på
— HMyrkomötet
hade diskussionssammanträde under hela för-
middagen i lördags. Vid remissen af hr
Treffenbergs motion om inskränkning af kate-
kesutanläsningen uppträdde domprosten Son-
den och lade utskottet på bjertat att — ej
taga något intryck af denna motion.
Presterlig edgång.
Kyrkolagsutskottets hemställan om skrif-
velse till k. m:t om upphäfvande såväl af
den uti cirkulärbrefvet den 23 -april 1773
innefattade föreskrift, att, innan presterligt
embete eller tjenst och dermed förenad lön
tillträdas, tro- och huldhetsed samt tjenste-
ed skall i konsistorium afläggas samt sådant
å fullmakten antecknas, som ock af föreskrif-
ten i justitiekanslerns cirkulär dem 28 febru-
ari 1793, att samma ed, skriftligen afgifven,
sedan bör i konsistorium förvaras, blef god
känd efter någon öfverläggning, hvarunder
hrr Flensburg och Annerstedt motsatte sig
förslaget, för att man icke skulle gå kyr-
kolagskomitns vida mera omfattande för-
slag till ändringar i detta stycke i förväg,
hvaremot hrr Genberg, Björck, tektor Hult-
man, Beckman, Lindhult, Nordström och P.
Olsson förordade utskottets hemställan, dels
på grund af behöfligheten att snart få denna
öfverflödiga samt med besvär och kostnader
för presterna förenade föreskrift upphäfd,
dels emedan just denna åtgärd skulle kunna
vidtagas utan att behöfva sättas i samband
med ofvannämda, mera omfattande fråga.
Konfirmationstvångets upphäfvande.
En längre och lifligare öfverläggning egde
rum i anledning af kyrkolagsutskottets hem-
ställan om afslag å hr Hammarskjölds för-
slag, dels att nuvarande 11 2 af 15 kap.
kyrkolagen må upphäfvas samt ersättas af
ett stadgande af följande lydelse: Ingen
må trolofva sig, som ej, efter erhållen be-
hörig kristendomsundervisning, blifvit för-
klarad berättigad att konfirmeras, dels att,
om nämda lagförändring antsges, k. m:t måtte
meddela derigenom erforderliga föreskrifter
om anteckningar i husförhörsböcker och ut-
fyttningsbetygX.
Till förekommande af skrymteri yrkade
motivnären jemte hrr Kolmodin, von Geijer,
Lagström och P. Olsson, att konfirmation och
nattvardsgång borde vara fria samt ville på
grund häraf bifall till motionen,
Hrr Fallenius, af Ugglas, Genberg, Hultcrantz,
Linder, Björling, Odencrantz, Annerstedt, Ha-
milton, Warholm, Flensburg, Widen, Rund-
gren, Broden, Lindgren, Nordström, Lidholm
och Trefenberg, hvilka förordade bifall till
utskottets förslag, visade, att kyrkan aldrig
kunde afstå från sin rätt att fordra, det åt-
minstone dess medlemmar en gång i sitt lif
aflägga en bekännelse af sin tro, så mycket
mindre som hvar och en ju numera egde
rättighet att, om han af sitt samvete vore
förhindrad att aflägga denna bekännelse, ut
träda ur statskyrkan. Att bifalla denna
motion vore dessutom att gå Kyrkolagsko-
mit6ns förslag i förväg.
Från denna sida framhölls äfven af flera
äldre församlingslärare, att de aldrig hört
några samvetsbetänkligheter öfver sjelfva
konfirmationsakten, men väl öfver det sätt,
på hvilket den förrättas efter vårt kyrko-
pruk. Likaså upplystes att antalet natt-
vardsgäster alltjemt ökas i stället för att
minskas, hvilket ju antydde en åsigt inom
församlingen, motsatt den, som motionären
och de med honom liktänksnde yelat viea
vara allmännare rådande. Hvad samvote-
tvånget beträffar, som motionären vill ha
upphäfdt, så erinrades att hvarje kyrkosam-
fund måste vara grundadt på vissa hufvud-
Teglor och att dessa alltid måste ha tvångets
natur och verkan på en och annan i afse-
ende å vissa enskildheter. Motionärens för-
slag innebure ju ock ett tvång.
ä den sida, der motionen vann under-
stöd, visades, i synnerhet af hr Kolmodin,
hvart nu rådande förhållande kan leds, nem-
ligen ända derhän, att en person, som fak-
tiskt icke tillhör statskyrkan, kan deltaga
i beslut rörande kyrkans angelägenheter,
ja i vissa fell, såsom i patronella pastorater,
ensam besluta om vigtiga åtgärder. En så-
dan person, som kanske förnekar de främ-
sta grunder, på hvilka den svenska kyrkan
är byggd, kan till och med inväljas i kyrko-
mötet och deltaga i lagstiftningen för samma
kyrka, Man visade också att äktenskapet
är en borgerlig haniling, gom kyrkan endast
fött uppdrag att välsigna, men kyrkan har
alldelas icke någon annan befogenhet att
ingripa i medborgares: rätt att grunda egen
familj på den sedliga grundval, som staten
godkänt. Svenska kyrkan är nemligen ingen
bekännelsekyrka i egentlig mening, ty då
skulle hon afsäga sig å ena sidan alla bor-
gerliga bestyr, som nu i så stor mångfald
blifvit lagda på henne, och s pandra sidan