FEMTONDE KAPITLET.
Den förtrollade rösen.
— Hon är gudomlig — men hon skall för-
störa honom i grund. j
Detta var ett hårdt omdöme af det täcka
könets hängifne beundrare; men när Erroll
vid ingången till tafvelgalleriet på White La-
dies stod lutad mot en pelare och kastade
blicken öfver till andra ändan af detsamma,
der lady Vavasour på morgonen efter Bin an-
komst satt med Strathmore, som lutade si
intill henne och syntes föra en, särdeles för-
trolig konversation, då uppstod en känsla af
afand mot denna dvinna i hans bjerta, hvil-
ket hittills aldrig känt ovilja mot någon
menniska.
Är väl någonsin en man riktigt vänligt
stämd mot den qvinna, som hang vän älskar?
Sällan. Hon är hans rival och kämpar med
sådana vapen, som icke stå till hans eget för-
fogande. Hon undantränger honom, ingriper i
kans rättigheter och är vanligen orsak till att
oenighet uppstår mellan honom och den, hvars
fulla förtroende han förut åtojutit. Också ser
ban just icke denna oåtkomliga motståndarin
na med synnerligen blida ögon.
Så förhöll det sig nu med Erroll. Han
vred sina mustacher och mumlade de första