och helsade Erroll genom en viftning med
golfjädern — en helsning, för hvilken mån-
gen man, som denna afton befann sig på tea-
tern, skulle velat gifva ett helt år sf-sin
lefnad.
Huru väl hon kände sin älskare och kon-
sten att beherrska honom! Leendet försvann
från Strathmores anlete;-och denna dystra, bo-
tande vrede, som han. ärft af sina fäder, glöd-
de i hans ögon.
— Förlåt, att jeg afsäger mig uppdraget;
jag är icke er laquais de. place, lady Vava-
sour, sade han med köld och:stödde sin arm
mot hennes stol.
Svaret hade afgifvits så sakta, att ingen
af de i logen varande öfriga personerna upp-
fattat detsamma, Hon såg på honom, syn-
bearligen road, och gjorde en lätt azxelryckning.
— Mången skulle känna sig smickrad öf-
ver att få vara till och med det, yttrade
hon. Eftersom ni icke vill göra mig till vil-
jes, får jag väl lof att vända mig, till någon
annan, som är ledigare... Monsieur de Vos-
ges, vill ni vara så god och säga åt major
Erroll, att han skall komms hit, emedan jsg
önskar tala med honom? Han står der bred-
vid lord Beaume.
Hertigen lemnade logen, för att uträtta ären-
det, och lady Vavasour vände gig till prins
d Etoiles. Ännu var hon den herrskande skön-
heten i Paris; ingen vågade göra henne pal-
men stridig. Sjelf modets drottning, såg hon