på — HMyrkomötet hade diskussionssammanträde under hela förmiddagen i lördags. Vid remissen af hr Treffenbergs motion om inskränkning af katekesutanläsningen uppträdde domprosten Sonden och lade utskottet på bjertat att — ej taga något intryck af denna motion. Presterlig edgång. Kyrkolagsutskottets hemställan om skrifvelse till k. m:t om upphäfvande såväl af den uti cirkulärbrefvet den 23 -april 1773 innefattade föreskrift, att, innan presterligt embete eller tjenst och dermed förenad lön tillträdas, trooch huldhetsed samt tjensteed skall i konsistorium afläggas samt sådant å fullmakten antecknas, som ock af föreskriften i justitiekanslerns cirkulär dem 28 februari 1793, att samma ed, skriftligen afgifven, sedan bör i konsistorium förvaras, blef god känd efter någon öfverläggning, hvarunder hrr Flensburg och Annerstedt motsatte sig förslaget, för att man icke skulle gå kyrkolagskomitns vida mera omfattande förslag till ändringar i detta stycke i förväg, hvaremot hrr Genberg, Björck, tektor Hultman, Beckman, Lindhult, Nordström och P. Olsson förordade utskottets hemställan, dels på grund af behöfligheten att snart få denna öfverflödiga samt med besvär och kostnader för presterna förenade föreskrift upphäfd, dels emedan just denna åtgärd skulle kunna vidtagas utan att behöfva sättas i samband med ofvannämda, mera omfattande fråga. Konfirmationstvångets upphäfvande. En längre och lifligare öfverläggning egde rum i anledning af kyrkolagsutskottets hemställan om afslag å hr Hammarskjölds förslag, dels att nuvarande 11 2 af 15 kap. kyrkolagen må upphäfvas samt ersättas af ett stadgande af följande lydelse: Ingen må trolofva sig, som ej, efter erhållen behörig kristendomsundervisning, blifvit förklarad berättigad att konfirmeras, dels att, om nämda lagförändring antsges, k. m:t måtte meddela derigenom erforderliga föreskrifter om anteckningar i husförhörsböcker och utfyttningsbetygX. Till förekommande af skrymteri yrkade motivnären jemte hrr Kolmodin, von Geijer, Lagström och P. Olsson, att konfirmation och nattvardsgång borde vara fria samt ville på grund häraf bifall till motionen, Hrr Fallenius, af Ugglas, Genberg, Hultcrantz, Linder, Björling, Odencrantz, Annerstedt, Hamilton, Warholm, Flensburg, Widen, Rundgren, Broden, Lindgren, Nordström, Lidholm och Trefenberg, hvilka förordade bifall till utskottets förslag, visade, att kyrkan aldrig kunde afstå från sin rätt att fordra, det åtminstone dess medlemmar en gång i sitt lif aflägga en bekännelse af sin tro, så mycket mindre som hvar och en ju numera egde rättighet att, om han af sitt samvete vore förhindrad att aflägga denna bekännelse, ut träda ur statskyrkan. Att bifalla denna motion vore dessutom att gå Kyrkolagskomit6ns förslag i förväg. Från denna sida framhölls äfven af flera äldre församlingslärare, att de aldrig hört några samvetsbetänkligheter öfver sjelfva konfirmationsakten, men väl öfver det sätt, på hvilket den förrättas efter vårt kyrkopruk. Likaså upplystes att antalet nattvardsgäster alltjemt ökas i stället för att minskas, hvilket ju antydde en åsigt inom församlingen, motsatt den, som motionären och de med honom liktänksnde yelat viea vara allmännare rådande. Hvad samvotetvånget beträffar, som motionären vill ha upphäfdt, så erinrades att hvarje kyrkosamfund måste vara grundadt på vissa hufvudTeglor och att dessa alltid måste ha tvångets natur och verkan på en och annan i afseende å vissa enskildheter. Motionärens förslag innebure ju ock ett tvång. ä den sida, der motionen vann understöd, visades, i synnerhet af hr Kolmodin, hvart nu rådande förhållande kan leds, nemligen ända derhän, att en person, som faktiskt icke tillhör statskyrkan, kan deltaga i beslut rörande kyrkans angelägenheter, ja i vissa fell, såsom i patronella pastorater, ensam besluta om vigtiga åtgärder. En sådan person, som kanske förnekar de främsta grunder, på hvilka den svenska kyrkan är byggd, kan till och med inväljas i kyrkomötet och deltaga i lagstiftningen för samma kyrka, Man visade också att äktenskapet är en borgerlig haniling, gom kyrkan endast fött uppdrag att välsigna, men kyrkan har alldelas icke någon annan befogenhet att ingripa i medborgares: rätt att grunda egen familj på den sedliga grundval, som staten godkänt. Svenska kyrkan är nemligen ingen bekännelsekyrka i egentlig mening, ty då skulle hon afsäga sig å ena sidan alla borgerliga bestyr, som nu i så stor mångfald blifvit lagda på henne, och s pandra sidan