ng
Politisk kris i Danmark.
I vårt grannland på andra sidan Sundet,
der riksdagen i förra veckan sammanträdde,
har den årslånga striden mellan de Natio-
nalliberale (embetsmannapartiet) och landt-
mannapartiet, gom der kallar sig den för-
enade vensternX, nu närmat sig gränsen af
en, sågom det synes, oundviklig kris.
Det har ej kunnat falla våra läsare ur
minnet, att majoriteten i danska riksdagens
andra kammare (folktinget) den 31 sistlidna
mars aflät till konungen en migstroendeadress
mot ministören, hvari den önskan uttalades,
att konungen måtte åt sig utse en rådskam-
mare, med hvilken folkombuden kunde i
endrägt samarbeta till landets gemensamma
bästa. .
Det är likaledes utan tvifveli friskt minne
att konungen, med stöd af opinionen inom
riksdagens första kammare (landstinget) och
det nationalliberala partiet, hvarmed Köpen-
hamnspressen nästan utan undantag gjort
gemensam sak, lemnade denna framställning
utan afseonde samt till och med gaf öfver-
bringarno af adressen en nådig skrapa.
Kändt är också avt det nationalliberala
partiet betraktade denna utgång såsom en
afgjord seger, hvilken för alltil gjort slut
på dylika fgalnaS demonstrationer från landt-
männens sida. I segerruset tappade Köpen:-
hamns tidningar så helt och hållet besinnin-
gen, att de med en hänsynslöshet och ett
hånfullt språk, hvilkas like man fårleta efter
och hvartill man hörde ett svagt återljud i
våra nationalliberala blads utgjutelser mot
vår andra kammares majoritet för två 3 tre
år tillbaka, behandlade Danmarks landtre-
presentanter, hvilka tillades alla möjliga då-
liga bevekelsegrunder och snart sagdt be-
röfvades heder och ära.
Äfven de, som icke äro den förenade
vensterns politiska vänner, hafva nödgats
erkänna att detta parti gent emot de natiö-
nalliberala vid detta tillfälle icke lönade ondt
med ondt. Det beviljade för den gången
de begärda statsanelagen, dervid likväl tydli-
gen tillkännagifvande, att ministören endast
lemnades rådrum eller betänketid. Denna
undfallenhet ökade de nationalliberala tidnin-
garnes råa segerjubel,
Den nu sammanträdande riksdagen har
emellertid qvar sin förra majoritet i andra
kammaren, och denna till och med förstärkt,
icke blott i afseende.på numerär, utan äfven
med hänsyn till den i landet rådande opinionen;
Denna majoritet, som nu ansett den lemnade
betänketiden för ministdren vara utgången,
har icke dröjt att påminna om sin tillvaro
och sitt vidhållande af sin förr intagna stånd-
punkt. Ett telegrafiskt meddelande i ett
föregående nummer upplyste att majoriteten
inom folktinget i en skrifvelse förklarat att
den ej vill bifalla den af regeringen -fram-
lagda finanslagen (statsregleringen).
Nämda skrifvelse, som nu hitkomna danska
tidningar meddela, har följande lydelse:
Då undertecknade under nuvarande förbål-
Janden ämna rösta mot finansförslågets öfvergång
till 2:dra behandliog, men anse riktigt, att ett
med denna afsigt öfverensstäcxmande beslut an-
tages af folktinget före behandlingen af nämda
lagförslag, enmoda vi br ordföranden att anmäla.
för tinget följande förslag till beslut af folktinget:
Folktinget besluter uttala: Tinget beklagar,
att de förhållanden, som föranleddes sdressen den
31 mars detta år till konungen, ännu iäro desam-
ma; det vidblifver och upprepar de yttranden,
gom innehållas i denna adress, och det förväntar,
att ministören skäll taga erforderliga mått och
steg för att undanrödja de hinder för samhällets
lyckliga utveckling, som förorsakas af den rå-
dande bristen på öfverensstämmelse mellan mi-
nistdren och folktinget.
En kris är sålunda oundviklig. Endast
två grundlagsenliga utvägar finnas: antingen
afgår den Hall-Kriegerska ministdren eller
upplöser konungen riksdagen och utskrifver
nya val. Den förra utvägen vore utan tvif-
vel den naturligaste och bäste, ty hvad vin-
nes genom nya val? Ingenting annat än
att folktingets majoritet återkommer star-
kare. Men man hoppas i Danmark icko att