VR
Hon sammandrog ögonbrynen. Värmen och
uppriktigheten i hans ton, under det han slös
sade detta beröm på Erroll, gjorde henne otå-
lig; en segerrik, tyrannisk dam tål i allmän-
bet icke något annat inflytande bredvid sitt
eget; och kanske förutsåg markisinnan i Erroll
en motståndare, som skulle göra henne mak-
ten öfver Strathmore stridig. Med en qvin-
nas snabba instinkt anade hon, att den unge
majoren skulle bli fiendtligt stämd mot henne
i samma mån hon lyckades blifva herrskande
öfver hans vän.
— Ni beundrar ett varmt bjerta och en
barnslig frimodighet, Strathmore, sade hon i
en nästan elak ton. Hvarför söker ni icke
utbilda dessa egenskaper hos er sjelf, efter-
som ni värderar dem så högt?
Den besynnerliga tonen väckte plötsligt till
lif detta hat, som då och då blandade sig med
passionen för denna qvinna. Han skrattade, och
dervid förmärktes kring hans mun. ett uttryck
af kallt hån och i hans ögon en sådan blick,
som vi källa farlig hos djuren.
— Jag är en sthenare, lady Vavasour, sva-
rade han; jag förmår nemligen att beundra
hvad jag sjelf icke kan utföra. Lifvet gör
oss alla till egoister och lögnare; så mycket
mera böra vi då hedra den karakter, hvilken
är af ett så godt stål, att ingen rost kan fä-
sta sig dervid. Erroll är den endå person
jag känner, om hvilken ett sådant omdöme
verkligen med skäl kan fällas.