— 140 —
— Vid Jupiter! Det är ju Erroll, så sanut
jag lefver! mumlade nu Sirathmore förvånad.
Är han åter ute för att fånga en af mina
arrendatorers döttrar? Ja naturligtvis. Hvad
han ändå är besynnerlig: knappt kommen ur
sin Phyas praktfulla villa, skyndar han att
uppsöka Poillis i torparstugan. I brist på
champagne, dricker han simpelt matvin. Nå-
got är pättre än intet — så resonnerar för-
moåligen le beau sabreur.
Och under det han gjorde dessa reflexioner,
stängde han fönstret; derefter ringde han på
Diaz och egnade icke vidsre någon tanke åt
Errolls månskenspromenzader. Men efier för-
loppet af en längre tid mindes han ofta den-
na septombernatt, såsom en länk i den kedja,
hvarmed hans egen passion fjettrat honom.
er KE —
FJORTONDE KAPITLET,
Frön, som skola hära frukt i framtiden.
— Det var ett herrligt månsken i natt,
min käre vän. I Hampshire lärer man svär-
ma mycket för månen; men jag visste icke,
att ni hade samma smak, Bertie, sade Strath-
mora med gäckande min till Erroll, då de föl-
jande afton efter en lyckad jagt återvände
till slottet.