Hyrkemötet:
Sammanträden . för öfverläggving hållas nu
hvarje dag, Ärendenas mängd fordrar detta,
enär tiden för kyrkomötet nu lider till slut —
den för mötet bestämda minimitiden är till
och med förlupen; Icke desto mindre ger
nästan hvarenda förekommande fråga anlednivg
till mycket omständliga öfverläggningar. Vid
det sammanträde, som i går afton hölls, var
det frågan om
ändring af de presterliga befordringslagarna,
som hufvudsakligen: sysselsatte mötet,
De motioner af hrr Olsson, Hammarskjöld
och von Geyer; hvilka uti angifoa: syfte blifvit
väcktå, hade kyrkölagsutskottet afstyrkt under
abförande deraf, att 1868-årskyrkomöte ingick
till k, m:t med. enahanda begäran och att det
nu ej vore anledning förnya densamma, Äfven
påpekade : utskottet. att denna fråga står. i
sammanhang med andra delar af kyrkolagen
och kan ej utan olägenhet ensamt behandlas.
Motionärerna: bestridde det riktiga i dessa ar-
gumenter och framhöllo det skriande i nu
gällande befordringsväsen, då, utora andra orim:
ligheter, - vid valet af själasörjare röstgrunden
hvilar på döda ting, såsom jord och industriela
inrättniogar. - De särskilda förslag, som af
dessa talare gjordes, reducerades till den-fram
ställning, hr Carlson formulerade, eller att
kyrkomötet i en skrifvelse till k. m:t-skulle
vidhälla sina 1868 uttalade åsigter i frågan
och - derjemte anhålla, att den del af kyrko.
lagen, som innefattar befordringslagarna, måtte
i främsta rummet -befordras till vederbörlig
granskning, så att den, för den händelse hels
lagen ej blir- färdig, måtte kunna för nästa
kyrkomöte framläggas, I devna framställning
förenäde sig äfven hrr af Ugglas; Lindhult,
Kolmodin och Lemchen.
Mot hr Carlsons förslag uppträdde hir
Rundgren, Genberg, Hamilton och. Nord:
ström, Deras hufvudargument var, att
kyrkolagskomit6os törslag . är färdigt och
att dess granskning af vederbörande myn
digheter ej. bör erfordra åtminstone län:
gro tid än hvad utarbetandet medtagit.
Komiten har tillsammanlagdt, enligt hr Här
miltons upplysning, arbetat i omkring 200 dar
gar. Hr Rundgren framhöll äfven i sitt ans.
förande att man ej får taga hänsyn ensamt
till församlingarnes rätt och behof, utan äfs
ven måste fåsta något afseende på presterna,
eå att man ej-vtifturtegary hvilka bhafrs den
verkan att församlingarne slutligen ej : få nå-
gon att välja på. Befordringsväsendet måste
med ett ord äfven hatva en objektiv grund,
hvarförutan inga skickliga män skulle komma
att rekrytera den presterliga kåren och någon
duglighetderitöm ej Keller komma till sund
utveökling.
Med 27 röster mot 26 godkände kyrkomötet
slutligen hvad utskottet föreslagit.. (Ena röst-
sedel kasserades.)
I-en motion hade hr Odencrantz hems
ställt om
åtgärder för dryckenskapslastens hämmande
och uttalat sina bekymmer öfver de framträ-
dande tecknen på, att denna last åter. börjar
i oroväckande grad sprida sig i landet... Mos
tionären hade emellertid mer klart för sig
målet än medlet för dess ernående. Han
hade velat ha från kyrkomötets sida en öpp-
maning ställd till Sveriges fölk, till de sär
skilda kyrkliga myndigbeterna och embetsmän-
nen: samt slutligen till. Sveriges konung att
bebjerta nykterhetssaken och arbetet för dess
befrämjande; Utskottet; som för sin del varmt
erkänt det menniskovänliga syftet i motionen
och jemväl erkänt befintligheten. af den sorg.
liga anledningen till det i motionen uttryckta
bekymret, hade besvarat motionen dermed,
att kyrkomötet icke egdö någon befogenHet
att med denna fråga i dess föreliggande skick
taga befattning, Under den öfverläggning, som
denna fråga framkallade; - formulerades flera
förelag.till beslut, men utskottets alla :veder
saxare, hrr.: Odencrantz, .Lagström, Hierta,
Lindhult och Sonden, förenade sig slutligen
om en af den senast nämde talaren gjord
framställning, att åtgärder måtte vidtagas, så
att alla utskänkningsställen hållas stängda un-
der sön- och helgdagar;