Utrikes-Nyheter. Från Frankrike. Ja, Journal des Debats har rätt då den klagar öfver att Sden moraliska ordningens regering4 ledt landet in på en oredans väg, der det icke längre är tal hvarken om trohet eller sanning. Orleanisterna förneka sina grundsatser och traditioner och ha blifvit väpnare åt kungadömet med Guds nåde, under det demsgogerna vilja förbinda sig med prins Napoleon. Men ijett land der politiskt vingleri: och religiöst hyckleri generationer igenom vunnit allt hvad fördelar beter, der kan man icke förundra sig öfver att se tillförlitlighet och trohet trampade unäer fötterna. Så har man nu ock kommit så långt, att Union, en organ för pretendenten, vågar uppställa följande prögram : återställandet . af . konungamakten till: hela dess principenliga omfattning, eni öfverensstämmelse härmed noggrann förklaring af de grunder på hvilka staträtten hvilar och slutligen förmliga, landet gifna garantier att det franska fölkets fepråsentanter i veAerbörligt mått må få deltaga vid afgörandet af monarkiens form och könstitution för öfrigt. Union tillägger härvid: det är nationalförsamlingen det, tillkommer att antsga detta program, der allas -rätt är sedd. till godo; afvisar hon detsamma, då skall hennes ansvar bli förfärligt. Grefvens af Cbambord personliga egenskaper tilltaga för resten allt mer och mer i storhet och glans — åtminstone i hans-anhängares ögon eller kanske blott hos deras Irganer inom pressen. Figaro, som naturligtvis redan börjat smickra den uppgående solen, kallar honom en af de mest vältaliga bland män, hvars ord och uttryck komma från hjertat och gå till bjertän, och förebådar att ban skall komma att skrifva ett manifest affattadt i det sköna, klara, fasta och ädla språk som vi rödan känna. Föröfrigt är han i Figaros ögoa redan på väg till politisk ofelbarhet. I fanfrågan skrifver han således: Vi veta icke hvad som skall bli af härutinnan och skola ej heller någonsin tillåta oss att utdela råd åt vår konung; allt hvad han beslutar är godt, och vi fatta icke huru man kan komma i tvist om en: suveräns handlihgar. Montmartre skall, så hoppas rosenkrans-, helgonabildsoch fotografi-handlandens, bli en guldgrufva för Paris. Men de kunna bedra sig, ty den åt det heliga hjertat