stone förklarade sig vilja vidtaga nödiga åt-
gärder för beslutets utförande. Sedan den
tiden har man icke hört något vidare om
saken förrän helt nyligen det så kallade
fredssällskapet (Peace Society) i London
sände en rundskrifselse till alla sina an-
hängare, i hvilken dessa underrättas om att
sällskapet söker af alla krafter att göra
fruktbärande den seger, som dess sak vun-
nit underhuset. Man erfar af denna skrif-
velse att hr Henry Richard, som är en af
sällskapets verksammaste medlemmar, är på
väg till kontinenten, der han har för afsigt
att sätta sig i förbindelse med de inflytel-
serikaste af de särskilda landens folkrepre-
sentanter för att med dem inleda en sam-
verkan till befrämjande af fredstankens bä-
sta, Det meddelas vidare att Richard ef-
ter sitt tal i underhuset mottagit en mängd
uppmuntrande gkrifvelser och erkännanden
från Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien,
Schweiz, Italien, Danmark samt Förenta
staterna. Fredssällskapets styrelse fäster
uppmärksamheten på att det vid de före-
stående nya valen till engalska underhuset
är af yttersta vigt att man af kandidaterna
fordrar ett bestämdt uttalande om deras ställ-
ning till frågorna angående fredskongresser,
non-intervention, allmän afväpning och upp-
rättandet af en internationel fredsdomstol.
För att befordra och utbreda kännedom om
sällskapets syftemål har föreningen föran-
staltat en billig folkupplaga af de tal, som
höllos i anledning af Richards motion. Denna
bok skall utgifvas på engelska, tyska och
franska.
Det förtjenar vidare att bemärkas, att
äfven utom England sträfvanden i en lik-
nande riktning ega rum. I Gent i Belgien
hölls för några dagar sedan en kongress af
europeiska och amerikanska jurister och pu-
blicister, hvars väsentliga syfte har varit
att stifta en permanent institution för den
internationela rätten och fastställa statu-
terna för densamma. Man behandlade äf-
venledes frågan om nedsättandet af en in-
ternationel fredsdomstol och beslöt att verka
för utarbetandet af en codex eller allmän
lagbok, i hvilken folkrättens grundsatser
skola upptagas. Tillika beslöt kongressen att
nästa år sammanträda i Göodve.
Fastän tanken på upprättandet af en all-
män fredsdomstol blifvit mottagen med ett
vantroget leende i de flesta land i Eiropa,
hvilka stå rustade till tänderna och dagli-
gen arbeta på förbättring af sina Xkrigs-
redskapX, ses det dock af ofvanstående att
tanken på krigens afskaffande icke blott
har varma och uthålliga anhängare på båda
sidor af Atlanten utan att den ock i visst
afseende har haft en öfverraskande fram-
gång, i det att ett land sådant som Eng-
land officielt uppträdt såsom målsman för
en internationel fredsdomstols upprättande.
Detta oaktadt är det väl knappast sanno-
likt att Enoglands initiativ skall leda till
något praktiskt resultat. De senaste tio
årens tilldragelser i Europa ha efterlemnat
så många frön till nya krig att utsigterna
för en lång fredsperiod i vår verldsdel väl
äro mycket ringa.
Från Spanien.
Vid cortes sammanträde den 13 dennes
begagnade sig venstern af tillfället då man
öfverlade om huruvida man borde tiller-
känna Castelar diktatorisk myndighet för
att åter väcka frågan om dödsstraffet. Man
begärde icke att det skulle upphäfvas; man
fordrade blott att hvarje dödsdom skulle bi-
fallas af regeringen för att träda i verkstäl-
lighet. Emellertid blef det minoritetens
förslag som gick ut härpå förkastadt med
54 röster mot 39 och lagen i sin helhet
antagen. I det tal som Castelar höll vid
detta tillfälle sade han bland annat: Na
skall kriget begynna, kriget mot den röda
demagogien, som har usla passioner men
icke klokhet, som beständigt stämplar i
mörkret och predikar hämd, då folket blott
fordrar rättvisa, som framställer den fran-
ska revolutionens gräsligaste katastrofer så-
som efterföljansvärda ideal, som värmer sig
vid den eld, som har förstört Paris och 8Se-
villa och icke gör annat än skapar diktato-
ter. Och detta krig skall föras med sträng-
het och energi. Gent emot fäderneslandets
och frihetens gemensamma fiender skolg vi
sätta våld mot våld, brand mot brand, blod
mot blod och död mot död. Gent emot dessa
fanatiska band ha vi icke annat att göra än
föra krig till det yttersta, utan nåd, vtan
barmhertighet, om vi icke vilja se friheten
gå under och det —o skam! — under repu-
blikens fana.
Det misslyckade utfallet från Cartagena
liksom: Galvez expedition till Torvevieja
uppfattas i allmänhet såsom en sista life-
yttring från insurgenternas sida. Sedan
Galvez ländsatt 1,000 man i Torrevieja och
försett sitt pansarfartyg Fernando el Cato-
lico med proviant, gick han åter till sjös
utan att någon visste hvarthän kan ernade
sig eller hvilke nya äfventyr han sökte,
Men då det äfventyrliga visade sig för ho-
nom i form af en spansk örlogsman som
hade order att borra honom i sank, styrde
han genast kurs på Cartagena, dit han ock
lyckligt ankom.
Inom nämda stad skall tillståndet Yara
hopplöst: brist på lifsmedel, brist på disci-
plin, anförare och soldater, juntan önskande
kapitulation utan att ändock våga gifva sig
af fruktan för följderna o. s. v. I följd af ge
neral Salcedos sjukdom har Martines Cam.
pos återtagit befälet öfver belägringstrups
verna.