OO ARV nn sägelser, mylord... Eller har kanske grämelsen öfver att ni förlorade på dcarte till den grad nedtyngt ert sinne, att ni ej kunnat få någon nattro, utån tvungits att vid denna oerhördt tidiga timme söka frisk luft? — Bnarare är det hågkomston af den, jag har att tacka för det jag tappade spelet, som förjagat sömnen från mitt läger, sade Strathmore. i N Hans röst var ovanligt mild, hans ögon hade ett vemodsfullt uttryck, då de fästades på henne; hänförd af hennes obeskrifliga skönhet, hade han obetänksamt låtit bekännelsen undfalla sig. Hon såg på-honom med ett skälmskt leende och sade, i det hon lutade sig mot det blomsterbeklädda bröstvärnet. — Ahl Ni menar herr dö Clermont! Intresgerar han er verkligen så mycket, att han till och med förföljer er i sömnen?... Men nu är jag tanklös... Jag borde genast ha förstått, att ni rufvar på hämnd. BSådana hajno Strathmorerne alltid varit. — Jag tackar er för den vink, ni gifvit mig, sköna dam; jag skall för det förlorade spelet hämnas på den taktiker, som i det kritiska ögonblicket afledle min uppmärksamhet från korten. Men såväl med hämnden som med belöningen, hvarom jag talade i går afton, måste jag ännu vänta någon tid; det vore öfverilning att redan nu söka utkräfva endera af dem eller båda två. Han talade sakta och med en betydelsefall