-—- 140
hennes. melodiska stänima ljöd i håns öron,
nu kunde. han väl förtörnas, men icke motstå
henne. Hon fängslade omärkligt alla hans
sinnen, hon drog honom mot hans vilja och
nästan utan att han visste det inom den troll-
krets, der hon allena herrskade, och härvid
underlättades hennes bemödanden i genska
betydlig grad derigenom att han trodde sig
hata henne.
— Om jag också icke alls vore någon be-
undrare af naturens, fägring, skulle jag i alla
fall finna mig rikligen belönad för mitt tidi-
ga uppstigande genom den stora lyckan att
först af slla få helsa er godmorgon, yttrade
han och. gick uppför trappan till henne.
Han hade icke märkt benne, förrän hon
tilltalade honom; dock förrådde han ingen syn-
nerlig . rörelse. Hon smålog, då hon räckte
horom sin lilla mjuka hand, hvilken var prydd
med juveler, som verkligen skulle ha passat
för en kejsarinna. Det var en hand som för-
mådde fast och säkert ingripa i en mans lef-
nad, en, af dessa händer, för hvilka poeter
svärma och visa män buga sig i stoftet.
— I går erinrade. ni om paradisets dagar
och ville dermed låta mig förstå att allt ondt
utgår från qvinnorna.. Ni torde finna helt
paturligt, att jag. med tanken . härpå undrar
öfver att finna er icke allenast promenera i
en lustgård, utan äfven uppsöka en Evas dot-
ter. Ni är en sammansättning af idel mot-
STRATHMORE 19