Utrikes-Nyheter.
Från Frankrike.
Ja, Journal des Debats har rätt då den
klagar öfver att Sden moraliska ordningens
regering4 ledt landet in på en oredans väg,
der det icke längre är tal hvarken om tro-
het eller sanning. Orleanisterna förneka
sina grundsatser och traditioner och ha blif-
vit väpnare åt kungadömet med Guds nåde,
under det demsgogerna vilja förbinda sig
med prins Napoleon. Men ijett land der
politiskt vingleri: och religiöst hyckleri ge-
nerationer igenom vunnit allt hvad fördelar
beter, der kan man icke förundra sig öfver
att se tillförlitlighet och trohet trampade
unäer fötterna. Så har man nu ock kommit
så långt, att Union, en organ för preten-
denten, vågar uppställa följande prögram :
återställandet . af . konungamakten till: hela
dess principenliga omfattning, eni öfverens-
stämmelse härmed - noggrann förklaring af
de grunder på hvilka staträtten hvilar och
slutligen förmliga, landet gifna garantier
att det franska fölkets fepråsentanter i ve-
Aerbörligt mått må få deltaga vid afgöran-
det af monarkiens form och könstitution för
öfrigt. Union tillägger härvid: det är na-
tionalförsamlingen det, tillkommer att antsga
detta program, der allas -rätt är sedd. till
godo; afvisar hon detsamma, då skall hen-
nes ansvar bli förfärligt.
Grefvens af Cbambord personliga egen-
skaper tilltaga för resten allt mer och mer i
storhet och glans — åtminstone i hans-an-
hängares ögon eller kanske blott hos deras
Irganer inom pressen. Figaro, som naturligt-
vis redan börjat smickra den uppgående so-
len, kallar honom en af de mest vältaliga
bland män, hvars ord och uttryck komma
från hjertat och gå till bjertän, och före-
bådar att ban skall komma att skrifva ett
manifest affattadt i det sköna, klara, fasta
och ädla språk som vi rödan känna. För-
öfrigt är han i Figaros ögoa redan på väg
till politisk ofelbarhet. I fanfrågan skrif-
ver han således: Vi veta icke hvad som
skall bli af härutinnan och skola ej heller
någonsin tillåta oss att utdela råd åt vår
konung; allt hvad han beslutar är godt, och
vi fatta icke huru man kan komma i tvist
om en: suveräns handlihgar.
Montmartre skall, så hoppas rosenkrans-,
helgonabilds- och fotografi-handlandens, bli
en guldgrufva för Paris. Men de kunna
bedra sig, ty den åt det heliga hjertat