i För resten, som det uti denna snöda verld
hvilken på det hela taget ändå är rätt bra
mången gång icke kan sakna sitt lilla behag
act på on och annan ledig stund ifrån matsorg
bädedrägtsboekymmer, bostadsfunderingar, ved
och ljusomtankar fortfarande medvetet leks
parn (omedvetet göra vi det så ofta), sig
jelfvom till förnöjelse och androm till en
Jgonblicklig glömska af dagens prosaiska all:
var, så låtom oss kalla och anse ärleparet för
en liten prins och en liten prinsessa! Det
kostat lika mycket och ran lyftet munnen
lika högt, gom om man blott sade t. ex. ärlen
(ärlehannen) och ärlan (ärlehonan). Attknussla
på titlar ligger ej i det nyare svenska lynnet,
hvilket näppeligen tillåter en person med nå:
gorlunda takt och verldsvana att nämna sig
sjolf utan titel och ännu mindre andra, sannat
var det deremot i de gamla goda tiderna, till
exempel då Gustaf II Adolf som kronprins
frågade dalmasen om det Var sanbt att man i
Dalarne kaltade alla du, hvarpå magen svas
rade: det är nog sant: vi kalla alla för du
utom dig och far din. Det var på den
tiden, och det är det som gör skilnan så
stor. Nu, då en schåare är herrn och en
fiskblöterska frun samt allt folk herrskap,
hvarför skulle: icke det lilla ärleparet, som i
ällinänket är så högt öfver öss, få kallas hög-
heter och helst kungliga högheter, när vi sven
skar ändå i alla fall äro så lifvade för tocke
der? Gentilt skall det vara, om det skall
varal
Derför skola vi också nu titulera ärlehannen
för Hans Kongl. Höghet prins Ärla och är-
lehonan för Hennes Kongl. Höghet prinses-
gan Ärla. Men mången prins och prinsessa i
våta dagar ha vida mindre jordlappar att råda
ofver än mina nu presenterade små kung
liga högheter. Och om ett någorlunda sorg
fritt lif i förening med ett godt utseende och
fina manår samt en elegant drägt, goda vän-
ner, trogna grannar och mera sådant skulle
innebära riogaste tillstymmelse till prins: och
prinsess ävalifikationen, så försvara prins och
Prinsessan Ärla lika godt som trots någon de
ras mensklige vederiike sin ipphöjda sam
hbällsötäliäing. Börden, ena naturens nyck,
närd af folkens medgifvande, har genom sitt
trolleri åstadkommit och åstadkommer riktiga
prinsar och prinsessor. HFolksägnen, ett ystort
agpbarn, närdå al föätasion, bar genom sitt
trolleri gjort ärlebannen till en prins och är.
lehonan till en prinsessa. Således — det är
bara trolleri alltsammans! — Men skall då ej
en gång fortrollningen lösas? Jo — men när?
I tidens fullbordan sedan jomlikhetens färie
tillräckligt gisslat dom menskliga dårskapens
hydra och religiositetens fackla lyst kärlekens
engel under dennes flygt öfver jorden, — då
hvarje menniska anser sig sjelt och anses af
andra för blott menniska, och hvarje liten
fågel sjunger eftor sitt (naturliga) näbb samt
ligen annan konung finnes än verldarnes ko-
nung och ingen annan prins än den, som för-
kunnat oss sin himmelske Faders vilja och
lärt oss älska Gud öfver allting och vår nästa
såsom oss sjelfva, dock icke i ord plott, utan
äfven i handling. Dock — det är långt hänä
(härifrån) och dit, sa gumman — peka på må-
hen. Ack, vore det icke det, så kanske vi
tjusades deraf mindre, ty allting (det vill säga
nästån allting) tår sig bäst ut på afständ,
Böm det är så vanligt att man i afscende
på kungliga högheter ser i fryck huru da äro
eller vid det och det tillfället voro klädda
(on högst vigtig sak!), vågar jag hoppas blifva
bedömd såsom både fullkomligt rojalistisk och
lojal; då jag nu fäster min, läsarens.och fram-
för allt låsarinnans uppmärksamhet vid dd
kk, hh, prins och prinsessan Ärlas drögt.
Denna är grå, hvit och svart, som vi väl
litet hvar ha observerat. Hos prins Ärla är
det svarta mera svart och det hvita mera hvitt
än hos prinsessan, Doettå den yttre skilnaden
dem emellan, Båda ha svartbruna ögon, svart :
häbb och svarta bon och fötter. H. k. h,.
prins Ärla är ingen: sabelskramlare, nej, icko
ens för den skandinaviska iden, ailtarminsö nä
efter dansk.svenska lotskriget i Öresund. Det
sägs, att h. k, h. skulle hafva sundare ider,
hoc est ligga åt det germaniska hållet, men
inte vet jag, om det kan vara sant. H, k, h,
begagnar icke ens värja, men värjer sig godt
ändå i farans stund. Och tänk att h, k. bh.
priosessan Ärla har så god smak, att henne:
kungl. höghet aldrig begagnat skitjong eller
andra lösverk fram eller bak och ser derför
heller aldrig tösig ut, När skola våra damer
af lägre samhällsställning efterapa prinsessan
rlas mod? Jo, när do komma under fund
med, att det naturliga och enkla i klädedrägt
i? det behagligaste att påse och dot nyttigasto
att använda, oaktadt detta kostar minst. Väl
ett förargligt aber för fåra modemaniakaliska
damer, men någonting att fästa afscende vid
för os8 män, i hvilkas, oftast med mycken
omtanke och stor möda hopskrapade kassor
ott förvändt mod gör de mest samvetslösa
härjningar. j
Skulle någon af våra älskvärda damer tycka
att jag är alldeles för svår och elak, som så
här ger gubben vatten på sia Gvarn, så
illåten mig försvara mig imed den gamla sanna
frasen: den man älskar, den agar man, na-
urligtvis för att söka åstadkomma största
möjliga bygglighet, (Forts.
AA rn rn a US VR LV