svår sjö öfver Hinloopen till Mosselbay, dit han nkom den följande dagen. Jag nödgades jemte det öfriga manskapet övarstanna vid Schoalpoint för att blifva afhemtad antingen med Polhem eller med en båt, nog stor att rymma oss och alla våra effekter. För detta ändamål afsändes äfven styrman Stjernberg jomte nödigt manskap från vinterkolonien, men innan han hann ankomma: fick jag fatt på en i grannskapet af vår tältplats förankrad fåvgsbskuta fråa Tromåö, hvilken mot en frakt af 25 specier öfverförde oss till vårt hem i Mosselbay. Af skepparen, som nyss i Polhem aflemnat den undsättning, hr grosshandlaren tillsändt oss, .erhöllo vi färska undertättelset ej alledhöt från vår egen iilla verld, itan äfven från den stora verlden söderut, från hvilken vi nu i fallt ett helt år varit fullkomligt skilda. Den öde isterräng vi nu passerat ger oss liksom den grönländska inlandsisen en bild af den nordiska halföns med flera länders beskaffenhet; under ett geölogiskt tidskifte, som närmast förezålt den period, i hvilken vi lefva, och som sammantaller med menniskans första uppträdande. Studiet af dessa isöknar lemnar oss derför ej allenast upplysningar om den pärvarande fysiska begkaffenheten utaf vidsträckta trakter af jordklotet, det lemnar oss äfven upplysning om de orsaker, som betingat den närvarande ytbeskafenheten i verldens yppersta kulturland. Många vigtiga urkunder till den yngsta perioden af jordklotets historia finnas derför här att dechiffrera, och jag hoppas, att den nu beskrifna besvärliga nlandsistärden, när de under densamma gjordaiakttagelserna blifvit behörigen bearbetade och sammanställda; kommer att lemna månget nytt bidtag af intresse för kännedomen om vårt jordklot, kanske af större betydelse för vetenskapen än framkomsten till en breddgrad några få minuter högre än Parrys, det högsta vi efter de missöden som drabbat oss möjligen kunnat uppnå, äfven om isens beskaffenhet längre norrut varit mindre ogynnsam än närmast Sjuöarne. Härmed vill jag dock irigalunda instämma i den åsigt, som någon gång uttalas emot de egentliga polarfärderna. Tvärtom är jag öfvertygad derom, att juet bortom den nuvarande gränsen för vår kännedom om polarbaseinen, i de trakter, om hvilkas beskaffenet vi måste rådfråga tron; ej kiänskapon, inånget vigtigt problem möter öss, som måste vinna sin Itsning äfven med stora uppoffringar, och färskildt vill jag hoppas att vårt misslyckande icke skall afskräcka från fortsättning just enligt den plan, som låg till grand för den svenska polarexpeditionen 1872—73, d. v. s. ett framträngande med slädfärder på polarisen mot polen: Oastadt vårt misslyckand6 dennå gång, är jag hemligen ötvertygad öm riktigheten af de åsigter, som lågo till grund för vår reseplan. — — — — — — — 4. E. Nordenskiöld. Ra EERO XXX ER