Hyrkemötet: Sammanträden . för öfverläggving hållas nu hvarje dag, Ärendenas mängd fordrar detta, enär tiden för kyrkomötet nu lider till slut — den för mötet bestämda minimitiden är till och med förlupen; Icke desto mindre ger nästan hvarenda förekommande fråga anlednivg till mycket omständliga öfverläggningar. Vid det sammanträde, som i går afton hölls, var det frågan om ändring af de presterliga befordringslagarna, som hufvudsakligen: sysselsatte mötet, De motioner af hrr Olsson, Hammarskjöld och von Geyer; hvilka uti angifoa: syfte blifvit väcktå, hade kyrkölagsutskottet afstyrkt under abförande deraf, att 1868-årskyrkomöte ingick till k, m:t med. enahanda begäran och att det nu ej vore anledning förnya densamma, Äfven påpekade : utskottet. att denna fråga står. i sammanhang med andra delar af kyrkolagen och kan ej utan olägenhet ensamt behandlas. Motionärerna: bestridde det riktiga i dessa argumenter och framhöllo det skriande i nu gällande befordringsväsen, då, utora andra orim: ligheter, vid valet af själasörjare röstgrunden hvilar på döda ting, såsom jord och industriela inrättniogar. De särskilda förslag, som af dessa talare gjordes, reducerades till den-fram ställning, hr Carlson formulerade, eller att kyrkomötet i en skrifvelse till k. m:t-skulle vidhälla sina 1868 uttalade åsigter i frågan och derjemte anhålla, att den del af kyrko. lagen, som innefattar befordringslagarna, måtte i främsta rummet -befordras till vederbörlig granskning, så att den, för den händelse hels lagen ej blirfärdig, måtte kunna för nästa kyrkomöte framläggas, I devna framställning förenäde sig äfven hrr af Ugglas; Lindhult, Kolmodin och Lemchen. Mot hr Carlsons förslag uppträdde hir Rundgren, Genberg, Hamilton och. Nord: ström, Deras hufvudargument var, att kyrkolagskomit6os törslag . är färdigt och att dess granskning af vederbörande myn digheter ej. bör erfordra åtminstone län: gro tid än hvad utarbetandet medtagit. Komiten har tillsammanlagdt, enligt hr Här miltons upplysning, arbetat i omkring 200 dar gar. Hr Rundgren framhöll äfven i sitt ans. förande att man ej får taga hänsyn ensamt till församlingarnes rätt och behof, utan äfs ven måste fåsta något afseende på presterna, eå att man ej-vtifturtegary hvilka bhafrs den verkan att församlingarne slutligen ej : få någon att välja på. Befordringsväsendet måste med ett ord äfven hatva en objektiv grund, hvarförutan inga skickliga män skulle komma att rekrytera den presterliga kåren och någon duglighetderitöm ej Keller komma till sund utveökling. Med 27 röster mot 26 godkände kyrkomötet slutligen hvad utskottet föreslagit.. (Ena röstsedel kasserades.) I-en motion hade hr Odencrantz hems ställt om åtgärder för dryckenskapslastens hämmande och uttalat sina bekymmer öfver de framträdande tecknen på, att denna last åter. börjar i oroväckande grad sprida sig i landet... Mos tionären hade emellertid mer klart för sig målet än medlet för dess ernående. Han hade velat ha från kyrkomötets sida en öppmaning ställd till Sveriges fölk, till de sär skilda kyrkliga myndigbeterna och embetsmännen: samt slutligen till. Sveriges konung att bebjerta nykterhetssaken och arbetet för dess befrämjande; Utskottet; som för sin del varmt erkänt det menniskovänliga syftet i motionen och jemväl erkänt befintligheten. af den sorg. liga anledningen till det i motionen uttryckta bekymret, hade besvarat motionen dermed, att kyrkomötet icke egdö någon befogenHet att med denna fråga i dess föreliggande skick taga befattning, Under den öfverläggning, som denna fråga framkallade; formulerades flera förelag.till beslut, men utskottets alla :veder saxare, hrr.: Odencrantz, .Lagström, Hierta, Lindhult och Sonden, förenade sig slutligen om en af den senast nämde talaren gjord framställning, att åtgärder måtte vidtagas, så att alla utskänkningsställen hållas stängda under sönoch helgdagar;