OO ARV nn
sägelser, mylord... Eller har kanske grä-
melsen öfver att ni förlorade på dcarte till
den grad nedtyngt ert sinne, att ni ej kunnat
få någon nattro, utån tvungits att vid denna
oerhördt tidiga timme söka frisk luft?
— Bnarare är det hågkomston af den,
jag har att tacka för det jag tappade spe-
let, som förjagat sömnen från mitt läger, sa-
de Strathmore. i - N
Hans röst var ovanligt mild, hans ögon
hade ett vemodsfullt uttryck, då de fä-
stades på henne; hänförd af hennes obeskrif-
liga skönhet, hade han obetänksamt låtit be-
kännelsen undfalla sig. Hon såg på-honom
med ett skälmskt leende och sade, i det hon
lutade sig mot det blomsterbeklädda bröstvärnet.
— Ahl Ni menar herr dö Clermont! Intres-
gerar han er verkligen så mycket, att han till
och med förföljer er i sömnen?... Men nu
är jag tanklös... Jag borde genast ha för-
stått, att ni rufvar på hämnd. BSådana hajno
Strathmorerne alltid varit.
— Jag tackar er för den vink, ni gifvit
mig, sköna dam; jag skall för det förlorade
spelet hämnas på den taktiker, som i det
kritiska ögonblicket afledle min uppmärksam-
het från korten. Men såväl med hämnden
som med belöningen, hvarom jag talade i går
afton, måste jag ännu vänta någon tid; det
vore öfverilning att redan nu söka utkräfva
endera af dem eller båda två.
Han talade sakta och med en betydelsefall