ng Politisk kris i Danmark. I vårt grannland på andra sidan Sundet, der riksdagen i förra veckan sammanträdde, har den årslånga striden mellan de Nationalliberale (embetsmannapartiet) och landtmannapartiet, gom der kallar sig den förenade vensternX, nu närmat sig gränsen af en, sågom det synes, oundviklig kris. Det har ej kunnat falla våra läsare ur minnet, att majoriteten i danska riksdagens andra kammare (folktinget) den 31 sistlidna mars aflät till konungen en migstroendeadress mot ministören, hvari den önskan uttalades, att konungen måtte åt sig utse en rådskammare, med hvilken folkombuden kunde i endrägt samarbeta till landets gemensamma bästa. . Det är likaledes utan tvifveli friskt minne att konungen, med stöd af opinionen inom riksdagens första kammare (landstinget) och det nationalliberala partiet, hvarmed Köpenhamnspressen nästan utan undantag gjort gemensam sak, lemnade denna framställning utan afseonde samt till och med gaf öfverbringarno af adressen en nådig skrapa. Kändt är också avt det nationalliberala partiet betraktade denna utgång såsom en afgjord seger, hvilken för alltil gjort slut på dylika fgalnaS demonstrationer från landtmännens sida. I segerruset tappade Köpen:hamns tidningar så helt och hållet besinningen, att de med en hänsynslöshet och ett hånfullt språk, hvilkas like man fårleta efter och hvartill man hörde ett svagt återljud i våra nationalliberala blads utgjutelser mot vår andra kammares majoritet för två 3 tre år tillbaka, behandlade Danmarks landtrepresentanter, hvilka tillades alla möjliga dåliga bevekelsegrunder och snart sagdt beröfvades heder och ära. Äfven de, som icke äro den förenade vensterns politiska vänner, hafva nödgats erkänna att detta parti gent emot de natiönalliberala vid detta tillfälle icke lönade ondt med ondt. Det beviljade för den gången de begärda statsanelagen, dervid likväl tydligen tillkännagifvande, att ministören endast lemnades rådrum eller betänketid. Denna undfallenhet ökade de nationalliberala tidningarnes råa segerjubel, Den nu sammanträdande riksdagen har emellertid qvar sin förra majoritet i andra kammaren, och denna till och med förstärkt, icke blott i afseende.på numerär, utan äfven med hänsyn till den i landet rådande opinionen; Denna majoritet, som nu ansett den lemnade betänketiden för ministdren vara utgången, har icke dröjt att påminna om sin tillvaro och sitt vidhållande af sin förr intagna ståndpunkt. Ett telegrafiskt meddelande i ett föregående nummer upplyste att majoriteten inom folktinget i en skrifvelse förklarat att den ej vill bifalla den af regeringen -framlagda finanslagen (statsregleringen). Nämda skrifvelse, som nu hitkomna danska tidningar meddela, har följande lydelse: Då undertecknade under nuvarande förbålJanden ämna rösta mot finansförslågets öfvergång till 2:dra behandliog, men anse riktigt, att ett med denna afsigt öfverensstäcxmande beslut antages af folktinget före behandlingen af nämda lagförslag, enmoda vi br ordföranden att anmäla. för tinget följande förslag till beslut af folktinget: Folktinget besluter uttala: Tinget beklagar, att de förhållanden, som föranleddes sdressen den 31 mars detta år till konungen, ännu iäro desamma; det vidblifver och upprepar de yttranden, gom innehållas i denna adress, och det förväntar, att ministören skäll taga erforderliga mått och steg för att undanrödja de hinder för samhällets lyckliga utveckling, som förorsakas af den rådande bristen på öfverensstämmelse mellan ministdren och folktinget. En kris är sålunda oundviklig. Endast två grundlagsenliga utvägar finnas: antingen afgår den Hall-Kriegerska ministdren eller upplöser konungen riksdagen och utskrifver nya val. Den förra utvägen vore utan tvifvel den naturligaste och bäste, ty hvad vinnes genom nya val? Ingenting annat än att folktingets majoritet återkommer starkare. Men man hoppas i Danmark icko att