— Ingen, aldraminst de som väcka afvnd. De dumma och medelmåttorna-få gå sin väg fram temligen oantastade och oklandrade; men aldrig tröttna menniskorna att söka efter fläckar i den sol, hvars glans bländar dem. — Aldrig! utropade hon, i det .-bhon helt naivt tillämpade hans ord på sig sjelf. Om jag af naturen varit ful, liksom en blott alltför stor mängd andra fruntimmer, skulle. jag ej ha blifvit utsatt för så många hvisslare, men å andra sidan skulle ock min clåque icke varit så ljudlig och stark ,.. Trots all den vilja, gom joag rönt, kan jag dock säga, att bifallssyttringarne öfverröstat de försmädliga hvisslingarne. — Har ni varit utsatt för hvisslare? Ah! då måste dessa menniskor förlorat sin sypförmåga, innan de kunde åtaga sig en så ovärdig roll; yttrade Stratbhmore, helt och hållet försjunken i betraktandet af honnes bländande hy och behagfulla gestalt. . Och han. tänkte straxt derefter för sig sjelf: —Den förtrollerskan!. hon narrar mig att tal alika stora galenskaper, som någonsin kommit öfver Errolls läppar. Damen återtog: — Mon hvad bstyder det väl, om man blir litet mer eller mindre tadlad, så länge man ännu har att glädja sig åt sin uwuogdom, den dyrbara, oersättliga ungdomen? Förmodligen skall, om jag får lefva, äfven mitt hår en gång bli hvitt och min hy gul. Men jag vill icke