt stora upplagen vid Uddevalla och Göteborgs hamnplatser; ja, på det nya, af flodens mudder vunna Hisingslandet är denna nya, från våra skogar all must sugande industri representerad i milliomtals träd, om hvilka man utan synnerlig stor risk af osanning torde kunna säga, att de representera lika många millioner, ett lättsinnigt och skogsödande sätt i sin ästa växt varande träds skadliga afverkning; ty sådan regel är, att hugga de vackraste och gröfsta träden i urskogsbeståndet, hvilket of: tast vid utforsligen, om ej förr, helt och hållet sköflas utan att det ringaste afseende fästes vid att hela trakten blir dovasterad och efter några års dåligt bete blir ett ljungfält. Sidant är åtminstone förhållandet i en stor del af de trennö småländska länen. Pitpropsafverkniog, på så sätt bedrifven, är fördömlig, såsom bidragande icke allenast till skogsförhärjningen utan ock till klimatets försämrande; äfven borttages härigenom det skydd för jordbruket, som skogen lemnar för frost och skarpa vindar samt den jomnare fördelningen af nederbörd och torka. Så mycket mer åstadkommer just denna pitpropshuggning allt detta onda, som timmerskogen i oroväckande grad aftager och å månget hemman, förr skogrikt, endast återstir smärre skog, om ens någon. Då vi nu erfara att äfven i Vesterbotten skog af smärre dimensioner i stor mängd utföres, utan att vid afverkningen iakttages var: samhet, och således äfven Norrland hotas med kännbar förminskning å sitt bästa material för timmerbildning, och som der blir så mycket svårare, som de norrländska länen i all fram: tid äro af naturen hänvisade till skogsoch bergsbruk, emedan klimatet der förhindrar ett jordbruk i större omfattning och dessutom såg: bart tinmer icke der i allmänhet kan erhållas på kortare tid än 200 år, så ligger än större makt uppå att i denna del at landet i tid söka motverka skogssköflingen. i Hvarthän vi således blicka, finna vi öfverallt att skogen är i fara; och hafva, med: ett enda undantag (Gefleborgs), samtliga länsstys relser bekräftat att öfverafverkning af skog i deras respektive län sker. Då nu till en stor del denna öfverafverkning är å den vackraste ungskogen, som utgör det bästa materielet för timmerbildningen för en kommande gene ration, så ligger i öppen dag, att tid som stundar skall bittert iå vidkännas huru vi af oförstånd och vinningslystnad förgripit oss på ett af landets å handelsbalansem mest tyngande ämnen, hvilket icke kan annat än hafva en högst menlig inverkan på exportens slutsiffra, hvilken åter till väsentlig grad inverkar på ett lands industri. Om, oatsedt allt annat ondt, som en allmän skogssköfling har med sig, vi endast fästa oss vid det materiela, huru mycket verkligt påtagligt ondt åstadkommer den icke? Då vi nu derom måste sara öfver. tygade, torde det vara hvarje redlig fosterlandsväns skyldighet att efter förmåga medverka till att skydda landet och ett kommande slägto mot det betryck och elände af mångfaldig art, som en skogsförödelse i ett nordligt land bar med sig; och torde skogs: och fosterlandsvännen till en stor del blifva tillfredsställd, om den 8. k. Gotlandslagen af den 10 sep tember 1869 finge en allmän tillämpning, och på samma gång blef anbefaldt, att i alla rikets skolor skogens vigt och värde samt dess verks ning i naturens stora hushållning blefve det uppväxande slägtet tydligen förelagda, så att