TT AA
tydelse, likasom den första oförmärkt lossnan-
de shön ger signalentilllavinens hedstörtgäde.
Stratkmore hade stannat på Vernonceaux;
frivilligt hade han trotsat-en fara; söm hvarje
svsgare man med hans principer: skullö:ha
skyndat sig att undfly, innan det -blefve för
sent. Beständigt sökte han förföterskans säll-
skåp; han faun henne allena i den tidiga morgo-
nen, Pjutande af luftens svalka och foglasången,
han promenerade med henne i den:lummiga
parken, han underkastade sig inflytelsen af
hennes -koketteri i salongen, der hon herrska-
de -allsmäktigt,- och- bestred icke ödets: vilja,
hvilken, såsom hon: sade; beslutit att de skulle
vara vänner.
Hvad henne beträffar, sparade bon för ho-
nom sina farligaste, säkrast: verkande tjus-
nivgsmedel. - Hon bemötte tydligen den mar,
som räddat hennes lif :vid8:t Johansfesten,
helt annorlunda än de öfriga herrarne. : Och
detta företräde, som hon gaf honom, förfelade
ickeatt uppväcka: den bittraste afund hos
monseigneur Villåflör och hennes alla andra be-
undrare.: I spel- och rökrummen talades stän-
digt om deraw förtroliga förhållande, så ofta
hvarken Stratbmore eller markisen af Vava-
sour: var närvarande. Den sistnämnde var
den ende-på -Verhonceuxz, som icke frågade
efter, hvad markisinnan gjorde eller tänkte.
Det var för honom en fullkomligt likgiltig sak,
oni han: blott fick följa sin smak, slumra, lära
franska romaner eller spela ecarte efter eget