och sitt äktenskap — stålsatt sig mot hennes
förförelser.
— Verkligen, genmälde han med ett leen-
de; verlden skulle icke tro er, om ni inför
henne framställde detta påstående, lady Va-
vasour. Det måste vara nöjsammare att leka
med menniskolif än med affallna kastanjer;
det måste vara mera tillfredsställande att fån-
ga prinsar och pärer i sina nät än att beröf-
va små stackars fjärilar friheten, Huru skall
man kunna hoppas någonsin bli förnöjd här
på jorden, när den af alla afundade önskar
se sin lott förändrad?
— Ack! min vän, de som afundas oss kän-
na oss vanligen icke alls. Till och med bland
rosens blad gömma sig maskar.
Hennes stämma ljöd helt sorgsen, glånsen
i Hennes ögon fördunklades, och liksom omed-
vetet blickade hon åter på vigselringen. Hen
nes .beteende sade mera än hennes ord. Hon
tänkte nu försöka. tjusa, honom genom ett nytt
medel — hön ville väcka hans medlidande:
— Ser ri, fortfor hon, denna ros, är den
icke skön? I sanning en drottning bland blom-
blommor! Och dock gnager en mask på dess
hjerta.
— Är det så äfven med våra festers drott-
ning?
Han gjorde denna fråga och lutade sig när-
mare intill henne. Då tyckte han sig mär-
ka, att en lätt suck häfde hennes barm un-
der de fina spetsarne,