mig ej obekant. Mången har i min närvaro
talst om er, så att jag kan säga, att jag kän-
de er rätt väl redan innan den afton då vi
sammanträffade i Böhmen :.. Hör på, lord Cecil,
ni skall uppriktigt låta mig Veta er tanke i
ott afseende. Anser ni det ej för högst be-
synnerligt, att ni fann mig resa så der alle-
na en natt med min kammarjungfru?
— Jag ansåg det gonast för att vara en
nyck af en belle dare, och jag bekänner att
jag värderade er endast så mycket högre, för
det jag såg att ni höjt ev öfver en af verl-
dens mest förkastliga fördomar, genmälde
Strathmore leende.
Och denna gång sade han ärligt mitt hjer-
tas mening. -Han tillade:
— Men hvarför ver ni nog grym att vägra
upplysa mig om ert namn, och att döma mig
till att förfölja en skugga, en dröm, ett intet?
Ni kunde väl förstå, att jag skulle längta efter
att få återse den sköna uppenbarelse, gom så
flyktigt tott sig för mina plickar; och ni visste
att, om ni blott sagt mig ert namn, skulle
hela Europa ha kunnat visa mig vägen till er,
dessa idol!
— En mycket artigt framställd fråga, ytt-
rade lady Vavasour, i det hon flåktade med
soljädern, som i hennes hand blef helt väl-
tslig. Men innan jeg evarar derpå, vill jag
framförallt. anmärka, stt ni aldrig brydde er
om att söka följa den der flyktiga uppenba-
relsen, HSlikt brukar ni ej upptaga tiden med.