— 140 — — Vid Jupiter! Det är ju Erroll, så sanut jag lefver! mumlade nu Sirathmore förvånad. Är han åter ute för att fånga en af mina arrendatorers döttrar? Ja naturligtvis. Hvad han ändå är besynnerlig: knappt kommen ur sin Phyas praktfulla villa, skyndar han att uppsöka Poillis i torparstugan. I brist på champagne, dricker han simpelt matvin. Något är pättre än intet — så resonnerar förmoåligen le beau sabreur. Och under det han gjorde dessa reflexioner, stängde han fönstret; derefter ringde han på Diaz och egnade icke vidsre någon tanke åt Errolls månskenspromenzader. Men efier förloppet af en längre tid mindes han ofta denna septombernatt, såsom en länk i den kedja, hvarmed hans egen passion fjettrat honom. er KE — FJORTONDE KAPITLET, Frön, som skola hära frukt i framtiden. — Det var ett herrligt månsken i natt, min käre vän. I Hampshire lärer man svärma mycket för månen; men jag visste icke, att ni hade samma smak, Bertie, sade Strathmora med gäckande min till Erroll, då de följande afton efter en lyckad jagt återvände till slottet.