i För resten, som det uti denna snöda verld hvilken på det hela taget ändå är rätt bra mången gång icke kan sakna sitt lilla behag act på on och annan ledig stund ifrån matsorg bädedrägtsboekymmer, bostadsfunderingar, ved och ljusomtankar fortfarande medvetet leks parn (omedvetet göra vi det så ofta), sig jelfvom till förnöjelse och androm till en Jgonblicklig glömska af dagens prosaiska all: var, så låtom oss kalla och anse ärleparet för en liten prins och en liten prinsessa! Det kostat lika mycket och ran lyftet munnen lika högt, gom om man blott sade t. ex. ärlen (ärlehannen) och ärlan (ärlehonan). Attknussla på titlar ligger ej i det nyare svenska lynnet, hvilket näppeligen tillåter en person med nå: gorlunda takt och verldsvana att nämna sig sjolf utan titel och ännu mindre andra, sannat var det deremot i de gamla goda tiderna, till exempel då Gustaf II Adolf som kronprins frågade dalmasen om det Var sanbt att man i Dalarne kaltade alla du, hvarpå magen svas rade: det är nog sant: vi kalla alla för du utom dig och far din. Det var på den tiden, och det är det som gör skilnan så stor. Nu, då en schåare är herrn och en fiskblöterska frun samt allt folk herrskap, hvarför skulle: icke det lilla ärleparet, som i ällinänket är så högt öfver öss, få kallas högheter och helst kungliga högheter, när vi sven skar ändå i alla fall äro så lifvade för tocke der? Gentilt skall det vara, om det skall varal Derför skola vi också nu titulera ärlehannen för Hans Kongl. Höghet prins Ärla och ärlehonan för Hennes Kongl. Höghet prinsesgan Ärla. Men mången prins och prinsessa i våta dagar ha vida mindre jordlappar att råda ofver än mina nu presenterade små kung liga högheter. Och om ett någorlunda sorg fritt lif i förening med ett godt utseende och fina manår samt en elegant drägt, goda vänner, trogna grannar och mera sådant skulle innebära riogaste tillstymmelse till prins: och prinsess ävalifikationen, så försvara prins och Prinsessan Ärla lika godt som trots någon de ras mensklige vederiike sin ipphöjda sam hbällsötäliäing. Börden, ena naturens nyck, närd af folkens medgifvande, har genom sitt trolleri åstadkommit och åstadkommer riktiga prinsar och prinsessor. HFolksägnen, ett ystort agpbarn, närdå al föätasion, bar genom sitt trolleri gjort ärlebannen till en prins och är. lehonan till en prinsessa. Således — det är bara trolleri alltsammans! — Men skall då ej en gång fortrollningen lösas? Jo — men när? I tidens fullbordan sedan jomlikhetens färie tillräckligt gisslat dom menskliga dårskapens hydra och religiositetens fackla lyst kärlekens engel under dennes flygt öfver jorden, — då hvarje menniska anser sig sjelt och anses af andra för blott menniska, och hvarje liten fågel sjunger eftor sitt (naturliga) näbb samt ligen annan konung finnes än verldarnes konung och ingen annan prins än den, som förkunnat oss sin himmelske Faders vilja och lärt oss älska Gud öfver allting och vår nästa såsom oss sjelfva, dock icke i ord plott, utan äfven i handling. Dock — det är långt hänä (härifrån) och dit, sa gumman — peka på måhen. Ack, vore det icke det, så kanske vi tjusades deraf mindre, ty allting (det vill säga nästån allting) tår sig bäst ut på afständ, Böm det är så vanligt att man i afscende på kungliga högheter ser i fryck huru da äro eller vid det och det tillfället voro klädda (on högst vigtig sak!), vågar jag hoppas blifva bedömd såsom både fullkomligt rojalistisk och lojal; då jag nu fäster min, läsarens.och framför allt låsarinnans uppmärksamhet vid dd kk, hh, prins och prinsessan Ärlas drögt. Denna är grå, hvit och svart, som vi väl litet hvar ha observerat. Hos prins Ärla är det svarta mera svart och det hvita mera hvitt än hos prinsessan, Doettå den yttre skilnaden dem emellan, Båda ha svartbruna ögon, svart : häbb och svarta bon och fötter. H. k. h,. prins Ärla är ingen: sabelskramlare, nej, icko ens för den skandinaviska iden, ailtarminsö nä efter dansk.svenska lotskriget i Öresund. Det sägs, att h. k, h. skulle hafva sundare ider, hoc est ligga åt det germaniska hållet, men inte vet jag, om det kan vara sant. H, k, h, begagnar icke ens värja, men värjer sig godt ändå i farans stund. Och tänk att h, k. bh. priosessan Ärla har så god smak, att henne: kungl. höghet aldrig begagnat skitjong eller andra lösverk fram eller bak och ser derför heller aldrig tösig ut, När skola våra damer af lägre samhällsställning efterapa prinsessan rlas mod? Jo, när do komma under fund med, att det naturliga och enkla i klädedrägt i? det behagligaste att påse och dot nyttigasto att använda, oaktadt detta kostar minst. Väl ett förargligt aber för fåra modemaniakaliska damer, men någonting att fästa afscende vid för os8 män, i hvilkas, oftast med mycken omtanke och stor möda hopskrapade kassor ott förvändt mod gör de mest samvetslösa härjningar. j Skulle någon af våra älskvärda damer tycka att jag är alldeles för svår och elak, som så här ger gubben vatten på sia Gvarn, så illåten mig försvara mig imed den gamla sanna frasen: den man älskar, den agar man, naurligtvis för att söka åstadkomma största möjliga bygglighet, (Forts. AA rn rn a US VR LV