stone förklarade sig vilja vidtaga nödiga åtgärder för beslutets utförande. Sedan den tiden har man icke hört något vidare om saken förrän helt nyligen det så kallade fredssällskapet (Peace Society) i London sände en rundskrifselse till alla sina anhängare, i hvilken dessa underrättas om att sällskapet söker af alla krafter att göra fruktbärande den seger, som dess sak vunnit underhuset. Man erfar af denna skrifvelse att hr Henry Richard, som är en af sällskapets verksammaste medlemmar, är på väg till kontinenten, der han har för afsigt att sätta sig i förbindelse med de inflytelserikaste af de särskilda landens folkrepresentanter för att med dem inleda en samverkan till befrämjande af fredstankens bästa, Det meddelas vidare att Richard efter sitt tal i underhuset mottagit en mängd uppmuntrande gkrifvelser och erkännanden från Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Schweiz, Italien, Danmark samt Förenta staterna. Fredssällskapets styrelse fäster uppmärksamheten på att det vid de förestående nya valen till engalska underhuset är af yttersta vigt att man af kandidaterna fordrar ett bestämdt uttalande om deras ställning till frågorna angående fredskongresser, non-intervention, allmän afväpning och upprättandet af en internationel fredsdomstol. För att befordra och utbreda kännedom om sällskapets syftemål har föreningen föranstaltat en billig folkupplaga af de tal, som höllos i anledning af Richards motion. Denna bok skall utgifvas på engelska, tyska och franska. Det förtjenar vidare att bemärkas, att äfven utom England sträfvanden i en liknande riktning ega rum. I Gent i Belgien hölls för några dagar sedan en kongress af europeiska och amerikanska jurister och publicister, hvars väsentliga syfte har varit att stifta en permanent institution för den internationela rätten och fastställa statuterna för densamma. Man behandlade äfvenledes frågan om nedsättandet af en internationel fredsdomstol och beslöt att verka för utarbetandet af en codex eller allmän lagbok, i hvilken folkrättens grundsatser skola upptagas. Tillika beslöt kongressen att nästa år sammanträda i Göodve. Fastän tanken på upprättandet af en allmän fredsdomstol blifvit mottagen med ett vantroget leende i de flesta land i Eiropa, hvilka stå rustade till tänderna och dagligen arbeta på förbättring af sina XkrigsredskapX, ses det dock af ofvanstående att tanken på krigens afskaffande icke blott har varma och uthålliga anhängare på båda sidor af Atlanten utan att den ock i visst afseende har haft en öfverraskande framgång, i det att ett land sådant som England officielt uppträdt såsom målsman för en internationel fredsdomstols upprättande. Detta oaktadt är det väl knappast sannolikt att Enoglands initiativ skall leda till något praktiskt resultat. De senaste tio årens tilldragelser i Europa ha efterlemnat så många frön till nya krig att utsigterna för en lång fredsperiod i vår verldsdel väl äro mycket ringa. Från Spanien. Vid cortes sammanträde den 13 dennes begagnade sig venstern af tillfället då man öfverlade om huruvida man borde tillerkänna Castelar diktatorisk myndighet för att åter väcka frågan om dödsstraffet. Man begärde icke att det skulle upphäfvas; man fordrade blott att hvarje dödsdom skulle bifallas af regeringen för att träda i verkställighet. Emellertid blef det minoritetens förslag som gick ut härpå förkastadt med 54 röster mot 39 och lagen i sin helhet antagen. I det tal som Castelar höll vid detta tillfälle sade han bland annat: Na skall kriget begynna, kriget mot den röda demagogien, som har usla passioner men icke klokhet, som beständigt stämplar i mörkret och predikar hämd, då folket blott fordrar rättvisa, som framställer den franska revolutionens gräsligaste katastrofer såsom efterföljansvärda ideal, som värmer sig vid den eld, som har förstört Paris och 8Sevilla och icke gör annat än skapar diktatoter. Och detta krig skall föras med stränghet och energi. Gent emot fäderneslandets och frihetens gemensamma fiender skolg vi sätta våld mot våld, brand mot brand, blod mot blod och död mot död. Gent emot dessa fanatiska band ha vi icke annat att göra än föra krig till det yttersta, utan nåd, vtan barmhertighet, om vi icke vilja se friheten gå under och det —o skam! — under republikens fana. Det misslyckade utfallet från Cartagena liksom: Galvez expedition till Torvevieja uppfattas i allmänhet såsom en sista lifeyttring från insurgenternas sida. Sedan Galvez ländsatt 1,000 man i Torrevieja och försett sitt pansarfartyg Fernando el Catolico med proviant, gick han åter till sjös utan att någon visste hvarthän kan ernade sig eller hvilke nya äfventyr han sökte, Men då det äfventyrliga visade sig för honom i form af en spansk örlogsman som hade order att borra honom i sank, styrde han genast kurs på Cartagena, dit han ock lyckligt ankom. Inom nämda stad skall tillståndet Yara hopplöst: brist på lifsmedel, brist på disciplin, anförare och soldater, juntan önskande kapitulation utan att ändock våga gifva sig af fruktan för följderna o. s. v. I följd af ge neral Salcedos sjukdom har Martines Cam. pos återtagit befälet öfver belägringstrups verna.