tvärt öfvergick till det yppiga frukostbordet samt derefter till sysslandet med en kärlekshandel, som var högeligen farlig. Slutligen må nämnas den aldra finaste sällskapskretsens ledarinna, lady Clarence Camelot, som var kall och stolt mot alla menniskor, utom dem som tillhörde hennes vanliga omgifning, och hvilka hon bemötte med den älskvärdaste värma. Dessa och andra gäster voro på White Ladies, men lady Vavasour öfverglänste dem alla, hon var Cden regerande drottningen och förde spiran med oinskränkt makt, ty hon fördunklade till och med de damer som eljest voro vana att anses för de mest charmanta. Markisen hade också efter vistelsen i Spaa kommit dit på ett par dagar, hufvudsakligen emedan White Ladies skogar och vatten zeden århundraden voro berömda för singa vildbråd och förträffliga fiskar. Hvad hans sköna fru angår, var han temiligen likgiltig för huru hon fördref sin tid; han visste ju, att hon alltid lät kurtisera sig af någon — det betydde föga för honom, af hvem. Blickar du på stjernorna? Ack! vore jag himlen med alla dess ögon, skulle på dig allena jag se! Helt sakta hviskade Strathmore dessa ord, när han en afton stod på terassen. Det var sent, stjernorna lyste så klara, och vatinets entoniga sorl hördes på afstånd. Marion Vavasour, hvilkens nycker ideligen omvexlade, hade denna afton lemnat de gemak,