ma sig i tältet eller bakom slädarne. Nu kom
björnen af nyfikeohet eller i sin ifver att när-
mare undersöka några afsigtligt på isen kastade
mörka föremål, som förmodligen at björnen miss-
tänktes för skälar, i många cirklar och bugter
och under mänga försök att med sin stora svarta
nos lukta sig till beskaffenheten af de misstänkta
föremålen, gå nära, att den eällan undgick löjt-
nant Palanders väl riktade kula.
Öster om Kap Platen var isen i allmänhet god,
så att vi kunde fraingå gavska hastigt, ehuru fär-
den fördröjdes af nödvändigheten att göra åt-
skilliga omvägar för kartläggningen och att dröja
på ett eller annat ställe för anställande af geo-
grafiska ortbestämningar. Äfven vädret var ofta
nog temligen vackert, någon dag till och med
varmt, så att snön bortsmälte och smärre söt-
vattensamlingar kunde uppletas i hål och sänknin-
gar längs med bergens sidor, ett särdeles väl-
kommet fynd, då vi ända till den 29 maj alltid
nödgats smälta snö till dricksvatten, hvilket tids-
och bränsleödande göra endast lemnade oss en i
knappa ransoner utdelad dryck, bestående af en
föga . aptitlig blandning utaf vatten, kaffesump,
renhår, got m. m. Mångenstädes voro fjordarne
omgifna af praktfulla berg, hvilkas upptill tvär-
branta fjällsiuttningar redan nu, oaktadt något
öppet vatten ej fanns på våra nejder, utgjorde
hemvist för millioner i dessa fjäll häckaude sjö-
fåglar, medan fjällfoten bildades af ofantliga
stenras, rikt beklädda med svarta lichener. Nå-
gon gång syntes äfven lifligt gröna gräs eller
rättare mossmarker vid fågelfjellens fot, på stäl-
len hvarest till följd af vinterstormarne endast
obetydligt snö kunnat hopa sig. Dessa långt mot
norden belägna trakter erbjödo derför ypperli-
ga och, då jägaren väl aldrig förr stört friden
här, säkra betesmarker för en mängd renar. Verk-
liga gångstigar efter dessa djur och efter björ-
nar syntes ock på otaliga ställen, framför allt
längs med stränderna eller utanför uddarne. En
morgon, då vi slagit upp vårt tält i granskapet
af en sådan gångstig, sågo vi, just när vi ernade
bryta upp, en björn närma sig i sakta lunk och
under ständigt gäspande, följande den tydligen
väl kända stigen utan att med vanlig försigtig-
het 82 sig om åt alla håll — den sprang på det-
ta sätt rakt emot myningen af det remington-
gevär, för hvars kula den fick sin bane. Natur-
ligtvis blefvo äfven en mängd renar skjutna, hvil-
ka märkvärdigt nog voro vida fetare än de renar
vi förot om våren skjutit i mer sydligt belägna
delar af Spetsbergen och hvilkas läckra köttlem-
nade tillfälle till ett angenämt afbrott i den kraf-
tiga men nog enformiga pemmikan-dieten.
Färden utmed denna kust upptog hela den å-
terstående delen af maj månsd, eåledes betyd-
ligt längre tid än vi väntat. Men den blef ock
at stort intresse, dels i geografiskt och geogno-
etiskt hänseende, dels för de, geologiskt taladt,
först nyligen ifrån ett täcke ef inlandsis befriade
lågnäs, längsmed eller öfver hvilka vi så ofta
passerade och hvilkas bildning lemnade många
intressanta upplysningar rörande likartade, men
för geologens blickar af en yppigare vegetation
dolda trakter i den bebodda norden. En när-
mare redogörelse härför skulle dock föra mig
långt utom omfånget för denna berättelse och
fordrar för öfrigt en bearbetniog af det hemförda
materialet, som nstarligtvis ännu ej medhunnitsa.
Här kan jag derför blott nämna, att de af löjt-
nant Palander och af mig gjorda geografiska ort-
bestämningar och mätningar bekrätta Nordost-
landets af hr B.- Leigh Smith — samme engels-
man, som under vår frånvaro med sådan välvilja
lemnade expeditionen diverse proviant och för-
friskniogar i Mosselbay — först påpekade betyd-
liga utsträckning mot öster, hvaremot sjelfva kar-
tan öfver 1.ndkonfigorationen, antslet och be-
skaffenheten af öar, uddar, fjordar m. m., som
angifvite hufvudsakligast på grund af förtoningar
och pejlingar från fartyg, kommer att undergå
ganska väsentliga förändringar.
Under de senare dagarne hade en mörk sky
visat sig i öster eller nordost, som möjligen an-
tydde, ati öppet vatten redan bildat sig på Spe s-
bergens östra sida. För att öfvertyga oss
härom och för erhållande af en ötversigt öfver
hats- och inlandsisens beskaffenhet längre mot
öster och söder, bestego Palander och jag den
31 maj toppen af ett berg, beläg2t på en af de
ostligaste bland de öar, som möta oss längs med
norra kusten af Nordostlandet. Vi hade härifrån
en vidsträckt utsigt, som visade, att en betydlig,
öfveralli af is omgifven sträcka öppet vatten fanns
längs med Nordosttandets ostkust ända upp till
Brocbs och Föyens öar, Nåzot land kunde der-
emot ej ses i nordost, hvarför det är antagligt,
att det på nyare kartor i dessa trakter åter-upp-
tagna landet kommer sti gå samma öde till mö-
tes som det Heuglineka König Karl Wilhelms
land.
Innan detta öppna vatten upptäcktes, hade jag
varit ganska tveksam, antingen vägen vidare bor-
de väjas på hafsisen, längs med Nordostlandets
vestkust, hvarigenom det bletve möjligt att noga
bestämmg inlandsisens utsträckning åt deta håll.
en bestämning, som, om den om några årtion-
den upprepades, blefve af stor vigt för faststäl-
landet af den hastighet, ined hvilken isen skju-
ter fram eller drager sig tillbaka; eler öfver
sjelfva inlandsisen mot. Kap Mohn eller Kap To-
reli, hvilket erbjöde ett rikt tillfälle till iaktta-
gelser öfver devna i geologiskt, fysikaliskt och
geografiskt hänseende så utomordentligt in-
tressanta bildning. Det öppna vatten vi sågo
från nämda bergstopp Jemåade oss dogk ieke
mera något val i detta hänseende. Om nemli-
gen, såsom antagligt var, någon betydligare råk
eller vattenränna utbredde gig från det öppna
vattnet intill glacierens tvärbranta, obestigliga
bräm, så skulle den, då vi lemnat vår för släd-
färden afsedda båt qvar vid Sjuöarne, komma
att bilda ett kanske oöfverstigligt hinder för vår
färd vidare, ifall vägen toges längs med kusten.
Sedd från afstånd; tycktes deremot inlandsisen
vara jemn och: utan klyftar. j
Nordostlandet, det land öfver hvars inlandsis
vi derför beslöto att framgå, utgör den nordli-
gaste af de fyra stora öar, i hvilka Spetsbergen
delas af åtskilliga sund och fjordar. Dess ut-
sträckning är från norr till söder 12 svenska mil,
från öster till vester ungefär 11 mil. Hela in-
landet pådenna stora ö täckes af ett2 till 3,000
fot tjockt ishölje, till hvilket nederbörden; såväl
sommar som vinter, medför nytt ismateriel och
gom derför sku!le oafbratet ökas, om ej, såsom
fallet är vid alla glacierer, ismassan långsamt,
men oafbrutet flöte ut till hafvet, hvarest den
mynnar med de för polartrakterna så egendom-
liga isbräer, hvilka här spela samma roll, som
flodmynningarne i mera sydliga nejder. Hufvud-
riktningen af isströmmen går på Nordostlandet
åt öster och hela dess östra kust upptages der-
för på de flesta ställen af en tvärbrant, från
hafvet otillgänglig isvägg, som, ingenstädes af-
bruten af landtungor eller bergsahböjder, bildar
den bredaste glacier eller iself man känner. Den
är t. ex. betydligt bredare än den af Kane med