Utrikes-Nyheter.
I Frankrike
följa händelserna hvarandra med en hastig-
het lika snabb som farlig. Fusionisternas
planer hota att bringa oordning bland alla
partier, framkalla anarki och göra inbördes-
krig till en möjlighet. Man ser allmänt att
den gudomliga rättens partigängare icke för-
summa att använda tiden väl. Visserligen
har man förnekat sanningen af ryktet om
att det permanenta utskottet haft för afsigt
att till den 13:de i denna månad samman-
kalla nationalförsamlingen. Men att detta
rykte kunnat uppstå och att man kunnat
sätta tro till detsamma visar att man tar
för afgjordt att intet annat numera återstår
än att med parlamentariska former sanktio-
nera en bourbonsk intrig och att dymedelst
ersätta republiken, eller hvad Thiers i sitt
manifest för ett år sedan kallade Frankrikes
lagliga styrelseform, med en styrelse som
tår i lika bjert motsats till republiken som
till. alla friare institutioner och id6er och
under hvilken folket har blott en pligt, den
att lyda. Att man antar krisen vara nära
förestående är otvifvelaktigt. Det är denna
tro som kommit Thiers att skyndsamt åter-
vända till Paris och Lon Say, venstra cen-
terns ledare, att till ett möte, der man skall
fverlägga om de mått och steg som skola
tagas, sammankalla de deputerade, hvilka i
likhet med honom hittills blott sutit och
tänkt och hvilkas handlingar nu skola afgöra
icke blott en nations utan deras fädernes-
lands öde, Yttersta venstern tyckes ha för
afsigt att ställa sig helt och hållet under
ledning af de moderata fraktionerna af
partiet.
Oroande som ställningen i Frankrike är
för alla dem som älska ett lugnt framåt-
skridande och nedslående som utsigterna
äro för alla vänner af en folklig och kon-
stitutionel styrelse, kan man dock icke för-
våna sig öfver dem och man har goda skäl
att hoppas. Liksom Bonaparte var den första
revolutionens arftagare, så äro legitimisterna
kommunens arfvingar. Em onaturlig frihets
partigängare måste naturligtvis efterträdas
af en odräglig despotisms. Pendeln, som
svängt: alldeles för långt åt venster, håller
nu på att svänga alltför långt åt höger. De
som blifvit förskräckta för det röda spöket
äro nu i beråd att låta lugna sig af den
hvita flaggan. Och fransmännen äro alltid
benägna att följa ett handlingssätt eller en
styrelseform som lofvar att förvandla ett
enformigt eller otillfredsställande nu till ett
ysande och lyckobringande då. De äro i
allmänhet böjda för att tro det en ny kon-
stitution eller en ny styrelseform skall göra
dem lyckligare och bringa ny XgloireX öfver
deras fälernesland.
Det största motståndet skall en legiti-
mistisk restauration emellertid röna hos landt-
befolkningen, hos bönderna. Dessa ha den
fixa föreställningen att derss små jordegen-
domar stå i fara att konfiskeras så snart
en kung af gamla linien kommer på tronen.
Helt andra äro deras känslor emot republi
ken. Den första gaf dem tillfälle och rät-
tighet att förvärfva och besitta land; den
tredje befriade dem från preussarne. Och
att bondfolket öfver hela Frankrike är
grefvens af Chambord farligaste antagoni-
ater, det bekräftas af många som noga känna
detsamma. Förmodligen äro ock legitimi-
sterna dömda att — om än först efter en
kort och illusorisk framgång — gå under
för alltid. Man kan åtminstone hoppas det.
Ty att Frankrike behöfver en fri styrelse,
det står utom allt tvifvel, och derför hvar
ken behöfver eller vill. det — hur än na-
ionalförsamlingen må rösta — för någon
längre tid antaga grefven af Chambord till
kung.
Emellertid tyckes han göra sig temligen
säker på sin sak, eftersom han redan gifvit
order om att galavagnar och hästar inom
två månader skola anskaffas, sannolikt ioch
för-6n väntad restaurationens triamf.
Från Spanien.
Tlamliatarnas ladanda män a
hädan.