ma sig i tältet eller bakom slädarne. Nu kom björnen af nyfikeohet eller i sin ifver att närmare undersöka några afsigtligt på isen kastade mörka föremål, som förmodligen at björnen misstänktes för skälar, i många cirklar och bugter och under mänga försök att med sin stora svarta nos lukta sig till beskaffenheten af de misstänkta föremålen, gå nära, att den eällan undgick löjtnant Palanders väl riktade kula. Öster om Kap Platen var isen i allmänhet god, så att vi kunde fraingå gavska hastigt, ehuru färden fördröjdes af nödvändigheten att göra åtskilliga omvägar för kartläggningen och att dröja på ett eller annat ställe för anställande af geografiska ortbestämningar. Äfven vädret var ofta nog temligen vackert, någon dag till och med varmt, så att snön bortsmälte och smärre sötvattensamlingar kunde uppletas i hål och sänkningar längs med bergens sidor, ett särdeles välkommet fynd, då vi ända till den 29 maj alltid nödgats smälta snö till dricksvatten, hvilket tidsoch bränsleödande göra endast lemnade oss en i knappa ransoner utdelad dryck, bestående af en föga . aptitlig blandning utaf vatten, kaffesump, renhår, got m. m. Mångenstädes voro fjordarne omgifna af praktfulla berg, hvilkas upptill tvärbranta fjällsiuttningar redan nu, oaktadt något öppet vatten ej fanns på våra nejder, utgjorde hemvist för millioner i dessa fjäll häckaude sjöfåglar, medan fjällfoten bildades af ofantliga stenras, rikt beklädda med svarta lichener. Någon gång syntes äfven lifligt gröna gräs eller rättare mossmarker vid fågelfjellens fot, på ställen hvarest till följd af vinterstormarne endast obetydligt snö kunnat hopa sig. Dessa långt mot norden belägna trakter erbjödo derför ypperliga och, då jägaren väl aldrig förr stört friden här, säkra betesmarker för en mängd renar. Verkliga gångstigar efter dessa djur och efter björnar syntes ock på otaliga ställen, framför allt längs med stränderna eller utanför uddarne. En morgon, då vi slagit upp vårt tält i granskapet af en sådan gångstig, sågo vi, just när vi ernade bryta upp, en björn närma sig i sakta lunk och under ständigt gäspande, följande den tydligen väl kända stigen utan att med vanlig försigtighet 82 sig om åt alla håll — den sprang på detta sätt rakt emot myningen af det remingtongevär, för hvars kula den fick sin bane. Naturligtvis blefvo äfven en mängd renar skjutna, hvilka märkvärdigt nog voro vida fetare än de renar vi förot om våren skjutit i mer sydligt belägna delar af Spetsbergen och hvilkas läckra köttlemnade tillfälle till ett angenämt afbrott i den kraftiga men nog enformiga pemmikan-dieten. Färden utmed denna kust upptog hela den återstående delen af maj månsd, eåledes betydligt längre tid än vi väntat. Men den blef ock at stort intresse, dels i geografiskt och geognoetiskt hänseende, dels för de, geologiskt taladt, först nyligen ifrån ett täcke ef inlandsis befriade lågnäs, längsmed eller öfver hvilka vi så ofta passerade och hvilkas bildning lemnade många intressanta upplysningar rörande likartade, men för geologens blickar af en yppigare vegetation dolda trakter i den bebodda norden. En närmare redogörelse härför skulle dock föra mig långt utom omfånget för denna berättelse och fordrar för öfrigt en bearbetniog af det hemförda materialet, som nstarligtvis ännu ej medhunnitsa. Här kan jag derför blott nämna, att de af löjtnant Palander och af mig gjorda geografiska ortbestämningar och mätningar bekrätta Nordostlandets af hr B.Leigh Smith — samme engelsman, som under vår frånvaro med sådan välvilja lemnade expeditionen diverse proviant och förfriskniogar i Mosselbay — först påpekade betydliga utsträckning mot öster, hvaremot sjelfva kartan öfver 1.ndkonfigorationen, antslet och beskaffenheten af öar, uddar, fjordar m. m., som angifvite hufvudsakligast på grund af förtoningar och pejlingar från fartyg, kommer att undergå ganska väsentliga förändringar. Under de senare dagarne hade en mörk sky visat sig i öster eller nordost, som möjligen antydde, ati öppet vatten redan bildat sig på Spe sbergens östra sida. För att öfvertyga oss härom och för erhållande af en ötversigt öfver hatsoch inlandsisens beskaffenhet längre mot öster och söder, bestego Palander och jag den 31 maj toppen af ett berg, beläg2t på en af de ostligaste bland de öar, som möta oss längs med norra kusten af Nordostlandet. Vi hade härifrån en vidsträckt utsigt, som visade, att en betydlig, öfveralli af is omgifven sträcka öppet vatten fanns längs med Nordosttandets ostkust ända upp till Brocbs och Föyens öar, Nåzot land kunde deremot ej ses i nordost, hvarför det är antagligt, att det på nyare kartor i dessa trakter åter-upptagna landet kommer sti gå samma öde till mötes som det Heuglineka König Karl Wilhelms land. Innan detta öppna vatten upptäcktes, hade jag varit ganska tveksam, antingen vägen vidare borde väjas på hafsisen, längs med Nordostlandets vestkust, hvarigenom det bletve möjligt att noga bestämmg inlandsisens utsträckning åt deta håll. en bestämning, som, om den om några årtionden upprepades, blefve af stor vigt för fastställandet af den hastighet, ined hvilken isen skjuter fram eller drager sig tillbaka; eler öfver sjelfva inlandsisen mot. Kap Mohn eller Kap Toreli, hvilket erbjöde ett rikt tillfälle till iakttagelser öfver devna i geologiskt, fysikaliskt och geografiskt hänseende så utomordentligt intressanta bildning. Det öppna vatten vi sågo från nämda bergstopp Jemåade oss dogk ieke mera något val i detta hänseende. Om nemligen, såsom antagligt var, någon betydligare råk eller vattenränna utbredde gig från det öppna vattnet intill glacierens tvärbranta, obestigliga bräm, så skulle den, då vi lemnat vår för slädfärden afsedda båt qvar vid Sjuöarne, komma att bilda ett kanske oöfverstigligt hinder för vår färd vidare, ifall vägen toges längs med kusten. Sedd från afstånd; tycktes deremot inlandsisen vara jemn och: utan klyftar. j Nordostlandet, det land öfver hvars inlandsis vi derför beslöto att framgå, utgör den nordligaste af de fyra stora öar, i hvilka Spetsbergen delas af åtskilliga sund och fjordar. Dess utsträckning är från norr till söder 12 svenska mil, från öster till vester ungefär 11 mil. Hela inlandet pådenna stora ö täckes af ett2 till 3,000 fot tjockt ishölje, till hvilket nederbörden; såväl sommar som vinter, medför nytt ismateriel och gom derför sku!le oafbratet ökas, om ej, såsom fallet är vid alla glacierer, ismassan långsamt, men oafbrutet flöte ut till hafvet, hvarest den mynnar med de för polartrakterna så egendomliga isbräer, hvilka här spela samma roll, som flodmynningarne i mera sydliga nejder. Hufvudriktningen af isströmmen går på Nordostlandet åt öster och hela dess östra kust upptages derför på de flesta ställen af en tvärbrant, från hafvet otillgänglig isvägg, som, ingenstädes afbruten af landtungor eller bergsahböjder, bildar den bredaste glacier eller iself man känner. Den är t. ex. betydligt bredare än den af Kane med