-—- 148 m—
trollade af era behag, beklaga de ännu ofölda
slägtena, för det de komma att lida lika-
som vi. :
—- Min herre, tillåt mig svara, att ni lider
aldrig, yttrade hon, i det hon plockade en
ros. Hvad som lockade mig ut var ingenting
annat än mitt nyckfulla lynne — den enda
lag jag lyder. I Paris anses luften vanligen
icke vara helsosam före klockan två middagen;
men på landet — cest tout autre chose. . Jag
hörde foglarne sjunga, rosornas doft trängde
in genom fönstren; ack — lord Coecil,. om vi
också lefva i stora verlden, tills vi glömma
allt annat, så ges det dock njutningar, som
vi mäste föredraga framför storartade lustbar-
heter, och en luft, som äfven för oss är
herrligare än de. praktfulla gemakenal Jag
är upg, jag omgifves af smickraie, jag herr-
skar och är lycklig öfver mitt herravälde, och
dock önskar jag ofta, att jag vore en bond-
ficka och finge leka med de bruna kastanjer-
na under träden samt jaga efter fjärilar.
Jag har redan. omnämnt, att hon ibland
kunde röja ett visst våmod, som icke var låt-
sadt. Vid sådana tillfällen sänktes ögonloc-
ken öfver de svarta gazallögonen, och en skug-
ga utbredde sig öfver de lifliga dragen, som
gjorde dessa blott ännu osmotståvdligare än
koketteriets bländande minspel, Sjelfve Strath-
mora rördes deraf, ehuru han så nyss — då
hon gaf honom en påminnelöe om pin rang