mig ej obekant. Mången har i min närvaro talst om er, så att jag kan säga, att jag kände er rätt väl redan innan den afton då vi sammanträffade i Böhmen :.. Hör på, lord Cecil, ni skall uppriktigt låta mig Veta er tanke i ott afseende. Anser ni det ej för högst besynnerligt, att ni fann mig resa så der allena en natt med min kammarjungfru? — Jag ansåg det gonast för att vara en nyck af en belle dare, och jag bekänner att jag värderade er endast så mycket högre, för det jag såg att ni höjt ev öfver en af verldens mest förkastliga fördomar, genmälde Strathmore leende. Och denna gång sade han ärligt mitt hjertas mening. -Han tillade: — Men hvarför ver ni nog grym att vägra upplysa mig om ert namn, och att döma mig till att förfölja en skugga, en dröm, ett intet? Ni kunde väl förstå, att jag skulle längta efter att få återse den sköna uppenbarelse, gom så flyktigt tott sig för mina plickar; och ni visste att, om ni blott sagt mig ert namn, skulle hela Europa ha kunnat visa mig vägen till er, dessa idol! — En mycket artigt framställd fråga, yttrade lady Vavasour, i det hon flåktade med soljädern, som i hennes hand blef helt vältslig. Men innan jeg evarar derpå, vill jag framförallt. anmärka, stt ni aldrig brydde er om att söka följa den der flyktiga uppenbarelsen, HSlikt brukar ni ej upptaga tiden med.