sfund hos lindarnes näktergalar. Vidare öf-
vergick hon utan någon paus till Stabat ma-
ters allvarliga, gripande musik, än klagande
såzom den sakta aftonsårgen, hvars ljud trän-
ger genom klostrets murar ut i den fria mna-
turen, än tillväxande i styrka, lif och passion
och antagande karakteren af ett 7e deum vid
högaltaret. — Så sjöpg hon utsn ansträngning
eller nppehåll, i det hon sammanflätade de
mest olikartade melodier och af denna vex-
lande blandning skapade ett förtrollande helt
— ett helt sf opera- och kyrkomusik, af
tyska folkvisor och venetianska barcaroler.
Do oförlikneliga tonerna trängde genom den
stilla natten och blandade sig med vågornas
sång, med bladens susning och med foglarnes
qvitter. De som sutto i den dunkla matsalen
lyssnade hänryckta. Bondfolket, som samlats
på stranden, upphörde att språka och skratta
samt lyssnade, andäktigt. Basättningen på
fartyget, hvilken i anledning af den timade
olyckan hade full sysselsättning, läto sitt ar-
bate hvila och kommo småningom i land.
Plötsligt upphörde gången. Den sköna okän-
pa blickade på Strathmore, hvarvid stjernor-
nas ljus afspeglade sig i djupet af hennes
drömmande ögon; hon såg att han lyssnade
ifrigt och med hänförelse. Mot sin vilja var
han baregrad!
— Ni älskar musik? frågade hon honom
sakta. Ack ja, jag ser det på ert ansigte.
Ni engelsmän, huru kalla ni än för öfrigt äro,