svår sjö öfver Hinloopen till Mosselbay, dit han
nkom den följande dagen. Jag nödgades jemte
det öfriga manskapet övarstanna vid Schoalpoint
för att blifva afhemtad antingen med Polhem
eller med en båt, nog stor att rymma oss och
alla våra effekter. För detta ändamål afsändes
äfven styrman Stjernberg jomte nödigt manskap
från vinterkolonien, men innan han hann an-
komma: fick jag fatt på en i grannskapet af vår
tältplats förankrad fåvgsbskuta fråa Tromåö, hvil-
ken mot en frakt af 25 specier öfverförde oss
till vårt hem i Mosselbay. Af skepparen, som
nyss i Polhem aflemnat den undsättning, hr gross-
handlaren tillsändt oss, .erhöllo vi färska under-
tättelset ej alledhöt från vår egen iilla verld,
itan äfven från den stora verlden söderut, från
hvilken vi nu i fallt ett helt år varit fullkomligt
skilda.
Den öde isterräng vi nu passerat ger oss lik-
som den grönländska inlandsisen en bild af den
nordiska halföns med flera länders beskaffenhet;
under ett geölogiskt tidskifte, som närmast före-
zålt den period, i hvilken vi lefva, och som sam-
mantaller med menniskans första uppträdande.
Studiet af dessa isöknar lemnar oss derför ej
allenast upplysningar om den pärvarande fysiska
begkaffenheten utaf vidsträckta trakter af jord-
klotet, det lemnar oss äfven upplysning om de
orsaker, som betingat den närvarande ytbeskaf-
enheten i verldens yppersta kulturland. Många
vigtiga urkunder till den yngsta perioden af jord-
klotets historia finnas derför här att dechiffrera,
och jag hoppas, att den nu beskrifna besvärliga
nlandsistärden, när de under densamma gjorda-
iakttagelserna blifvit behörigen bearbetade och
sammanställda; kommer att lemna månget nytt
bidtag af intresse för kännedomen om vårt jord-
klot, kanske af större betydelse för vetenskapen
än framkomsten till en breddgrad några få minu-
ter högre än Parrys, det högsta vi efter de miss-
öden som drabbat oss möjligen kunnat uppnå,
äfven om isens beskaffenhet längre norrut varit
mindre ogynnsam än närmast Sjuöarne. Härmed
vill jag dock irigalunda instämma i den åsigt, som
någon gång uttalas emot de egentliga polarfärderna.
Tvärtom är jag öfvertygad derom, att juet bortom
den nuvarande gränsen för vår kännedom om
polarbaseinen, i de trakter, om hvilkas beskaffen-
et vi måste rådfråga tron; ej kiänskapon, inånget
vigtigt problem möter öss, som måste vinna sin
Itsning äfven med stora uppoffringar, och fär-
skildt vill jag hoppas att vårt misslyckande icke
skall afskräcka från fortsättning just enligt den
plan, som låg till grand för den svenska polar-
expeditionen 1872—73, d. v. s. ett framträngande
med slädfärder på polarisen mot polen: Oastadt
vårt misslyckand6 dennå gång, är jag hemligen
ötvertygad öm riktigheten af de åsigter, som lågo
till grund för vår reseplan. — — — — — — —
4. E. Nordenskiöld.
Ra EERO XXX ER
